Fru talman! Per Westerberg har ställt följande frå-
gor till mig.
1. Vilka fortsatta privatiseringar av statliga företag
är aktuella?
2. Är regeringen beredd att tillskjuta ytterligare
kapital för att säkerställa de statliga företagens kapi-
tal- och investeringsbehov?
3. Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att
riskkapitalmarknaden skall kunna generera nytt kapi-
tal så att kapitalbehovet i svenska företag kan tillgo-
doses?
4. Vilken volym nytt kapital bedömer regeringen
att riskkapitalmarknaden behöver generera för att
tillfredsställa kapitalbehovet i svenska företag?
Låt mig börja mitt svar med att upprepa det som
sades i regeringsförklaringen i oktober, nämligen att
de ideologiska privatiseringarna skall upphöra.
Staten är ägare till många företag. De ursprungliga
skälen för statligt ägande skiftar från fall till fall.
Staten skall uppträda som en ansvarsfull ägare. I detta
ligger enligt min uppfattning bl.a. att skälen för det
statliga ägandet fortlöpande analyseras. Om analysen
visar att det är motiverat med förändringar. kommer
sådana att ske. Blir det fråga om försäljningar, kom-
mer det i så fall att ske vid ett lämpligt tillfälle där
stor hänsyn tas till att få ut ett mycket bra pris för
säljaren - och inte bara för köparna, som i några tidi-
gare fall.
Det råder bred politisk enighet om att Nordbanken
bör säljas. Tidpunkten för detta är inte bestämd och
beror bl.a. på när det går att få ut ett bra pris.
Någon försäljningslista i övrigt kommer vi inte att
upprätta. Jag finner det vara en egendomlig tanke att
regeringen nu skall deklarera vad den skall sälja och
när detta skall ske. Ett sådant handlande gynnar var-
ken företagen eller ägaren, staten.
Skillnaden mellan den förra regeringen och den
nuvarande är att vi på detta område handlar pragma-
tiskt och inte renodlat ideologiskt. Jag delar inte Per
Westerbergs uppfattning att statligt ägande alltid är
dåligt och privat ägande alltid bra. Min uppfattning är
att en mångfald är bra, dvs. att företag med statligt
ägande och med kooperativt ägande skall existera
jämsides med privat ägda företag. Per Westerberg
hänvisar i sin interpellation till internationella erfa-
renheter av hur bra det går för företag som blivit pri-
vatiserade. Sådana jämförelser är inte helt relevanta.
Historien visar att svenska statligt ägda företag -
åtminstone under socialdemokratiska regeringar -
administreras på ett betydligt bättre sätt än i många
andra länder och att staten vidareutvecklat de förmö-
genhetsvärden som finns i innehavet av bolag.
Staten skall vara en aktiv och ansvarsfull ägare till
företag. Per Westerberg tar i sin interpellation upp
frågan om kapitalanskaffning till de statligt ägda
företagen. I rollen som ansvarsfull ägare ligger natur-
ligtivis att se till att företagen har en ändamålsenlig
kapitalstruktur. Detta skall då ställas i relation till en
med hänsyn till bl.a. konkurrenssituationen lämplig
tillväxttakt. En noggrann analys av kapitalstrukturen
kan medföra att det bedöms ändamålsenligt att företa-
get skall ha nytt kapital. I dessa fall får staten bedöma
om staten eller någon annan skall tillskjuta kapitalet.
Det är enligt min mening inte lämpligt att i förväg
bestämma sig för ett visst handlingsalternativ. Jag
utesluter inte att det i vissa fall kan vara till fördel för
såväl säljare som bolag att få nya hel- eller delägare,
men fördelar och nackdelar får analyseras för varje
företag.
Per Westerberg talar i sin interpellation också om
att det för riskkapitalförsörjningen är bra att det finns
många privata aktieägare. Sverige hör redan till de
länder i världen som har det mest spridda aktieägan-
det. För egen del vill jag betona att jag ser positivt på
att privatpersoner sparar i aktier direkt eller via fon-
der. Däremot vänder jag mig mot påståendet att de
s.k. breda privatiseringarna gör det lättare att få fram
riskkapital. De informationer jag har visar att de flesta
som köper aktier vid privatiseringarna redan äger
aktier och kanske skulle ha satsat i någon annan aktie
om inte privatiseringarna bedömts vara så förmånliga
för köparen. Liknande resonemang kan föras om dem
som tidigare inte ägt aktier och som köpt aktier i pri-
vatiseringarna. Mycket tyder på, åtminstone i andra
länder, att dessa kommer att äga aktier endast i priva-
tiserade företag - i den mån de alls behåller dem -
och inte gör en mer eller mindre snabb sorti ur aktie-
ägandet.
Vad gäller riskkapitalbehovet i Sverige är vi över-
ens om att det kommer att bli stort framöver - om vi
skall få en balanserad tillväxt i näringslivet. Per We-
sterberg vet lika väl som jag att det är mycket svårt,
för att inte säga omöjligt, att göra rimliga prognoser
på detta område. Enligt min mening är det statens
uppgift att medverka till att ta bort institutionella
flaskhalsar på detta område. Jag delar inte uppfatt-
ningen att nytillkomna aktieägargrupper i samband
med privatiseringar ökar tillgången på riskkapital
också för andra företag. Det finns därför inte något
skäl att staten skall lägga pengar på detta. Det är en-
ligt min uppfattning en felsyn att motivera privatise-
ringar med att skaffa fram nytt riskkapital. I stället
riskerar man att konkurrera med andra på marknaden
som behöver kapital från småsparare. Man åstad-
kommer något som är kontraproduktivt bara för att
följa sin ideologi.