Herr talman! Jag kan bara konstatera att Vänster-
partiet har stor, otrevlig och långvarig, vana vid att
vara i opposition. Det är mycket enklare att vara i
opposition och att så att säga braska på lite här och
där. Man vet ju att man sannolikt inte behöver ta
ansvar för det hela.
Under 90-talet har vi i en rad kommuner och
landsting fått möjligheten att vara i majoritetsställ-
ning. Många av våra ledamöter nu i riksdagsgruppen
har den bakgrunden. Jag törs påstå att vi har den
bestämda uppfattningen att vi kan skriva program om
vad vi vill genomföra. Det handlar ju då om den vi-
sion man har på många områden. Men vi inser att det,
för att framgång ska kunna nås, faktiskt krävs komp-
romisser. Och för att kunna uppnå kompromisser är
det nödvändigt att man inte hela tiden springer ut och
talar om vad man lyckats eller inte lyckats med, för
då blir det ingen kompromiss nästa gång. Därför går
jag inte in på detta.
Det är inget okänt faktum att vi vänsterpartister
ganska länge har drivit frågan om sänkt bokmoms. Vi
menar att det här måste kopplas till andra åtgärder -
samma koppling som för övrigt ensamutredaren på
Kulturdepartementet har kommit fram till. I budget-
propositionen kan man se exempel på en rad olika
åtgärder för att på olika sätt stödja litteraturen men
där olika borgerliga partier är inne och petar och vill
ta bort vissa bidrag.
Vi vill inte ha en omkoppling av det slaget att
man ska finansiera det här genom sänkningar i andra
avseenden, t.ex. när det gäller litteraturstöd. Det be-
hövs en rad olika åtgärder för att få i gång läsandet,
inte minst bland våra barn och ungdomar, och inte
minst bland unga män krävs det ett batteri av åtgär-
der. Vi tror att frågan om sänkt bokmoms bör vara
given i diskussionen om sänkta skatter i framtiden -
då jämställt med sänkta inkomstskatter, förmögen-
hetsskatter eller vad det nu kan vara.
Det är lättare att ha principen att alla skatter ska
sänkas, för då följer bokmomsen med på köpet så att
säga.