Fru talman! Det har under de senaste åren skett en
stark utveckling av folkhälsoarbetet. Man säger att det
är bättre att förebygga än att bota. Eftersom jag yr-
kesmässigt har arbetat med dessa frågor sedan i slutet
av 60-talet kan jag tydligt se attitydförändringarna
över tid.
Vi har nu också fått en kommitté som skall ta fram
nationella folkhälsomål.
Det är stimulerande att arbeta i ett utskott där alla
är så engagerade och ambitiösa när det gäller dessa
frågor, som vi har hört här i dag.
I detta betänkande behandlas alltså ett femtiotal
motionsyrkanden från allmänna motionstiden i höstas.
Att utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden
beror inte på något vis på att de är ointressanta, irre-
levanta eller orimliga, utan på att majoriteten i utskot-
tet anser att de är tillgodosedda. Frågorna är antingen
under utredning eller planerade att utredas, eller så är
yrkandena på annat sätt uppmärksammade.
Vi har nu fått en redogörelse för de olika motion-
syrkandena. Eftersom de är så många kan jag inte
kommentera alla. Jag tänker bara översiktligt nämna
vad som är aktuellt.
År 1984 anslöt sig Sverige till WHO:s hälsopoli-
tiska strategi. Var tredje år utvärderas medlemslän-
dernas hälsosituation mot dessa mål. I oktober 1997,
alltså i höstas, kom den svenska rapporten om folk-
hälsoarbetets utveckling i Sverige.
De första målen handlar alltså om att skillnaderna
i hälsa skall minska med 25 % till år 2000. De kom-
mer vi troligtvis inte att uppnå.
Däremot har Sverige gjort stora framsteg när det
gäller tvärsektoriella program. Vi går mot en helhets-
syn på nationell, regional och lokal nivå. Man upp-
märksammar också att vi har nya program i folkhälsa
t.ex. vid sjuksköterskeutbildningen. Folkhälsan upp-
märksammas i utbildningarna.
Folkhälsoinstitutet har fått i uppdrag att arbeta
mer med skillnaderna i hälsa i befolkningen. Man
arbetar också vidare med att utveckla hälsokon-
sekvensbeskrivningar inför politiska beslut. Det arbe-
tet har intensifierats. Man skall också stötta utveck-
lingen av lokala folkhälsoprogram.
Regeringen anser också att Folkhälsoinstitutet
skall stärka sin roll som kunskapscentrum och me-
todutvecklare. Även de frivilliga organisationernas
kompetens och engagemang bör tas till vara. Det
ekonomiska stödet till deras arbete bör också ges hög
prioritet. Könsperspektivet skall ingå i all verksamhet.
I HSU 2000:s delbetänkande om hälso- och sjuk-
vården och folkhälsoarbetet trycker man på vikten av
att formulera övergripande mål och strategier. Man
pekar bl.a. på att hälso- och sjukvården är en viktig
kunskapsförmedlare i hälsoarbetet och att preventio-
nen bör integreras i den dagliga verksamheten. Man
talar om vikten av mödrahälsovård, barnhälsovård,
skolhälsovård och ungdomsmottagningar. Man ut-
trycker också sin oro över nedskärningarna inom
skolhälsovården. Där tror jag att vi är eniga allihopa.
Det är ett oerhört viktigt arbete.
Man pekar på behovet av att utveckla och sprida
metoder för hälsokonsekvensbeskrivningar. Det
kommer upp i många motioner.
Man pekar på vikten av tvärsektoriell samverkan.
Man välkomnar också den pågående utvecklingen
mot ett utökat samarbete i lokala hälsoråd mellan bl.a.
kommuner och landsting. Man säger att förutsättning-
en för att folkhälsoarbetet skall vinna legitimitet bland
medborgarna är att målet måste vara att minska ojäm-
likheten när det gäller hälsa.
Betänkandet remissbehandlas nu.
Kommittén för nationella folkhälsomål har en
väldigt viktig uppgift i att formulera dessa övergri-
pande mål. De skall vara möjliga att utvärdera och
mäta. Många av motionsyrkandena ryms inom direk-
tiven för denna utredning.
Regeringen har under våren för avsikt att komma
med ett förslag till nationellt handlingsprogram för att
minska den miljörelaterade ohälsan. Det bygger på
Miljöhälsoutredningens betänkande, där det bl.a.
anges att försiktighetsprincipen bör tillämpas i det
nationella miljö- och hälsoarbetet. Även här talar man
om att det skall göras hälsokonsekvensbedömningar
av alla större beslut på alla nivåer.
Barnkommittén föreslår bl.a. att skollagen skall
kompletteras med nationella mål och en rikstäckande
basnivå för skolhälsovård och elevvård. Det går att ha
åsikter om riksnormen, men i det här fallet tror jag att
det är ett bra angreppssätt.
Folkhälsoforskning är ett viktigt område med tan-
ke på de stora förändringar som sker i vårt samhälle.
Regeringen har genom den folkhälsorapport som
lades fram i somras och Miljöhälsoutredningens be-
tänkande blivit uppmärksammad på behovet av den
forskning som många motionärer tar upp.
Ett nationellt forskningsprogram om ojämlikhet i
hälsa är på gång. Socialvetenskapliga forskningsrådet
skall samråda med berörda forskningsråd. I forsk-
ningspropositionen framhåller regeringen vikten av
forskning angående barns hälsa.
Socialstyrelsens epidemiologiska centrum har med
anledning av Barnpsykiatrikommitténs betänkande
fått uppdraget att se hur man kan mäta barns psykiska
hälsa. I forskningen skall även arbetslöshet-ohälsa
och könsperspektivet tas med. Det pågår också många
studier om hur sociala relationer påverkar hälsan.
Både i Miljöhälsoutredningen och i HSU 2000 pekar
man på att tvärvetenskaplig och miljörelaterad forsk-
ning bör förstärkas.
Folk- och bostadsräkningen är en annan fråga som
har tagits upp, och den kommer att göras i framtiden
med hjälp av registerdata. Här gäller det för oss att
politiskt enas om var ribban skall ligga när det gäller
personlig integritet och samkörning av register.
I frågan om folkhälsoproblem behandlar ett antal
motioner specifika sjukdomar. Vi har haft den dis-
kussionen flera gånger. Vi säger att det i första hand
är sjukvårdshuvudmännen som skall göra bedömning-
arna. Speciellt nu när riksdagen har ställt sig bakom
riktlinjerna för prioriteringar, är det knepigt att gene-
rellt prioritera vissa sjukdomar framför andra.
I fråga om osteoporos och reumatiska sjukdomar
pågår ett utredningsarbete inom SBU, Statens bered-
ning för medicinsk utvärdering. Där görs studier, och
man gör bl.a. bentäthetsmätningar. Läkemedelsverket
och motsvarigheten i Norge samarbetar om ett be-
handlingsprogram. Kommittén för nationella folk-
hälsomål kommer också att ta upp den frågan och
allergifrågan.
När det gäller reumatiska sjukdomar håller Soci-
alstyrelsen och Reumatologen på Huddinge sjukhus
på att arbeta fram ett vårdprogram. Vi önskar ju att
vårdprogram skall tas fram i olika sammanhang.
Allergier diskuteras ofta i dessa sammanhang. Det
finns det anledning till. Det är ett allvarligt problem
som ökar i omfattning och som utskottet känner stor
oro över. Såväl prevention som behandling, forskning
och kompetensuppbyggnad behöver ges hög prioritet.
I Allergiprogrammet inom Folkhälsoinstitutet ges
barn och primärprevention hög prioritet. Vårdalstif-
telsen, som bildades 1994, har som uppgift att främja
forskning och forskarutbildning inom allergiområdet.
Där kan 30-40 miljoner kronor per år delas ut i
forskningsstöd.
I Miljöhälsoutredningen föreslår man att forskning
och utveckling om miljörelaterade hälsorisker bör
förstärkas.
Även Kommittén för nationella folkhälsomål
kommer att behandla allergier.
Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet bildade
1994 i samarbete med Centrum för suicidforskning
och prevention ett Nationellt råd för självmordspre-
vention. Man ordnar varje år en nationell konferens
för alla som arbetar med dessa frågor, för att starta ett
nationellt nätverk för självmordsprevention och för att
utbilda personal inom hälso- och sjukvården, social-
tjänsten och skolan. Precis som Chatrine Pålsson sade
är detta ett oerhört allvarligt problem.
Barnpsykiatrikommittén kommer att föreslå olika
insatser för att förebygga psykiska problem hos barn
och ungdomar. Utskottet förutsätter att arbetet med att
förebygga självmord och psykisk ohälsa fortsätter och
att det nationella programmet sprids till alla berörda.
Vi kommer troligen att lyckas med att minska
dödsfall, skador och handikapp till följd av olycksfall
med 25 % fram till år 2000 - WHO:s mål. Skadepre-
vention pågår på bred front i hela landet, bl.a. i det
nationella tvärsektoriella skadeprogrammet. Vi utgår
från att det goda arbetet skall fortsätta.
Stig Sandström nämnde bastuklubbslagen. Det är
en fråga som just nu är aktuell i Smittskyddskommit-
tén. Arbetet fortgår under våren. Därför finns det inte
så stor anledning att föregå det arbetet.
Kia Andreasson och Barbro Westerholm tog upp
problemet med hörselskador. Jag har inte så mycket
mer att tillägga i den frågan.
Härmed yrkar jag avslag på samtliga motionsyr-
kanden och bifall till utskottets hemställan.