Fru talman! Jag känner mig också upprörd och
förtvivlad. Fadime ville som alla andra unga kvinnor
kunna stå på egna ben. Hon ville skapa sig en framtid
i Sverige. Hon studerade på högskolan. Hon hade en
svensk pojkvän. För det mördades hon.
Alla människor har rätt att välja den livsstil som
passar dem själva bäst. Andra får tycka vad de vill
om våra val, men de får aldrig kröka ett hår på våra
huvuden.
Män får inte hota kvinnor eller misshandla dem.
Män får än mindre döda kvinnor. Den som väljer
våld, brott och barbari är alltid skyldig.
När en far mördar sina egna barn är det något som
har gått oerhört fel. Det är en människa som känner
sig maktlös, utsatt och rädd. Men det får aldrig ur-
säkta brottet.
Jag vill att den som växer upp i Sverige ska veta
två saker.
För det första: Det ska inte spela någon roll i vil-
ket bostadsområde du växer upp i. Det ska inte spela
någon roll vad du heter. Varken din hudfärg, ditt kön
eller din religion ska spela någon roll.
Du ska ändå kunna känna hopp inför framtiden.
Du ska kunna känna tillit till din egen förmåga att
genom ambitiösa studier och hårt arbete kunna ut-
veckla dina talanger och förverkliga dina livsdröm-
mar.
För det andra: Du ska vara trygg i förvissningen
att staten inte sviker sin allra mest grundläggande
uppgift. Våld och hotelser ska inte tillåtas. Tolerans
är aldrig detsamma som likgiltighet inför övergrepp.
Just detta att varje människa kan känna sig trygg i
sig själv och kan lita till sin egen förmåga är grunden
för ett samhälle som både är tryggt och dynamiskt. I
socialdemokraternas Sverige är det i dag ofta tvärtom.
I många av våra förorter växer utanförskap,
maktlöshet och desperation. De som inte får bejaka
sig själva börjar i stället att bevaka andra. Regeringen
har misslyckats med att bryta segregation och utan-
förskap. Det ser vi exempel på varje dag. Verk har
skapats, ombudsmän har anställts och bidragspengar
har satsats på klassiskt socialdemokratiskt vis. Men
vad ger satsningarna för resultat i praktiken?
Fru talman! På Fittja äng utanför Stockholm står
några dyra utegrillar som monument över den miss-
lyckade politiken. De är planerade och projekterade
av omtänksamma tjänstemän för att öka grannsam-
verkan. De är byggda för storstadssatsningens pengar.
Grillarna står oanvända. Muslimerna måste nämligen
vara säkra på att ingen har grillat gris där tidigare,
medan hinduerna vill undvika att där har grillats biff.
Så går det när aldrig så välvilliga politiker försö-
ker planera människors vardag åt dem. Tror inte
Mona Sahlin att människor hellre hade behållit mer
av sin lön efter skatt än att få se pengarna slarvas
bort?
En högre andel människor med invandrarbak-
grund startar och driver företag. Med enklare regler
och lägre skatter skulle företagen och jobben kunna
bli fler. Då skulle arbetslöshet och bidragsberoende
minska. Trots ständiga löften från regeringen har det
inte blivit enklare att driva företag. Efter tre år och sju
månader har inte ens hälften av Småföretagsdelega-
tionens förslag införts.
Vad har egentligen hänt med regelförenklingarna,
Mona Sahlin?
Sedan Stockholm fick en borgerlig majoritet 1998
har socialbidragen glädjande nog minskat med 42 %,
dvs. nästan hälften. I det socialdemokratiskt styrda
Malmö är kostnaden för socialbidrag nästan dubbelt
så hög som i Stockholm. I socialdemokratiskt styrda
Göteborg är kostnaden 50 % högre.
Stockholms borgerliga ledning har satsat mål-
medvetet på att människor ska kunna få ett arbete och
att sänka skatten så att fler hushåll får ekonomin att
gå ihop. På så vis kan fler barn växa upp i familjer
som inte är beroende av bidrag. I Stockholm kan
också elever med hjälp av sina betyg söka sig till
vilken gymnasieskola de vill. Ändå påstår socialde-
mokraterna att möjligheterna att välja skola i Stock-
holm leder till att solidariteten krymper och att av-
ståndet mellan människorna växer.
På vilket sätt, Mona Sahlin, växer avståndet mel-
lan människor när elever i Rinkeby och Tensta har
samma möjligheter att söka till Östra Real som ele-
verna på Östermalm?
Invandrare är inte någon form av behandlingsob-
jekt som behöver en helt egen politik. Nya svenskar
vill också ha arbete, valfrihet och egenmakt. Det
handlar om att skapa skolor där elever och föräldrar
kan välja vad som passar dem bäst. Det ska vara
skolor som är bra och som ger kunskap. Det handlar
om att människor kan få ett jobb och utvecklas i ar-
betslivet eller att de kan starta och driva företag. Det
handlar om att sänka skatterna så att människor kan
leva på sin lön. Det handlar om en politik som får fart
på jobben och stopp på brotten.
Jag skulle vilja visa er en tidningsartikel som
fanns med i Expressen för ett tag sedan med rubriken
"Han är idol i förorten". Reportaget handlar om en
21-årig kille som försörjer sig på att langa knark till
ungdomar. Brott lönar sig uppenbarligen, för han
hade köpt en helt ny bil, en Mercedes, för 475 000 kr
- kontant. För detta vinner han respekt och beundran
bland ungdomarna.
Jag vill att idolen i förorten ska vara den som ge-
nom hederligt arbete kan köpa sig en ny bil. Det är
det som behövs i politiken. Det kräver en politik som
tror på människorna och inte "åtgärdar" dem.