Fru talman! Elving Andersson frågade om det här
är början på en process. Det kan man möjligen säga,
under förutsättning att kommunerna tar sitt ansvar.
Det är klart att man därför inte helt kan släppa loss,
utan man vill se det. Vad jag nu upplever är att många
kommuner bygger upp strukturer för de arbetslösa, i
form av projekt och projektorganisationer. De arbets-
lösa finns där, och de gör någonting, med sin a-kassa
eller med ett utbildningsbidrag. Det är bra.
Vad som är mindre bra är om det växer någon an-
nanstans, t.ex. i kommunen bredvid, och det behövs
arbetskraft där. Det finns då en tendens till att de som
är i ett projekt i kommunen tycker att det är så bra och
roligt att vara där och att kommunen gärna behåller
dem. Det kan då uppstå en bristsituation i kommunen
bredvid i den industri eller det företag som behöver
personer.
Detta är någonting som vi måste vara observanta
på. Det ökade lokala inflytandet för kommunerna får
inte leda till denna typ av inlåsning. Jag är naturligtvis
också beredd att ta ytterligare steg för att öka det
lokala inflytandet.
Jag skall ge Kent Olsson tio exempel på vad vi har
gjort. Vi har sänkt arbetsgivaravgifterna. Vi har hal-
verat sjuklönekostnaden. Vi har utvidgat högrisk-
skyddet under sjuklöneperioden. Vi har avsatt 5,4
ekologiska miljarder till bl.a. byggandet. Vi har infört
kvittningsrätt för nyföretagande. Vi har gjort lättnader
i ägarbeskattningen. Vi har gjort det lättare att få F-
skattsedel. Vi har infört en småföretagardelegation,
som har lagt förslag som delvis har genomförts som
förenklingar i företagandet. Vi har gett mer pengar till
kvinnliga företagslån. Vi har skapat en sjätte AP-fond
med riskvilligt kapital.
Det är tio exempel, och det finns minst tio till. Det
var bara som svar på Kent Olssons fråga.
Hans Andersson tog upp frågan om utvecklings-
kraften i glesbygden och ute på landsbygden. Jag
delar hans uppfattning. Jag tror att Centerpartiet och
vi också har samma syn på detta. Den tidigare regio-
nalpolitiken, som så mycket var ett ovanifrånperspek-
tiv, måste nu ersättas med ett underifrånperspektiv,
där man mobiliserar och tar vara på den kraft som
finns i olika delar av vårt land.
Jag skulle ändå vilja utfärda en varning när Hans
Andersson säger att man måste använda mer av ar-
betsmarknadspolitiska pengar till detta. Jag vill då
bara upplysa om att det inte är så att det flödar en
massa pengar i arbetsmarknadspolitiken som kan
användas hur som helst. Av A 2-anslaget och pengar-
na till arbetsmarknadspolitiska åtgärder är 80 % för-
sörjning, och 20 % kan då gå till vad som helst, om
jag uttrycker mig slarvigt.
De arbetslösas försörjning, oavsett om det gäller
a-kassa eller utbildningsbidraget, kan ingen människa
ta ifrån dem. Det tycker jag är oerhört viktigt att på-
peka. Den tryggheten har de arbetslösa rätt att känna.
Jag vill slutligen säga att regeringen arbetar med
frågorna kring social ekonomi. I dag har vi anställt en
person som skall entusiasmera till och mobilisera mer
av nykooperation. Vi tror att det är en viktig del i
framtidens företagande.