Fru talman! Ett av skälen till att den här utred-
ningen kom till och till att vi ser fram emot att få en
proposition är ju att både mineralletning och gruv-
brytning innebär, och har inneburit, mycket stora
miljöproblem som vi hoppas kunna göra något åt
framöver. Ett annat skäl har naturligtvis varit att en-
skilda markägare har drabbats av prospektörer och
folk som inte har burit sig åt enligt regelboken alls.
De har blivit kränkta. Det är viktigt att vi får nya och
bättre regler på det här området.
Jag vill bara säga att visst är gruvindustrin mycket
viktig. Men det är olika hur viktig den är. Hur viktigt
är gruvbrytning på Österlen jämfört med övre Norr-
land, där utrymmena är stora och där arbetslösheten
många gånger är hög? Man måste också se proportio-
nerna, hur stort samhällsintresset är.
Rent allmänt anser jag att markägarnas intressen
måste få större genomslag. Man måste ha bättre in-
formation i alla led av hanteringen. Det måste också
finnas någon slags ersättning för att man låter marken
användas av andra till olika ändamål. Om det blir
rimliga ersättningar tror jag också att det kommer att
vara lättare att komma överens med markägare i
framtiden.
En annan sak är ju att länsstyrelser och kommu-
ner, framför allt länsstyrelser, måste komma in tidiga-
re i processen. De måste ha möjlighet att bedöma,
både ur miljösynpunkt och ur kulturell synpunkt, de
ingrepp som eventuellt ska ske så att de kan ha en
påverkan på vad som händer. Jag anser att det är
viktigt att de förändringarna görs.
Sedan är jag glad åt att vi tar upp den här frågan
om gamla gruvhål och om de personer som bosätter
sig ovanpå dessa och alltså har haft oturen att få en
sådan miljö. Det finns också andra typer av problem
som kan uppstå där man har bosatt sig. Det kan vara
ras och olika andra saker. Jag är glad att vi i utskottet
enigt förutsätter att vi vill att detta ska tas upp i pro-
positionen, att vi vill att regeringen ska komma med
en lösning på det.
Mycket viktigt är ju att gruvnäringen kommer till
botten med miljöproblemen och inte utnyttjar miljön
och möjligheten att smutsa ned som man har gjort
tidigare. Nu har vi sett att mycket pågår, så det kan
kännas lite betryggande för framtiden. Det finns
mycket som pågår internationellt, t.o.m. i FN:s regi,
och den internationella gruvindustrin arbetar hårt med
att bli bättre. Det här pågår på många olika nivåer, i
EU och även i Sverige.
Jag hoppas att det här leder till att vi får det mil-
jömässigt bättre i fråga om både prospektering och
gruvindustri och till att gruvorna kommer att tas hand
på ett acceptabelt sätt i framtiden. En fråga som jag
inte har sett belyst och som jag hoppas även kommer
att tas upp och belysas ordentligt är vad som händer
när en gruva går i konkurs. Det har ju hänt uppe i
Västerbotten för inte så länge sedan. Man lämnar
alltså en mycket destruktiv miljö för samhället att ta
hand om. Så får det naturligtvis inte vara. Jag hoppas
att detta också kommer att tas upp, alltså hur man ska
försäkra sig mot att konkurser får destruktiva miljö-
konsekvenser.
Det här är de viktigaste sakerna som jag vill påpe-
ka om det här betänkandet. Vi har alltså lämnat ett
särskilt yttrande där vi just trycker på miljöfrågorna.
Vi har inte sett att det är löst än. Vi har sett att arbetet
pågår, och det är mycket viktigt att det fortsätter.