Fru talman! Leif Carlson inledde sitt anförande
med att tala om vikten av att olika sektorer utanför
hälso- och sjukvården samverkar för att förbättra
hälsan i ett land. Jag vill därför med tillfredsställelse
säga att Världshälsoorganisationen i Gro Harlem
Brundtland fått en generaldirektör som verkligen kan
värna om detta tvärsektoriella arbete. Hon kombinerar
en bred och djup kunskap, både om miljöns betydelse
för hälsan och om hälso- och sjukvårdens betydelse.
Hon är en värdig efterträdare till Halvdan Mahler som
lämnade generaldirektörsposten i WHO för tio år
sedan, och vars stafettpinne mer eller mindre blivit
liggande i väntan på en generaldirektör av samma
format som han.
Dessutom kommer med Gro Harlem Brundtland
också kvinnors kunskap och erfarenhet att tas till vara
bättre. Kvinnor bär ju upp hälsovården och folkhälso-
arbetet i de breda lagren, men de når inte toppositio-
nerna. Med Gro Harlem Brundtland tror jag att kvin-
nor får en helt annan möjlighet att förmedla sin kun-
skap och erfarenhet inom världshälsoarbetet. Jag
hoppas nu att Sverige och regeringen åter börjar satsa
på WHO och dess folkhälsoarbete.
Jag går nu över till det jag vill säga med anledning
av dagens betänkande. Jag tänkte koncentrera mig på
skolans roll i folkhälsoarbetet. Det känns som en
naturlig följd av den debatt som fördes här i morse. Vi
har i dag debatterat skolan och dess roll när det gäller
att rusta dagens unga för det vuxenliv som ligger
framför dem. I sina anföranden strök Lars Leijonborg
under tre k:n: kunskap, kvalitet och kompetens.
Om dagens unga lämnar skolan utan att kunna lä-
sa, skriva, räkna och sköta sin egen hälsa, menar jag
att de är väldigt dåligt rustade. Vi i socialutskottet har
bl.a. i en utfrågning av Skolverkets representant fått
klart för oss att hälsoarbetet i skolan varierar mycket
över landet när det gäller undervisning om ANT, sex
och samlevnad, kost och annat, men också när det
gäller skolhälsovården. Det pågår en nedrustning som
vi i Folkpartiet liberalerna säger ett kraftfullt nej till.
Kommittén om hälso- och sjukvården inför 2000-talet
har ju också uttalat att denna nedrustning går ut över
barn och ungdomar och även ger en felaktig signal om
att förebyggande hälsoarbete inte är så viktigt.
Vi anser att skolans folkhälsoarbete måste bygga
på ett engagemang hos skolpersonalen, eleverna och
föräldrarna. De tre grupperna måste samverka. Hur
sprider man då det engagemanget? Vilka "morötter"
har man? Det är naturligtvis att tydligt presentera
vilka konsekvenser olika livsstilsval för med sig. Det
måste bli tydligt vad som är negativt och positivt. Det
gäller motion, kost, alkoholbruk, tobaksbruk osv.
Vi kan ta ett område som sex och samlevnad. Det
handlar inte bara om hur man skall förebygga oöns-
kad graviditet utan också om hur vi skall relatera till
andra människor, visa andra människor respekt och
omsorg. Detta knyter i sin tur an till det som vi för
precis ett dygn sedan lyssnade till i kammaren. Det
handlade om människors lika värde, omsorg om var-
andra, att inte göra varandra illa. Det måste komma
tydligare till uttryck i skolans undervisning och kan
mycket väl fogas till det som vi rubricerar sex och
samlevnad, med ett tjockt streck under samlevnad.
Vi har också kostfrågan. Jag har tidigare här i ta-
larstolen talat om skolmåltidens pedagogiska funktion
i fråga om val av kost, förståelse för vad kosten bety-
der för ens möjligheter att prestera. Man skall kunna
välja rätt kost så att man inte blir för tjock och inte
lockas in i ett anorektiskt beteende. Därför måste
skolmåltiden komma in som en viktig del av folkhäl-
soarbetet i skolan.
Vi ser också med oro på de rapporter som kommer
om psykosocial ohälsa i skolan. Det är viktigt att inte
minst skolsköterskan får tid och möjlighet att fånga
upp signaler från ungdomar som mår psykiskt dåligt
och kanske t.o.m. har försökt begå självmord och att
hon kan hjälpa dessa ungdomar vidare till kvalificerad
hjälp, rådgivning och vård.
Ett annat viktigt område som bör tas upp mer in-
tensivt är allergierna. Allergierna ökar i skolan. Ele-
verna måste få lära i en bra miljö, men det måste
också skapas en förståelse hos andra, icke-allergiker -
barn, ungdomar och föräldrar - för vad djurhår och
annat betyder för uppkomsten av allergiska reaktio-
ner.
Med det här inlägget vill jag alltså understryka
vikten av skolan i folkhälsoarbetet och att den ned-
rustning av skolhälsovården som vi ser måste hejdas.
De 16 miljarderna skall räcka till mycket, och i det
här sammanhanget får man inte prioritera bort skol-
hälsovården, som ju är ett kommunalt ansvar. Jag
hoppas att regeringen sänder ut tydliga signaler om
detta och att den regering som kommer i höst sänder
ut tydliga signaler i budgetpropositionen.
Vi har också andra som skall vara aktiva inom
folkhälsoområdet, t.ex. socialtjänsten och apoteken.
Även om en del apotek nu kommer att drivas i privat
regi om utredaren får igenom sitt förslag, hoppas jag
att också privata apotek arbetar för en bra folkhälsa.
Med detta vill jag yrka bifall till Folkpartiets re-
servation 2 under moment 1. Naturligtvis stöder vi
andra reservationer där Folkpartiet står med. De
handlar om forskning kring folkhälsa, preventivt arbe-
te, vissa sjukdomar och annat som andra talare här i
kammaren har tagit upp. Men jag stannar vid att ha
koncentrerat mig just på skolan.