Fru talman! Det har genom historien hos alla
funnits en önskan att förebygga ohälsa och sjukdom,
så att man skulle slippa det lidande detta medför.
Ibland medför denna längtan att orealistiskt stora
förhoppningar knyts till det förebyggande arbetet och
till att entusiasmen kan komma att skymma den mera
krassa verkligheten. Det är fortfarande väldigt mycket
som vi inte vet om förebyggande insatser, vilka som
är effektiva och vilka som inte är det. Det är också en
balansgång mellan försvarliga ingrepp i livsstil och
personlig integritet för att främja hälsa, och åtgärder
som för många är oacceptabla och med rätta kan ses
som förmynderi.
Vilket är mitt ansvar för min hälsa och vilket är
samhällets? Ämnet är både svårt och känslomässigt
laddat. Jag tänker därför nu, i väntan på den utredning
som kanske kan ge oss litet klarare mål och visa på
vägar till dessa mål, bara kort beröra ett par områden.
Fru talman! Hälsoutvecklingen i Sverige är positiv
vid en internationell jämförelse. Medellivslängden är
bland de längsta i världen. Dödsfallen genom olyckor
minskar kontinuerligt. Samtidigt finns det mycket att
göra. Oacceptabelt stora skillnader i hälsa finns mel-
lan olika grupper i vårt samhälle.
Fru talman! Många ser folkhälsoarbetet som något
exklusivt för sjukvården. Så är det inte. För att det
skall nå resultat måste de flesta samhällsområden
inbegripas i folkhälsoarbetet, och många områden
spelar och har spelat en större roll än sjukvården för
folkhälsan. Men sjukvården är ändå oerhört viktig
som kunskapsproducent och kunskapsförmedlare, och
det är därför viktigt att förebyggande insatser liksom
hälsoperspektivet uppmärksammas i diskussionerna
om sjukvårdens framtida inriktning.
Det är trots allt bättre att försöka förebygga och
undvika skador där så är möjligt än att reparera de
skador som redan uppkommit. Den enskilde slipper
därmed lidande och ohälsa, och samhället sparar
resurser. Dessa förebyggande insatser måste vara en
integrerad del av den dagliga verksamheten i vården.
Tyvärr är kunskaperna otillräckliga om vilka förebyg-
gande insatser som är effektiva och vilka åtgärder i
preventivt syfte som är möjliga att utföra.
I ekonomiskt trängda lägen finns det risk att
forskning om förebyggande insatser nedprioriteras,
trots att just sådan forskning kräver långsiktighet och
stabilitet. Den som vill satsa på forskning på området
kan ha svårt att få anslag då nyttan inte är omedelbart
uppenbar. Det är därför angeläget att man studerar
vilka preventiva insatser som har den bästa effekten
och som är lättast att genomföra.
Det är nämligen, fru talman, ett etiskt dilemma att
anslå resurser till friska för att förebygga sjukdom när
de som redan är sjuka och lider får vänta på åtgärder.
Preventiva åtgärder måste alltså grundas på mycket
starkt faktaunderlag för att vara försvarbara i en sådan
situation.
Fru talman! En ökad fokusering på hälsa och re-
habilitering behövs, och den enskilda människans
handlingar och ansvar måste sättas i centrum. Man har
ett ansvar för sin hälsa som inte kan överföras på
andra. I dag ser inte alla sambandet mellan den egna
livsstilen och hur man själv mår. Det är därför ange-
läget att människor uppmuntras att ta ansvar för sin
hälsa.
Man kan tycka att sjukvårdspersonal skulle ha
kunskap om förebyggande åtgärder, och visst har de
det, men det behövs mer. Det är viktigt att alla som
arbetar inom sjukvården får ökade kunskaper om
förebyggande åtgärder, om preventionens och livssti-
lens betydelse för hälsan.
Fru talman! Det kan lätt bli fel om riksdagen går
in och prioriterar insatser för speciella sjukdomar.
Riksdagen har inte de specialkunskaper som behövs,
och det kan då bli godtyckliga prioriteringar. Jag gör
dock ett undantag för osteoporos, därför att osteopo-
ros är nu ett växande folkhälsoproblem som inte tidi-
gare riktigt uppmärksammats. Att gamla, särskilt
kvinnor, ofta bröt sig bokfördes bara på kontot ålder
och könsskillnader som vi inte kunde göra något åt.
Terapi tycktes inte heller ha någon som helst effekt.
Det är nu helt annorlunda. Terapi finns, och sjuk-
domen måste prioriteras vad gäller både behandling
och forskning. Sjukdomen orsakar ett stort enskilt
lidande och stora samhällskostnader. Forskningen
behöver intensifieras, och kunskaperna om sjukdomen
bland vårdpersonal, allmänhet, medier och sjukvårds-
politiker behöver förbättras. Kunskapen om osteo-
porossjukdomens förekomst och riskfaktorer samt
kunskapen om möjligheterna till profylax och be-
handling måste bli bättre liksom kunskapen om möj-
ligheterna att förebygga sjukdomen, med början redan
hos barn och ungdomar och senare genom t.ex. me-
nopausrådgivning och förebyggande av fallolyckor,
som ofta sker i hemmen eller i sjukvårdskorridorerna.
Det finns alltså, fru talman, här skäl att lyfta fram
en sjukdom i växande och föreslå att en kartläggning
genomförs av den nuvarande situationen vad gäller
osteoporos, bl.a. av pågående forskning, hur osteopo-
ros och risken för frakturer uppmärksammas och
behandlas inom vården, förekomsten av bentäthetsmä-
tare samt patienternas situation. Det är också väsent-
ligt att en ekonomisk analys görs av de totala samhäll-
skostnader som sjukdomen medför. Vi kan då snabbt
få fram ett underlag för hur vi bäst skall handskas
med osteoporosproblemen.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tion 6, som gäller mom. 3, men vi står givetvis bakom
alla våra reservationer.