Fru talman! Bilden av regeringens principiella och
praktiska syn på privatiseringar är som framgår av Per
Westerbergs interpellation mycket otydlig.
De ideologiskt motiverade privatiseringarna skall
upphöra, säger regeringen. Samtidigt har man tidigare
sagt - också i näringsministerns svar - att privatise-
ringar ändå kan komma att ske under perioden - när
och vilka är dock oklart. Besked om detta vore natur-
ligtvis välkommet. Rimligen måste det väl anses som
normaltillståndet att svenska företag inte ägs av staten
och att det därför i varje enskilt fall bör finnas mycket
starka skäl för att statligt företagsägande över huvud
taget skall kunna försvaras.
Detta verkar dock inte riktigt vara regeringens
uppfattning. I budgetpropositionen står följande att
läsa: I vissa fall, då motiven för statligt ägande inte
längre bedöms vara aktuella eller angelägna, bör av-
veckling av statens engagemang övervägas.
Även om motiv för statligt ägande enligt regering-
ens egen bedömning inte längre föreligger, skall pri-
vatisering endast i vissa fall övervägas - och då bara
övervägas! Är det så man skall tolka skrivningen?
Det borde rimligen inte vara så att den som vill att
på marknaden agerande företag skall ägas enligt
marknadsmässigt normala villkor skall behöva argu-
mentera för och försvara den uppfattningen. Tvärtom!
Den som avvisar privatiseringar, vilket regeringen
verkar göra, bör i stället förklara varför denne av
ideologiska skäl föredrar ett statligt ägande framför
ett privat.
Fru talman! Moderaterna har länge arbetat för att
statliga företag skall privatiseras. Detta bygger på att
ett normaliserat ägande ofta är bäst för företagen och
deras anställda, något som internationella erfarenheter
stöder, vilket nämnts tidigare. Det har visat sig att
privatiserade företag i många fall är lönsammare än
de som är kvar i statlig ägo, och att de har en starkare
förmåga att expandera och utvecklas.
Privatiserade företag kan få sina behov av nytt
kapital tillgodosedda på ett helt annat sätt än vid stat-
ligt ägande. Det är ju knappast försvarbart för staten
att i dagens finansiella situation bidra med nytt kapi-
tal. Men även här ger budgetpropositionen upphov till
tveksamheter. Det står: I samband med omstrukture-
ringar kan en statlig kapitalinsats eller ett aktieförvärv
vara nödvändiga.
I budgetpropositionen öppnas framför allt också
dörren för staten att delta i t.ex. nyemissioner. Det
skulle vara mycket välkommet med ytterligare klar-
läggande från näringsministern om hur han ser på
detta. Är staten beredd att tillskjuta ytterligare kapital
i sina företag också i detta utsatta statsfinansiella
läge?
Om staten skall vara en ägare som alla andra in-
stämmer jag i Per Westerbergs fråga: Varför skall då
företagen vara statliga?
Fortsatt statligt ägande kan i praktiken skada före-
tagen, vilket Per Westerberg tidigare antydde. Men
privatiseringar är också bra för näringslivet i stort,
något som alldeles för ofta kommer bort i debatten.
Breda privatiseringar av den typ som kallas fol-
kaktier bidrar till att bredda och stärka riskkapital-
marknaden. Privatiseringarna av Assidomän och
Pharmacia gav åtminstone en kvarts miljon nya aktie-
ägare - åtminstone alltså. Det stärker förutsättningar-
na för näringslivets långsiktiga kapitaltillförsel.
Under den gångna mandatperioden inbringade en-
dast Näringsdepartementets försäljningar 23 miljarder
kronor till statskassan. Privatiseringar är ett sätt att
förbättra statens finanser - inte minst välkommet i
dessa tider. Privatiseringar kan användas för att för-
bättra finanserna och därmed pressa räntenivån, något
som är till gagn inte bara för de inblandade företagen
utan för hela landets näringsliv, ekonomi och tillväxt.
Den aspekten berörde inte näringsministern över
huvud taget i sitt inledningsanförande.
Starka sakskäl talar alltså för fortsatta privatise-
ringar. Och den som avvisar privatiseringar som ett
medel att stärka statens finanser bör rimligen kunna
anvisa vilka besparingar eller skattehöjningar som i
stället måste göras för att fylla hålen i statens finanser.
Fru talman! Kanske är det så, att en rad av de
skattehöjningar som regeringen påfört företagen och
produktionen, och som kommer att vara skadliga för
vårt lands ekonomi, hade kunnat undvikas om rege-
ringen bara hade kunnat tänka sig att släppa den ideo-
logiska bojan och skapa nya folkaktier.
Jag nämnde tidigare, fru talman, att det finns före-
tag som faktiskt i praktiken kan skadas av statligt
ägande. Jag tänker exempelvis på Vattenfall som står
inför en ny konkurrenssituation. För att klara den
situationen och för att bygga en långsiktigt god bas för
företagets verksamhet måste stora investeringar göras
under de närmaste åren. Brist på kapital kan äventyra
investeringarna, i och med detta också arbetstillfällen
i företaget.
Under de senaste åren har vi sett hur ett normalise-
rat ägande hjälpt företag som SSAB att verka interna-
tionellt, då misstankar om statliga subventioner till
verksamheten försvunnit.
Jag avslutar mitt inledningsanförande med att
ställa dessa frågor på nytt till näringsministern. Vilka
privatiseringar kan näringsministern tänka sig under
de närmaste åren? Vilka skattehöjningar har regering-
en varit tvungen att vidta för att kompensera för ute-
blivna privatiseringar?