Herr talman! Vi ska kanske börja med att konstatera att det inte föreligger något förslag om att ersätta all barnomsorg i Sverige med vårdnadsbidraget. Det ska vi kanske ha klart för oss. Ibland när jag lyssnar på oppositionen tycker jag att det är ungefär den bilden man försöker måla upp.
Åtta av tio barn i åldersgruppen ett-fem år har, brukar man säga, en del av sin vardag i förskolan. Det är klart att det kommer att vara så också framöver även om ett frivilligt vårdnadsbidrag införs. Det är en möjlighet och ett litet erkännande till de föräldrar som vill tillbringa lite mer tid med sina barn. Jag har väldigt svårt att förstå att det skulle vara ett problem.
Jag förstår att man från oppositionens sida gör allt man kan här. Vartenda exempel försöker man få till ett motargument. Jag förstår att man är emot systemet. Man är ju emot valfrihet. Det är vad det i grunden handlar om. Om det sedan finns kommuner där man väljer att tro på det här systemet och att det kan ge en liten möjlighet för de föräldrar som ändå tycker att det skulle vara värdefullt har jag svårt att se några problem med det. Jag skulle i stället vilja fråga Peter Hultqvist: Varför är det ett så stort problem att föräldrarna själva får en liten extra möjlighet att bestämma hur de vill göra?