Herr talman! I Mjölby kyrka hölls i går en min-
nesgudstjänst för de två mördade polismännen Olov
Borén och Robert Karlström. Deras tragiska bortgång
har skapat ett smärtsamt sår i den svenska folksjälen.
Vi får aldrig förtröttas i kampen för att stärka re-
spekten för människovärdet och demokratin. Det
gäller här hemma, och det gäller i t.ex. Kosovo.
Med denna debatt avslutas ett riksmöte, som om-
getts av två val. Det senaste - valet till Europaparla-
mentet - slutfördes i söndags. Tveklöst blev resultatet
från moderat synpunkt en besvikelse - vad avser både
andelen och framför allt antalet röster. Valdeltagandet
var ju långt svagare än vad åtminstone jag väntat.
Men det finns också ljuspunkter. Vi behöll våra
fem moderata mandat. Betydligt fler i den svenska
delegationen till Europaparlamentet kommer att vara
positiva till EU-samarbetet. Och vår partigrupp i
parlamentet går förbi socialistgruppen och blir störst.
Den borgerliga direktvalda majoriteten kan därmed
bilda en välbehövlig motvikt till den rödgröna domi-
nansen i ministerrådet, där de nationella regeringarna
är företrädda.
Göran Persson har länge förfäktat tesen att social-
demokraterna går segrande fram i Europa och att det
han kallar "högerkrafterna" drivs tillbaka. Årets Eu-
ropaval avslöjar att detta aldrig varit annat än ett
önsketänkande.
Även det svenska valet i höstas innebar en för-
svagning av vänstersidan. Socialdemokraterna gjorde
sitt sämsta riksdagsval i modern tid. Göran Persson
valde emellertid att stanna kvar som statsminister
med stöd från Schyman och Schlaug. Samtidigt mar-
kerades en öppning åt höger genom inrättandet av ett
superdepartement, lett av två tillväxtministrar. Men
resultatet av dessa motstående krafter och strävanden
har blivit beslutsvånda och handlingsförlamning.
Göran Persson utmärks främst av en tillbakablickande
traditionalism, som står i skarp kontrast mot tänkan-
det hos andra länders ledande socialdemokrater i
Europa som Tony Blair och Gerhard Schröder, för
vilka ledorden i det färska gemensamma framtidspro-
grammet är "modern", "flexibel", "företagaranda"
och "utbudspolitik".
Under det gångna arbetsåret har vi från regeringen
hört mycket prat men fått få konkreta förslag. Det kan
belysas med exempel från tre områden: skattepoliti-
ken, arbetsmarknaden och Europasamarbetet.
I regeringsförklaringen inbjöds till överläggningar
om framtidens skatter. Samtal har sedan förts i en takt
som skulle få en sengångare att tycka det var sävligt.
Det senaste är att socialdemokraterna nu äntligen
skall skaffa sig en ståndpunkt. Men så länge man inte
är beredd att spara på de offentliga utgifterna skapas
inte det utrymme för skattesänkningar som krävs för
ökad tillväxt, fler företag och nya jobb. Regeringen
har all anledning att lyssna på Blair och Schröder när
de skriver: "Arbete måste löna sig för individer och
familjer. Den största delen av inkomsten måste stanna
i fickan hos den som har arbetat för den."
När det gäller frågan om en modernisering av vår
otidsenliga arbetsmarknadslagstiftning har regeringen
snott in sig på ett sätt som får den gordiska knuten att
framstå som en enkel rosett. Först skulle problemen
lösas av parterna själva, men de s.k. tillväxtsamtalen
mellan LO, TCO, SACO och SAF bröt samman strax
före jul. Sprängpunkten var LO:s krav att huvudorga-
nisationerna skulle tilldelas en roll i löneförhandling-
arna. Det mötte ett bestämt motstånd inte bara hos
SAF utan även hos TCO och SACO. Ett nytt försök
med två samsynsmän, Ingvar Carlsson och Svante
Öberg, misslyckades också. Trots att arbetsrättsre-
formen är flera år försenad, innehöll ändå vårpropo-
sitionen inget annat än ett besked om fortsatt uppskov
till hösten. Och frågan är väl om det kommer något
förslag över huvud taget när man har så svårt att ef-
terkomma riksdagens enkla begäran om en ändring av
turordningsreglerna att åtgärden måste vänta till nästa
år.
I regeringsförklaringen gavs också löften om en
mer aktiv Europapolitik. Men socialdemokraterna
tvekar beträffande den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken, för ett dubbelspel om sysselsätt-
ningspolitiken och vägrar att bekänna färg om den
gemensamma valutan. Trots att Göran Persson har
betecknat Sveriges förhållande till euron som den
viktigaste frågan under hans statsministertid, vet han
inte själv vad han vill. Hur kan han begära att med-
borgarna skall bilda sig en uppfattning i frågan när
han för sin egen del inte kan säga om ett införande av
euron skulle vara bra eller dåligt för Sverige? När
kommer informationskampanjen? När presenterar
regeringen en realistisk plan för övergången till den
gemensamma valutan? När skall kronan anslutas till
den europeiska växelkursmekanismen, vilket är nöd-
vändigt för att vi över huvud taget skall få komma
med?
Med denna den mest senfärdiga och beslutssvaga
av socialdemokratiska regeringar är det inte underligt
att vad som är Sveriges hopp och framtid i växande
utsträckning lämnar landet. Vi har fått både en före-
tagsflytt och en kunskapsflykt. Vi är långt från Blairs
och Schröders vision, där "staten gör allt den kan för
att stödja företagande men aldrig tror att den är en
ersättning för företagande".
Herr talman! Förklaringen till regeringens beslut-
soförmåga och uppskovspolitik är naturligtvis i första
hand vänstersamarbetet - med andra ord den rödgrö-
na röran. Vänsterpartiets grundidé är att bekämpa
enskilt företagande, och Miljöpartiet är i princip mot-
ståndare till tillväxt. Båda partierna är dessutom ne-
gativa till euron och vill t.o.m. föra Sverige ut ur EU.
Hur avser Göran Persson föra en politik som främjar
tillväxt, företagande och jobb, när de båda stödparti-
erna stärkta av det senaste valresultatet ställer anspråk
på att få påverka Europapolitiken och den del av
budgetpolitiken som skatterna utgör? Det sistnämnda
är väl åtminstone rätt svårt att komma undan.
Mycket talar för att det under nuvarande förutsätt-
ningar bara blir mer av det som de samverkande
vänsterpartierna lyckats driva till beslut under det
gångna året: åtgärder för att blockera, stoppa och riva
ned. Ofta har det gått ut över den kommunala själv-
styrelsen, som den strafflagstiftning som trots Lagrå-
dets avstyrkan riktats mot försäljning av kommunalt
ägda bostäder. Statsministern hotar nu att agera på
samma sätt vad beträffar sjukhus. Det har beslutats
om en långtgående nedrustning av försvaret. Och
planerna på att i förtid stänga kärnkraften har ännu
inte återkallats, trots att det verkar svårt att få rättsligt
stöd för åtgärden. Närmare besked lär komma senare
i dag.
Herr talman! Det moderata alternativet finns tyd-
ligt utvecklat i program och motioner. Vi vill göra
Sverige till en första klassens företagandenation. Vi
vill återställa den personliga trygghet vars grund
ligger i att ha ett arbete och att kunna försörja sig på
sina egna arbetsinkomster. Vi vill utveckla Sverige
till ett verkligt utbildningssamhälle genom att skärpa
kunskapskraven samt öka skolornas och den högre
utbildningens frihet att möta dessa krav.
Vi vill göra Sverige till ett framtidsland för alla
genom att ge utrymme för den individens frihet som
är mångfaldens värn och trygghetens förutsättning. Vi
vill stärka människors möjligheter inför sjukdom och
ålderdom genom ett pensionssystem som kombinerar
frihet att själv välja med en orubblig försörjningsga-
ranti och genom en förnyelse av sjukvården som river
pyramider och kapar köer. Slutligen vill vi bidra till
att skapa det fredens, frihetens och öppenhetens Eu-
ropa som står enat utan att bli enhetligt och som är
starkt i kraft av sin mångfald och dynamik.
Det är mycket som återstår att göra när det
riksmöte som nu avslutas blivit ännu ett förlorat år
med en tillbakablickande socialdemokratisk regering,
stödd av ett bakåtsträvande vänsterparti och ett till-
växtfientligt miljöparti.
Sverige förtjänar bättre än att bli ett politikens
Skansen, dit övriga européer kan resa för att se hur
det gick till förr i tiden. Sverige behöver en regering
som blickar framåt i stället för bakåt. Sverige behöver
en regering som inte lockas in i isolationism och
nejsägeri av sina stödpartier utan utgör en pådrivande
och positiv kraft - här hemma och i det europeiska
samarbetet. Vi moderater lovar att göra allt vi kan för
att detta skall bli verklighet så snart som möjligt.
(Applåder)