Fru talman! Jag vill först tacka arbetsmarknads-
ministern för svaret på min interpellation.
Vi har från Centerns sida väckt ett antal interpel-
lationer kring problemen med att den regionala ut-
vecklingen går åt fel håll i vårt land. Vi är djupt oroa-
de över den utveckling vi nu ser.
Befolkningssiffrorna från 1997 talar sitt dystra
men tydliga språk. Av totalt 23 län i landet kan endast
5 uppvisa en befolkningsökning. Mer än 200 av lan-
dets 288 kommuner fick vidkännas befolknings-
minskningar under de senaste åren. Det är ingen ny
utveckling. Under flera decennier, med kortare av-
brott, har koncentrationen av befolkning och verk-
samheter varit ett genomgående drag.
Den mycket positiva sysselsättningsökning vi kan
se i arbetsmarknadsstatistiken är dessvärre i stor ut-
sträckning koncentrerad till några få tillväxtregioner.
Flyttlassen rullar i en allt snabbare takt från den
svenska landsbygden och från de mindre städerna. Jag
anser att vi som nation inte har råd att avstå från den
tillväxtkraft som finns ute i regionerna. Att ta till vara
på kraften är nödvändigt för den ekonomiska tillväx-
ten och för att få fart på jobben.
För att vända den regionala utvecklingen åt rätt
håll krävs en helhetssyn. En mängd olika politikområ-
den måste samverka. Den s.k. lilla regionalpolitiken
kan inte bära huvudansvaret, även om den i sig är
viktig. Det handlar i hög grad om näringspolitik,
jordbrukspolitik, skattepolitik, trafikpolitik, miljö-
och energipolitik och inte minst arbetsmarknadspoli-
tik.
Jag ställde i min interpellation en fråga om vilka
åtgärder som arbetsmarknadsministern ämnar vidta
för att den ökande sysselsättningen skall komma hela
landet till del. Jag tycker inte att jag har fått något
svar på den frågan. Det är bra att arbetsmarknadsmi-
nistern delar min oro över utvecklingen. Men det
räcker inte. Det behövs konkreta åtgärder och hand-
lingskraft också. Jag vill därför upprepa frågan: Vilka
åtgärder kommer arbetsmarknadsministern att vidta
för att sysselsättningstillväxten skall komma hela
landet till del?
Arbetsmarknadsministern tar i sitt svar också upp
decentraliseringen av arbetsmarknadspolitiken med
bl.a. inrättandet av lokala arbetsförmedlingsnämnder.
Det är åtgärder som vi gemensamt kommit överens
om. De är bra, men inte tillräckliga. I alla fall jag
möter ständigt kommunpolitiker och lokala arbets-
förmedlare m.fl. som anser att utrymmet för lokala
lösningar är alldeles för litet. I en del kommuner vill
man t.o.m. avveckla arbetsförmedlingsnämnderna
eftersom man upplever att de är alltför tandlösa och
att de centrala regelverken är alltför detaljerade och
styrande.
Är det inte dags, arbetsmarknadsministern, att
skrota en del av de centrala regelverken och verkligen
göra en genomgripande decentraliseringsreform? På
det sättet blir det reella möjligheter att lokalt i sam-
verkan mellan arbetsförmedling, kommun, lokalt
näringsliv och fackliga organisationer forma arbets-
marknadspolitiken utifrån den egna kommunens och
ortens förutsättningar och behov.