Herr talman! Jag vill till att börja med uttrycka min
glädje över ROT-pengarna som har kommit
kulturmiljövården till del. Det var ju så att Ny
demokrati hade en motion i
arbetsmarknadsutskottet om att man skulle kunna
använda pengar som AMS inte hade förbrukat. Av
den motionen blev det ett tillkännagivande att man
bemyndigade regeringen att ändra regleringsbrevet
till AMS, och sedan kom de 195 miljonerna
tillbaka. Det är väldigt roligt att ett litet parti kan
ha åstadkommit de här miljonerna till
kulturmiljövården.
Sedan skall jag gå in på HUR-utredningen och de
arkeologiska undersökningarna. HUR-
utredningens förslag blev hårt kritiserat av en, får
man säga, enstämmig remissopinion. Utredningen
kunde inte uppskatta möjliga besparingar, men
man sade att man kunde beräkna merkostnader
som den föreslagna förändringen skulle medföra.
Jag vill rikta mig till Göran Åstrand, som pratade
om outgrundliga anledningar och kvalitet inom
arkeologin. Jag skulle vilja säga att förslaget
grundar sig på en felsyn, och den felsynen består i
att arkeologi i första hand skulle vara grävning och
därför skulle lämpa sig för anbudsgivning. Jag vill
säga till Leif Carlson att med anbudsgivning och
privata byggherrar och privata firmor blir
frestelsen, tror jag, väldigt stor att inte se fynd som
man borde se.
Arkeologiska undersökningar innehåller många
moment, och grävning är bara ett moment. Syftet
med den arkeologiska verksamheten är insamling
och framför allt uppbyggnad av kunskap.
Arkeologi är alltså inte grävning, utan det är
insamling av kunskap. Man överför det som finns i
marken i form av kunskap in i arkiv. Det handlar
om text, och det handlar om bilder, kartor osv.
HUR-förslaget bryter sambandet mellan
handläggning, dokumentation och undersökning
liksom mellan omhändertagande av fynd, vård,
forskning och levandegörande. Det är den
sammanhållna processen som är
grundförutsättningen för arkeologiverksamhetens
effektivitet, inte att en del av verksamheten bryts ut
och blir föremål för anbud och upphandling.
Regeringen har förbisett att de ökade kostnaderna
för själva upphandlingsförfarandet och splittringen
av den arkeologiska processen kommer att leda till
ökade kostnader av förmodligen lägst samma
storleksordning. Redan i utredningen framgår att
det torde bli förhållandet i de län där länsmuseerna
har hand om undersökningarna.
Mot ett beslut enligt propositionen talar också vissa
andra principiella problem. Kulturminneslagens
bestämmelser om kostnadsansvar är till för att
säkerställa att kunskapen om borttagna
fornlämningar tas till vara och för framtiden ges en
säker förvaring som garanterar materialets
tillgänglighet. Därför tycker vi att det är orimligt att
upphovsrätten till fotografier skall vara beställarens
egendom.
Vår inställning i den frågan grundar sig på
vetskapen om att det arkeologiska
utgrävningsarbetet är ett lagarbete från det man
startar tills fynden är framme och så småningom
förpassas in i sina magasin. Då tas en bild som är
slutstenen i lagarbetet och att det skall berättiga till
att den blir beställarens egendom, tycker vi är fel.
Om ett privat företag utför arkeologisk
undersökning menar vi att hela
dokumentationsmaterialet inklusive fotorätten
skall överlämnas till det museum som tar hand om
fynden. En sådan generell regel menar vi att
riksdagen kan besluta om.
Så, herr talman, jag skulle vilja yrka bifall till vår
reservation nr 2.