Herr talman! Alla barn i förskoleålder är i behov
av kontinuerlig tillsyn från vuxna. Tillsynen kostar.
Överlåter man tillsynen på någon annan betalas
lön. Sköter man den själv avstår man från
förvärvsarbete och går därigenom miste om lön.
Det är alltså fråga om vem som skall stå för
kostnaden.
Stat och kommun har genom finansieringen av den
offentliga barnomsorgen gjort det möjligt för
föräldrar att delta i förvärvslivet också när barnen
är små. Finansieringen har garanterat en kvalitativt
bra barnomsorg.
Den omfattande subventioneringen av den
offentliga barnomsorgen har emellertid medfört att
andra alternativ diskriminerats ekonomiskt. Ser
man tillbaka på utvecklingen under ett par
decennier kan man inte påstå att ansvariga
ministrar i olika regeringar inte haft någon
överdriven brådska att nå rättvisa mellan olika
barnomsorgsformer. Dock har ganska mycket skett
sedan mitten på 80-talet, och den nuvarande
regeringen har medverkat till att öka valfriheten.
Finansieringen och tillgången på
barnomsorgsplatser har hela tiden utgått från att en
viss del av föräldrarna ställt upp och svarat för
barnomsorgen av de egna barnen samtidigt som
alla -- jag vill betona detta -- både de som fått
barnomsorg och de som själva fått ordna sin utan
stöd, har varit med om finansieringen av den
samhällsstödda barnomsorgen via skatten och
arbetsgivaravgifterna.
Med den omfattning barnomsorgen fått talar
rättviseskäl för att alla barn i någon mån får del av
samhällets barnomsorgsstöd. Valfrihetsaspekter
talar också för ett omfattande stöd.
Olika opinionsundersökningar visar ett massivt
stöd för tanken på ett vårdnadsbidrag åtminstone
för de första förskoleåren. Stödet för ett
vårdnadsbidrag tycks vara störst bland personer i
de åldrar som har eller kan förväntas ha
förskolebarn i lägre ålder.
De som har politiska och ideologiska skäl motsätter
sig förbättrade möjligheter för föräldrarna att
stanna hemma ytterligare några månader på hel-
eller deltid genom ett vårdnadsbidrag har därför
riktat in sitt motstånd på finansieringssidan med
påståendet att vi har inte råd med ett
vårdnadsbidrag. Jag ser dagens interpellation som
ett led i det syftet.
Herr talman! Jag vill fästa finansministerns
uppmärksamhet på att interpellantens parti
Socialdemokraterna i annat sammanhang föreslår
ofinasierade momssänkningar i
konsumtionsstimulerande syfte. Införandet av ett
vårdnadsbidrag torde ha samma effekter. Innan en
förändring i barntillsynsmönstret inträtt kostar
reformen initialt en del pengar. Efter en tid bör
reformen bli självfinansierad genom att behovet av
offentlig barnomsorg minskar. De som i dag själva
ordnar sin barnomsorg kommer nog att använda
inkomstförstärkningen för konsumtion.
Herr talman! Jag tror inte själv på ofinansierade
utgifter. Därför bör självfallet reformen finansieras
fullt ut vid genomförandet. När man bedömer
finansieringsbehovet för vårdnadsbidraget så bör
man dock beakta förändringar i beteendet. Vi har
anledning att anta att en del av de föräldrar som vill
vara hemma några månader längre på hel- eller
deltid hos sina barn kommer att vara det när
vårdnadsbidraget införs. Då uppstår en
kostnadsminskning inom den offentligt finanserade
barnomsorgen. Arbetsgruppen för
vårdnadsbidraget har inte beaktat några sådana
aspekter.
Min fråga till finansministern är: Kommer
finansministern att beakta ett lägre
finansieringsbehov -- eftersom det blir förändringar
i barntillsynsmönstret när vårdnadsbidraget
kommer?