Herr talman! Det är viktigt att vi tar tillvara
invandrarnas kunskaper och i många fall långa och
kvalificerade utbildningar. Det är viktigt att vi
underlättar för invandrarna att använda dessa
resurser. Det är naturligtvis väldigt viktigt både för
Sverige och för den enskilde invandraren.
God färdighet i svenska och kunskaper om det
svenska samhället har avgörande betydelse för den
enskilde invandrarens integrering i Sverige.
Konkurrensen på dagens arbetsmarknad och de
framtida kraven på vidgad kunskap och kompetens
accentuerar detta ytterligare.
När det gäller det här betänkandet tycker jag att det
finns en samsyn mellan partierna i många frågor.
Ett par motionsyrkanden har vi bifallit direkt. De
gäller skyldigheten att tillhandahålla
svenskundervisning för invandrare. Vi ändrar
förslaget i propositionen från sex månader till tre
månader. Vi i den borgerliga gruppen tycker, precis
som alla andra, att det är att sända fel signaler. Det
är klart att det kan finnas svårigheter att komma i
gång med undervisningen i små kommuner. Men i
de fallen kan det finnas särskilda skäl.
Jag vill gå tillbaka till det riksdagsbeslut som vi
fattade 1990. Den dåvarande socialdemokratiska
regeringen lade fram två propositioner. En gällde
svenska för invandrare. Där renodlade man
systemet mer. Kommunerna fick ett tydligare
ansvar. Samtidigt kom det en proposition om
flyktingmottagandet till socialförsäkringsutskottet
där man ekonomiskt styrde upp det hela. Jag tycker
att det var två ganska bra propositioner. Det fanns
en stor samsyn om detta mellan de olika partierna
i riksdagen.
Då fattade vi beslut om att man skulle ta bort
regelsystemet. Man tog bort det system som gjorde
att man kunde läsa svenska ganska länge och ändå
få resurser. Det fanns alltså ingen morot för att
förbättra svenskundervisningen.
Vi öppnade upp möjligheten att
koncentrationsläsa. Grupperna skulle kunna
nivågrupperas. Det finns ju både de som är
analfabeter och de som har högre utbildning. Det
är inte speciellt bra att de sitter i samma grupp och
får samma undervisning.
Vi införde också en tidsbegränsning. Man skulle få
två eller max tre år på sig. Vi talade väldigt mycket
om varvning mellan arbete och studier. Det tror jag
är oerhört viktigt. Då får man också lära sig
tillämpa det nya språket. Dessutom skulle vi ha en
flexibel organisation.
Jag tycker att det var ganska bra beslut. Vi gjorde
alltså en målstyrning. Vi definierade vad som låg på
statens ansvar och vad som låg på kommunernas
ansvar.
Inger Lundberg, Björn Samuelson och även Stefan
Kihlberg har tittat litet grand på vad som har hänt.
Där har vi Riksrevisionsverkets rapport, vi har
Riksdagens revisorers utvärdering av SFI-
verksamhet samt Skolverkets rapport från 1993.
Man skall vara medveten om att dessa rapporter
tittar mycket på vad som hände 1991 och 1992. Men
jag tror tyvärr att mycket av vad de beskriver även
är relevant i dag. Det har inte hänt så mycket
egentligen.
Studietakten är ganska låg. 25 % av alla elever
avbryter studierna. Det är lång väntetid innan man
kommer i gång. Genomsnittet är inte speciellt
upplyftande -- 48 timmar per månad. Det är alltså
12--13 timmar per vecka. I vissa fall är det mycket
lägre. Detta är naturligtvis inte bra.
Samtidigt visar en del rapporter att utbildningen är
likvärdig inom kommunerna, men att det finns
stora skillnader mellan kommunerna. Det måste vi
naturligtvis förbättra. Det är inte acceptabelt.
I propositionen som ligger till grund för detta
betänkande lyfter man faktiskt fram en hel del
viktiga frågor och visar på problemen. Man måste
faktiskt ta sig i kragen ute på den kommunala
nivån. Det är där som de stora problemen finns.
Inger Lundberg sade att hon tyckte att
propositionen var tunn och inte visade någon vilja.
Jag håller nog inte med henne. Jag tycker nog att
det gäller den socialdemokratiska motionen i så
fall. Det största oppositionspartiet måste
naturligtvis alltid opponera sig. Det har ju den
rollen. Men samtidigt tycker jag att de har hittat
väldigt litet i propositionen att opponera sig mot
egentligen.
Den första reservationen handlar om rätten att
återuppta studierna. Vi lyfter ju faktiskt fram att
den möjligheten skall finnas. Vi exemplifierar det
också både i propositionen och i
utskottsbetänkandet. Men vi måste nog strama upp
reglerna. Jag tror inte att Socialdemokraterna
heller accepterar att vi har ett studieavbrott på över
25 %. Det kostar fruktansvärt mycket pengar för
samhället, men framför allt drabbar det den
enskilde. Det är klart att det blir ännu svårare att
komma ut på arbetsmarknaden om man inte har
kunskaper i det svenska språket.
I den andra reservationen talas det om
koncentration och varvning mellan arbete och
studier. Det beslutet har riksdagen redan fattat. Vi
fattade det beslutet 1990. Det trädde i kraft 1991.
Jag tror inte att det hjälper att riksdagen än en gång
säger att man skall kunna koncentrationsläsa när
den möjligheten redan finns. Vi kan tala om det.
Men det handlar om att föra ut detta på den
kommunala nivån. Det är på den kommunala nivån
som man styr upp detta.
Stefan Kihlberg var inne på betygen. Där har vi litet
olika uppfattningar. Jag för min del tycker kanske
att det säger mer om eleverna får ett skriftlig intyg
som anger vad de kan i förhållande till kursens mål
än om de får ett icke godkänt betyg. En
arbetsgivare kan nog få ut mer av detta än av ett
icke godkänt betyg.
Herr talman! Sedan har vi själva också en
reservation. Det finns ett förslag om ett
tillkännagivande till regeringen om att se över om
man kan bilda ett utvecklingscentrum för sfi. Vi har
satt oss emot detta. Vi har svårt att se vad det skulle
tjäna till. Det framgår egentligen inte heller i den
socialdemokratiska motionen vad man skall göra.
Det handlar mer om att utreda det hela.
Skolverket har särskild fortbildning för SFI-lärare
där man skall titta på det pedagogiska innehållet,
på metodik, didaktik osv. Vi förväntar oss att detta
ger resultat.
Jag har lyssnat på Inger Lundberg här, och hon
nämnde att det är viktigt att vi tar tillvara
studieförbunds och folkhögskolors kompetens. Det
skall vi självfallet göra. Det är också glädjande att
Socialdemokraterna i det här fallet kan tänka sig att
lägga ut utbildningen på entreprenad. Det klarar de
ju inte av att göra i andra sammanhang. Det är
positivt. Det är ett steg i rätt riktning. Om ni sedan
kan ställa upp på att man kan göra det med
gymnasieskolan också vore det ännu bättre.
Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på
reservationerna förutom när det gäller mom. 11
och reservation 5 som jag yrkar bifall till.