Herr talman! Jag har ju försäkrat statsministern att
jag gläder mig när det går bra för Sverige. Jag är glad
för att vi tog guld i handbolls-VM. Men jag kan inte
glädja mig åt en politik som regeringen för som inte
kommer att leda till den tillväxt i landet som kan ge
fler företag och nya jobb.
Det har jag efterlyst, men statsministern svarar
inte på vad han tänker göra åt detta.
Om allt arbete tas med i beräkningen när man gör
jämförelserna, t.ex. de som går kunskapslyftet, blir
den verkliga arbetslösheten i Sverige nära 11 %. Det
är ett stort samhällsproblem, men det är framför allt
ett problem för dem som har olyckan att bli berörda
av arbetslöshet.
Landets problem accentueras av att det samtidigt
råder brist på viktiga yrkeskategorier. Det handlar om
allt från tekniker och sjuksköterskor till svetsare.
Läget förvärras av att bristgrupper med eftertraktad
kompetens, t.ex. civilingenjörer, lämnar landet för
högre löner och lägre skatter på annat håll. Detta är
obestridligt. Det har diskuterats under det gångna
året. Det är kanske den fråga som verkligen har tänt i
den svenska debatten. Men statsministern gör ingen-
ting åt det. Han nöjer sig med att säga: Det går så bra
för Sverige, inte bara i handbolls-VM, utan även i
fotbolls-VM. Det är ett lättsinnigt sätt att agera.
Det räcker sannerligen inte att sänka skatten för
några hundratal utländska experter. Vi måste råda bot
på strukturfelen i Sveriges ekonomi. Det gäller att
sänka skattetrycket generellt, särskilt på arbete. Det
gäller att avreglera olika marknader, framför allt
arbetsmarknaden där behovet av flexibilitet har beto-
nats av Göran Perssons kolleger Blair och Schröder.
Det är intressant att konstatera att när framtida social-
demokratisk politik formas ute i Europa är de svenska
Socialdemokraterna inte med.
(Applåder)