Herr talman! Låt mig rätta en sak. När jag talade om föräldrars ansvar var det inte kopplat till barnomsorg på obekväm arbetstid, utan det var kopplat till er reservation 4 om samarbete mellan förskola och skola.
Ni säger att kostnaden för vårdnadsbidraget är jättestor samtidigt som ni säger att ni inte har någon aning om hur stor kostnaden blir. Den argumentationen hänger inte ihop.
Jag håller med Rossana Dinamarca om att de siffror som nu kommer i pappaindexet är väldigt oroande. Jag skulle vilja att det utvecklas mycket snabbare. Jag är bekymrad över detta. Det är en anledning till att vi nu genomför en ganska kraftfull familjepolitisk reform, en valfrihetsreform för föräldrarna. Den innehåller fyra olika delar. Den innehåller den viktiga jämställdhetsbonusen, som jag tror kommer att innebära att fler pappor stannar hemma. Den innebär kvalitet i förskolan, som också detta är viktigt ur jämställdhetssynpunkt. Den innebär vårdnadsbidrag, och den innehåller barnomsorgspengen. Allt detta ska ses som ett paket, och jag tror att det är bra både för jämställdheten och för föräldrarnas valfrihet.
När det gäller nattomsorg i övrigt tycker jag att mina kolleger har svarat bra. Jag tycker egentligen att alla kommuner ska ge den ersättningen, men som riksdagspolitiker måste man fundera på vad riksdagen ska besluta om och vad kommunerna ska besluta om. Jag tycker inte att det är alldeles enkelt alltid. Ibland tycker jag att staten ska ta över mer beslutanderätt. Men det finns trots allt något som heter kommunalt självstyre, och då ska vi också fundera över var gränsen går mellan det staten ska besluta om och det kommunerna själva ska ta ansvar för. Frågan om barnomsorg vid obekväm arbetstid är just en sådan fråga, där vi uppenbarligen har kommit fram till olika linjer.