Herr talman! I denna sena timme talar vi om
någonting som tillhör det viktigaste som
kulturutskottet har att bevaka, nämligen hur vi
skall konservera den gamla miljön, rädda den, se
till att den får ett levande innehåll. Jag tycker att
det finns en betydande värdegemenskap partierna
emellan i synen på frågan. Eftersom vi alla är
partipolitiker vill jag säga att det parti som jag
representerar, Moderata samlingspartiet, i
årtionden har lyft fram kulturmiljövården som en
av våra prioriterade frågor. Vi har fått en del beröm
för det, samtidigt som vi naturligtvis också fått
bassning på områden där vi har velat dra ner. Vi har
alltså varit positiva till att finna former för att på
olika sätt i den profana och den sakrala
kulturmiljön göra insatser.
Jag noterar att vi i detta betänkande, som är litet
till omfång, faktiskt godkänner utgifter på 200
miljoner kronor. Jag har anledning att tro att vi
gemensamt framöver skall kunna räkna med att
belopp i den storleksordningen skall gå till dessa
viktiga ändamål.
Värdegemenskapen gäller i stort sett det jag nu
talar om. Jag har ännu inte kommit in på
arkeologin -- jag skall senare göra en liten
kommentar om den.
Jag noterar dock att det finns en socialdemokratisk
reservation där man tycker att vi satsar för litet,
vilket förvånar mig. Man vill nu dels lägga på 10
miljoner till Riksantikvarieämbete, som Leo
Persson nämnde, dels se till att få fram ytterligare
ROT-pengar. Vi tycker att så mycket som
kultursektorn kan ta hand om har tagits fram i
ROT-pengar. Vi har i samråd med regeringen tyckt
att det är precis den nivå man bör lägga sig på.
Herr talman! Jag vill säga någonting om det som jag
tycker är en principiellt oerhört viktig fråga,
nämligen hur vi skall hantera frågan om
exploatering och arkeologi. Det kom någonting
som vi som sysslar med detta kallar för HUR-
utredningen. Det var en statlig utredning som
diskuterade hur det hela skall gå till, vem som skall
vara ansvarig, vilken teknik som skall användas,
om det skall vara offentlig upphandling eller inte,
alltså konkurrens eller inte, vilka kvalitetskrav som
skall ställas och vilka ekonomiska bedömningar
som skall göras. Vi har sedan utredningen kom för
ett och ett halvt år sedan haft anledning att arbeta
mycket med den.
Jag måste säga att jag blev litet förvånad, Leo
Persson -- om nu Leo Persson är företrädare för
oppositionen -- att ni inte har velat biträda HUR-
utredningens förslag. Jag är litet förvånad att man
kan föra ett resonemang av det slag som Leo
Persson och utskottsmajoriteten för. Här handlar
det om att få så kvalificerade arkeologiska
undersökningar som möjligt -- det tror jag att Leo
Persson och jag är överens om -- att få dem
genomförda så effektivt som möjligt. Det jag inte
begriper är att majoriteten inte också vill få dem så
billiga som möjligt, att man inte i upphandlingen,
vid sidan av kvalitets- och effektivitetskraven,
också skall ställa ekonomiska krav. Därför har vi på
den borgerliga kanten skrivit en reservation. Jag är
förvånad över att det blev en reservation, att vi
alltså inte fick majoritet, men nu är det så.
Leo Persson hänvisar till remissinstanserna. Jag har
stor respekt för dem som arbetar med detta, men
man måste komma ihåg -- det gäller också Ny
demokrati som av någon outgrundlig anledning har
stött socialdemokraterna på denna punkt -- att det
är partsinlagor. De som har yttrat sig över HUR-
utredningen är de som till äventyrs skulle få något
mindre att göra och något mindre inflytande. Att
man skulle tillmäta denna part -- de som har yttrat
sig -- en så stor betydelse att man avvisar en klok
och av en bred allmänhet efterfrågad förändring
förvånar mig.
Jag har läst remissyttrandena. Jag har respekt för
vad som där sägs, men jag uppfattar dem som
partsyrkanden och kan inte tillmäta dem
tillnärmelsevis den betydelse som Leo Persson här
skisserade.
Med det sagda, herr talman, vill jag med stort
eftertryck yrka bifall till reservation 1, en borgerlig
reservation, och i övrigt bifall till utskottets
hemställan.