Fru talman! När det först gäller ökningen av taxan,
som tycks förvåna Conny Öhman något, vet han lika
väl som jag att taxan låg still i fyra fem år. Det fanns
ett uppdämt behov för att man över huvud taget skulle
överleva. Det är inte märkligt när man efter många år
genomför en taxehöjning att det märks något. Man
kan inte räkna med att den privata vården skall kunna
existera med ersättningsnivåer som gällde för tio år
sedan.
Sedan skulle jag vilja fråga Conny Öhman hur
man resonerar inom Socialdemokraterna när man låter
konkurrenten, landstingen, bestämma om jag skall få
etablera mig och om den etablering som jag har, och
som jag måste sluta eftersom jag blir pensionär, skall
få övertas av någon annan eller inte, dvs. att man skall
göra ingrepp i min äganderätt på det sättet. Hur reso-
nerar man när man låter konkurrenten bestämma vem
som skall driva praktik och vem jag skall ha som
vikarie?
Det är ytterst märkligt att den som man skall ha
konkurrensförhållandet med får bestämma varenda
sak som man skall göra. Det förekommer inte i någon
annan verksamhet. Just ersättningsetableringar tycker
jag är allra mest förvånande. Detta är något som man
har investerat i, lagt ner allt arbete i, och plötsligt tas
det bort och är inte värt ett vitten. Jag förstår de äldre
privatläkarnas bitterhet när de slutar.