Fru talman! Jag kan inte avhålla mig från att också
i denna debatt få återge vad som sades i debatten den
20 oktober 1994. Det var inte bar flaskhalsproblem
då, utan den fjärde punkten av de fyra var att man nu
skulle åtgärda de regionala skillnaderna vad gäller
arbetsmarknadspolitiken. Det slogs fast här i kamma-
ren: Här krävs det omedelbara åtgärder.
Fru talman! Så sade arbetsmarknadsministern i
den socialdemokratiska regeringen för tre och ett
halvt år sedan. Också här får man dessvärre konstate-
ra att det inte hänt så mycket. Jo, det har hänt att
flyttlassen har gått allt tätare från landsbygd in mot
storstäderna. Det var inte precis det som avsågs med
att försöka åtgärda de regionala obalanserna. Men
man får konstatera att denna regering också på denna
punkt misslyckats med vad man föresatte sig. Man
hade kanske en god vilja, men man har inte haft för-
mågan, utan utvecklingen har blivit precis tvärtom.
Jag tycker att det är intressant att Centerpartiet har
väckt ett antal interpellationer om regionalpolitiken.
Det är också intressant att notera att innan man gjorde
det begärde vi kristdemokrater en särskild debatt
kring regionalpolitiken just mot bakgrund av de dra-
matiska siffror som visade på avfolkningen av lands-
bygden. Men i denna del var det inte så intressant för
Centerpartiet att lyfta fram den frågan på agendan så
att vi kunde få ett genomslag via TV och andra medi-
er så att vi faktiskt kunde få en ordentlig debatt om
regionalpolitiken, det är den betjänt av. Centerpartiet
bär också ansvaret för de senaste årens utveckling.
Elving Andersson och hans partikamrater berömmer
sig ofta av att man har tagit ansvar. Då får man också
ta ansvaret för den utveckling som har varit. Den har
varit negativ för landsbygden. Sent skall syndaren
vakna. Det är bra att man vaknar nu och kanske för-
söker förändra politiken.
Sedan skulle jag vilja ta upp de två saker som
Hans Andersson nämnde om regionalpolitiken. Jag
förväntar mig litet av den regionalpolitiska proposi-
tion som nu kommer till riksdagen.
Det första Hans Andersson nämnde var telekom-
munikationerna. Telia har ett brev inne hos regeringen
där man begär investeringsmedel för att man skall
kunna satsa på detta, för att kunna stärka landsbygden
och glesbygden, bygga ut möjligheterna till data-
kommunikationer. Såvitt jag vet har regeringen ännu
inte svarat på det. Det vore intressant om ministern
har något besked på den punkten.
Det andra Hans Andersson tog upp var kommu-
nerna. Också på den punkten är jag och Hans Anders-
son överens. Det är bättre att lägga ut resurserna di-
rekt på kommuner och landsting så att man kan behål-
la personal i vård, omsorg och skola i stället för att
med konstlade medel, med arbetsmarknadspolitiken,
försöka att i efterhand ha resursarbeten som regering-
en står för, något som de arbetslösa själva inte vill ha,
utan man vill ha ordinarie arbetstillfällen.
Fru talman! Som sagt, regeringen valde att inte
lyssna på riksdagen när det gällde att få till stånd en
parlamentarisk utredning kring regionalpolitiken -
någonting som riksdagen faktiskt ville. Regeringen
valde i stället att på egen hand lägga fram en proposi-
tion till riksdagen. Jag ser fram emot debatten om
den. Jag hoppas att regeringen samlar sig. För tre och
ett halvt år sedan sade man att man omedelbart skulle
vidta åtgärder för att rätta till obalanserna. Vi får nu
se hur man lyckas i denna mandatperiods elfte timme.