Herr talman! Dagens ärende, svenskundervisning,
är till skillnad från gårdagens inte för mig en
ideologisk fråga. Jag tvivlar inte på att vi i grunden
har samma uppfattning när det gäller hur viktigt det
är att människor som bor och verkar i Sverige
behärskar svenska språket.
Jag har i våra motioner skrivit att man, om man inte
behärskar språket i det land man bor, riskerar att
bli något slags andra klassens medborgare. Om det
är någonting som vi är rädda för, så är det just detta.
Det innebär att svenskan är så oerhört central. Detta
tror jag att vi är fullständigt överens om.
Vari det möjligen finns litet dissonanser, vilket
möjligen kan vara ett understatement, är att vi
naturligtvis vill ersätta hemspråksundervisningen
med svenska. Men låt oss ta den debatten i ett annat
sammanhang, för den hör inte hemma här.
Jag har engagerat mig extra i frågan mer som
professionell utbildare än som nydemokrat. De
många larm som har kommit från bl.a.
Riksskatteverket och Riksdagens revisorer har gjort
det så tydligt att detta är ett problem. Därför tycker
jag att det, även med mina ''skånska r'', skorrar
litet när Inger Lundberg kritiserar nuvarande
regering för bristande engagemang. De problem
med kvalitetsbrister som vi har i dag måste
rimligtvis mer bero på att insatser inte sattes in när
det var socialdemokratisk majoritet.
Undermålig undervisning och undermålig
utbildning är ett problem. Jag har själv egen
erfarenhet av det. Två utbytesstudenter som vi har
haft under ett år lärde sig svenska. Men det
berodde inte på att de deltog i SFI, det kan jag
garantera. Det berodde på att de hade hemskt
grymma värdföräldrar. Jag och min hustru samt
våra tre barn ställde krav på dem. Vi talade svenska
med dem.
Det var jobbigt i början. Vi satte lappar där det stod
vad allting hette. Vi talade vara svenska. Sedan
hade vi en paustimma då vi talade engelska, så att
de kunde lätta på trycket och prata djupare. Den
ena av dessa flickor hade definitivt ingen
motivation när hon kom. Hon var förvånad över att
språk inte bara rann in till henne, ungefär som att
man bli solbränd när man solar sig, dvs. om man
lever i ett land så kommer språket.
Men med dessa grymma värdföräldrar och en
professionell pedagog till värdfar lyckades vi
forcera också detta problem. Bägge talade
klockren svenska efter ett år. Men den inblick vi
fick i deras SFI-undervisning skrämde oss ofantligt,
och den skrämde också dem. De undrade själva vad
det var för någonting och lämnade den efter bara
några veckor.
De konstaterade: Här sitter jag, här sitter doktorer,
här sitter akademiker och här sitter analfabeter
fullständigt blandat med oengagerade lärare.
Eftersom jag engagerade mig i detta förstod jag att
det inte var en tillfällighet. Det skrämde mig att se
detta.
Herr talman! Låt mig också understryka att det
naturligtvis finns bra svenskundervisning för
invandrare. Det är självklart. Jag hoppas att det
finns mycket bra undervisning. Men uppenbarligen
finns det stora brister. Det är kanske där skillnaden
ligger.
Det handlar inte bara om att vi är i opposition och
att man då skall tycka mer och fortare än
regeringen. Vi tycker att man här skall våga gå fram
litet kraftfullare. Vi tycker att man skall våga
tydliggöra kraven på de människor som skall lära
sig svenska av omtanke om dem.
Vi vet från t.ex. Riksdagens revisorer att detta
problem även finns hos människor som har bott
länge i Sverige. I t.ex. Göteborg finns många som
på 70-talet kom från dåvarande Jugoslavien och
som fortfarande kan svenska mycket dåligt. Man
skulle kunna säga att det är deras problem. Men det
är inte det. De får svårt att komma in i samhället.
Herr talman! Jag har all respekt för att detta är ett
pedagogiskt problem och att det krävs speciell
pedagogik. Det är också därför vi nydemokrater
har gått emot regeringen och tillsammans med
Socialdemokraterna vill inrätta ett
utvecklingscentrum för SFI. Vi tycker det är viktigt
att man verkligen fokuserar på dessa problem.
Vi tycker att omfattningen i tid räcker. Jag skrev i
vår motion att man faktiskt i tid får fler timmar via
SFI än vad en grundskoleelev får i engelska. Den
tiden räcker för att skapa en bra utbildning och lära
sig så mycket att man sedan kan fortsätta på egen
hand.
Vi tycker också det är självklart att man skall ha
betyg, vilket inte kan vara helt obekant. Vi tycker
att man skall våga vara tydlig. Man skall ge bra
betyg, man skall ge ännu bättre betyg, men man
skall också våga säga: Det är inte tillräckligt bra.
Det benämner vi ''icke godkänt'', ''otillräckligt'',
eller vad man kallar det för. Att bara ge intyg är för
oss ett uttryck för en förlegad pedagogik som går ut
på att man inte ge feedback, eller återkoppling.
Det är aldrig roligt att få ett underkänt betyg. Jag
har en gång i tiden haft BC i kristendom. Det var
mycket nyttigt. Två terminer senare hade jag stort
A. Det hade jag aldrig haft utan BC i kristendom.
Detta som en illustration.
Jag yrkar avslutningsvis bifall till våra reservationer
3, 4 och 6 samt till utskottets hemställan vad avser
mom. 11.