Herr talman! Jag är fullt medveten om att
socialdemokraterna och i synnerhet Birgitta Dahl
ogillar vårdnadsbidraget. Det har framkommit med
önskvärd tydlighet många gånger tidigare.
Jag läste ett anförande som Birgitta Dahl höll för
några månader sedan. Jag tror att det var 30
minuter långt. Ordet valfrihet förekom icke en
enda gång. Det är inte särskilt förvånande att
Birgitta Dahl ogillar det förslag som ökar
valfriheten för människor.
Jag har också förstått att den sorts rättvisa som
vårdnadsbidraget kommer att medföra, nämligen
den mellan olika typer av småbarnsföräldrar, inte
heller tycks vara av särskilt stort intresse för
Birgitta Dahl.
För någon tid sedan hade Bengt Westerberg en
debatt med en annan socialdemokratisk ledamot i
jämställdhetsdiskussionen om vårdnadsbidraget,
som Birgitta Dahl också nämnde nu. Där kom den
här ledamoten och socialministern överens om att
det inte är rimligt att vänta sig att någon människa
stannar hemma för 60 kr om dagen och att förslaget
således i detta avseende inte har några effekter på
jämställdheten.
Låt mig sedan återgå till Birgitta Dahls
ursprungliga fråga, nämligen finansieringen.
Birgitta Dahl måste rimligen vara medveten om att
om kommunerna får ökade intäkter genom ett
förslag, detta eller annat, har vi något som kallas
för finansieringsprincipen. Riksdagen har tagit
ställning till denna. Socialdemokraterna var med på
detta förslag. Den innebär att man reglerar
förhållandena mellan stat och kommun så att det
inte automatiskt innebär att staten lägger över
kostnaderna på kommunerna om förslaget innebär
ökade kostnader. Om det innebär ökade intäkter
för kommunerna får de inte behålla dem heller.
Finansieringsprincipen är således symmetrisk i den
meningen.
Detta förslag innebär, som jag nämnde i det första
svaret, att kommunernas inkomster kan öka med
3,4 miljarder kronor. En naturlig följd av
finansieringsprincipen, som socialdemokraterna
också har ställt upp på i princip, är naturligtvis att
man reglerar detta förhållande mellan stat och
kommun. Därmed är kostnaden efter en sådan
reglering 2 miljarder kronor, inte några andra
belopp. Det innebär icke någon försämrad
ekonomi för kommunerna.
Sedan ställde Birgitta Dahl ett stort antal
hypotetiska frågor som jag inte avser att svara på.
Jag tycker att hypotetiska frågor är bland det mest
meningslösa här i världen.
Birgitta Dahl nämnde också vad hon hänvisade till
som en bristande beredning. I tisdag var det senast
en lång diskussion mellan socialministern och
Birgitta Dahl om den beredning som har förevarit.
Förslaget om vårdnadsbidraget torde vara ett av de
mest omdiskuterade förslagen under mycket lång
tid. Socialdepartementet har genomfört hearingar
den 2 och 4 november. Sammanställningar av de
synpunkter som där kom fram kommer att
redovisas. Det är en i sak ganska bra
beredningsprocess.
Detta är det enda förslag från Socialdepartementet,
såvitt jag vet, som inte har varit föremål för
remissbehandling i motsats till vad som skett under
tidigare socialdemokratiska regeringar. Då var det
tyvärr ganska vanligt att remissförfarandet inte
tillämpades.
Harry Staaf tog upp frågan om föräldrarnas
beteende. Arbetsgruppen har, som påpekades,
diskuterat frågan om huruvida föräldrarnas
beteende påverkas av vårdnadsbidragets införande
eller inte, dvs. om, och i så fall hur, beteende skulle
kunna påverkas när man inför ett vårdnadsbidrag.
De har inte kunnat beräkna några sådana effekter
och har därför utgått från att beteendet inte
påverkas.
Som har framkommit i många tidigare diskussioner
i den här frågan finns det ett förslag från en
arbetsgrupp. Jag vill inte föregripa regeringens
ställningstagande på det här stadiet.
Hugo Hegeland tog upp några exempel på hur man
inom familjepolitikens ram skulle kunna finna de 2
miljarder som fattas. Jag har egentligen samma svar
till Hugo Hegeland. Jag vill inte föregripa
regeringens ställningstagande utan hänvisar till det
skriftliga svaret. De 2 miljarderna skall finansieras i
samband med budgetpropositionens framläggande.
Herr talman! Låt mig slutligen säga att jag mycket
väl förstår att Birgitta Dahl egentligen inte tar upp
frågan om finansieringen i sitt första inlägg här. De
socialdemokratiska motionerna under hösten har
inneburit förslag till ofinansierade utgiftsökningar
och ofinansierade skattesänkningar på uppemot 40
miljarder kronor. Det är faktiskt väl magstark att
väcka en sådan interpellation som Birgitta Dahl har
gjort.