Herr talman! Riksdagen har nyligen beslutat om en
betydande satsning på ROT-åtgärder. 195 miljoner
av dessa pengar skall användas för kulturmiljövård.
Vi tycker att det är bra dels för att det ger jobb, dels
för att behoven av vård, underhåll och reparation
av byggnation är stora, såväl på kulturmiljöns
område som när det gäller olika kulturlokaler,
statliga och icke statliga.
Vi från Vänsterpartiet har framhållit ett angeläget
projekt, nämligen uppbyggnaden av Vadstenas
slotts vallar. Jag får anledning att återkomma till
detta om några månader, men jag ser en ljusnande
framtid för vallarna i och med beslutet om ROT-
pengar.
Trots årets tillskott från arbetsmarknadsmedel
kvarstår behovet av medelsförstärkning för nästa
budgetår. Behoven kvarstår oförändrade, anser vi i
Vänsterpartiet.
Jag vänder mig till kammarens folkpartistiska
företrädare för att återigen försöka förklara detta
med motionskrav och bifallsyrkande när det gäller
de egna kraven i förhållande till de andras. I vår
kulturmotion har vi inte motionerat om behovet av
att satsa på byggnader på så sätt att vi har
specialdestinerat pengar till Riksantikvarieämbetet
eller till kulturmiljövård. I stället har vi formulerat
våra krav i en särskild ROT-motion om bygg- och
bostadspolitik. Jag har därför ingen egen motion i
det här ärendet att hänvisa till, utan jag får yrka
bifall till s-reservationerna 3 och 4, som ligger helt
i linje med vår ROT-motion. Med detta hoppas jag
att alla oklarheter är uppklarade.
Jag vill också kommentera ifrågasättandet av
oppositionspartiernas möjligheter att
kompromissa. I och med detta vill jag stryka mig
från talarlistan under nästa ärende. Jag vill ta upp
detta med Arbetets museum och våra förslag i det
sammanhanget.
Charlotte Branting ondgjorde sig tidigare en smula
över att vi kunde gå med på bidrag som översteg
våra egna förslag med 500 000 kr.
Oppositionspartierna skriver inte några motioner
tillsammans. Visserligen kommer Vänsterpartiet
och Socialdemokraterna under
ärendebehandlingen ofta överens, men det är mer
en tillfällighet när våra olika partiers politik ligger i
linje med varandra. Vi har inget sådant samarbete
före motionsskrivandet som de partier som
tillsammans bildar regering kan ha. Inte heller
upprepar man år efter år exakt samma
motionskrav -- vi har dessutom blivit ombedda att
inte göra det. Ibland kan det bli så, att ett parti som
t.ex. Vänsterpartiet i det här fallet inte har exakt
samma krav som tidigare, men att ett annat parti nu
ställer sig bakom våra krav. Då faller så att säga det
hela ut. Självfallet ställer vi då upp, går samman
och kompromissar för att få igenom vårt i grunden
gemensamma förslag. Så går det till och så är det
för oppositionspartier, oavsett vilken regering man
har.
Jag vill avsluta det hela med att gå in på HUR-
utredningens betänkande och det lagförslag som
syftar till ''en anpassning av arkeologisystemet till
de organisations- och verksamhetsformer som
präglar arbetet med att reformera
statsförvaltningen och den offentliga sektorn''. Jag
läser upp detta, eftersom jag tycker att det är en
mycket maffig formulering.
Vår uppfattning är att det inte alls handlar om
detta, utan det handlar om att göra det möjligt för
privata firmor att tjäna pengar på att utan
vetenskapliga krav undersöka och ta bort
fornlämningar. Det förslag som regeringen har lagt
fram och som regeringspartierna står bakom
grundar sig på HUR-utredningens betänkande från
1992. Två av utredningens sakkunniga ledamöter
avvisade förslaget. Så gott som samtliga
remissinstanser var mycket kritiska. Det rör sig inte
om någon form av partsinlaga, Göran Åstrand.
Man bör ta denna kritik på allvar, eftersom den
kommer ifrån ett mycket tungt håll.
Den enhälliga kritiken riktades mot en illa
genomförd, självmotsägande och genom sina
förslag djupt oetisk utredning. Utan några som
helst analyser eller motiveringar har regeringen
föreslagit att utredningens förslag skall genomföras
i sina mest stötande delar.
Om HUR-utredningens och regeringens förslag
hade fått majoritet skulle vårt kulturarv i form av
de ibland mångtusenåriga fornlämningarna i
fortsättningen bjudas ut till den privata
kommersiella marknaden för ett
konkonkurrensanpassat anbudssystem för
arkeologiska undersökningar. Hanteringen av
fornlämningar i samband med markexploatering
skulle i framtiden ha blivit en fråga mellan
länsstyrelserna och de privata och offentliga företag
som till lägsta pris erbjuder sig att undersöka och ta
bort fornlämningarna. Alla garantier för att
vetenskapliga bedömningar och lokalhistoriska
intressen skall få styra inverkan vid hanteringen
skulle försvinna. Det primära syftet med förslaget
var enbart att göra det möjligt för privata firmor att
etablera sig på en ny marknad.
Bl.a. Vänsterpartiets motionskrav har tillgodosetts
av utskottet. Därför yrkar jag bifall till hemställan
i betänkandet.
Men jag vill avslutningsvis säga att jag ibland finner
de borgerliga partiernas inställning till
professionalism en aning kluven. Kulturministern
har i många andra sammanhang yttrat sig lyriskt om
vikten av att satsa på professionalism. Men i två
sammanhang här i dag är det plötsligt inte ett dugg
bevänt med professionalismen. När det gäller
Bildkonstnärsfondens styrelse gjorde sig kds
närmast löjligt över de professionella
konstnärernas professionalism. Det inte bara
antyddes utan sades direkt att de skulle vara både
jäviga och partiska.
När det gäller den professionella kritiken av HUR-
utredningen vill Göran Åstrand vifta bort den med
att säga att det bara är fråga om partsinlagor. Detta
är för mig, herr talman, mycket frustrerande.