Fru talman! Bostadsutskottets betänkande nr 18
handlar om byggnaders inomhusmiljö. Diskussionen
om bostäders och andra lokalers inomhusmiljö har
under senare år blivit allt intensivare. Olika aspekter
på människors hälsa relaterad till inomhusmiljön,
exempelvis fukt och mögel i skolor och daghem eller
förekomst av radon i småhus, har inte bara en gång
varit föremål för meningsutbyten.
Flera gånger tidigare har bostadsutskottet upp-
märksammat dessa för människors hälsa och välbe-
finnande mycket viktiga frågor. Som ett led i arbetet
med uppföljning och utvärdering av det tidigare riks-
dagsbeslutet från 1988 om byggnaders inomhusmiljö
beslutade utskottet redan i höstas att göra en förstudie.
Förstudien skulle användas som ett kunskapsun-
derlag i arbetet med de aktuella frågorna och som
utgångspunkt för en offentlig utfrågning. Någon of-
fentlig utfrågning blev det inte, vilket jag beklagar.
Då hade förstudien nämligen kunnat bekantgöras
bredare, vilket den enligt min mening också förtjänar.
I stället blev det en intern redovisning av förstudi-
en och samtidigt en kortare utfrågning inom utskottets
ram. Skälet för detta är den brådska som präglat ma-
joriteten i utskottet efter socialdemokraters och miljö-
partisters överenskommelse om det ofinansierade
allergisaneringsprogrammet inom RAS!
Mycket har gjorts sedan 1988. Årligen har frågor
om byggnaders inomhusmiljö diskuterats i riksdagen.
Ställningstagandena i dessa frågor har präglats av stor
enighet. Beslut har fattats om obligatorisk ventila-
tionskontroll för flertalet hus, obligatoriskt samråds-
förfarande i byggprocessen, byggfelsförsäkring m.m.
På förslag av den borgerliga regeringen beslutade
riksdagen 1993 om en ändring i plan- och bygglagen
på så sätt att det numera i inledningsparagrafen talas
om att planläggning skall främja en långsiktigt hållbar
livsmiljö.
Fru talman! Dessutom har i betänkandet Miljö och
fysisk planering föreslagits ändringar i PBL som syf-
tar till en ökad miljöhänsyn vid planering och byg-
gande. Det handlar bl.a. om en förstärkt översiktspla-
nering med tydligare krav på redovisning av miljöför-
hållandena. I samma betänkande tas också förslag upp
om en utvidgning av kravet på miljökonsekvensbe-
skrivningar och åtgärder för att säkra återanvändning
och återvinning av byggmaterial.
Jag vill påstå att redan beslutade och föreslagna
lagändringar uttrycker en ökad ambitionsnivå när det
gäller att anpassa bebyggelsen till de krav som miljön
ställer.
Den första reservationen i detta betänkande är en
moderat reservation som handlar om ett miljö- och
hälsoriktigt byggande och boende. Vi tar upp det som
jag nu sagt om beslutade och föreslagna ändringar av
plan- och bygglagen. Vi menar att det därmed får
anses vara en självklarhet att staten och kommunerna
verkar för att bebyggelse och byggnadsprojekt av
skilda slag förverkligas så att lagen uppfylls. Framti-
dens byggande skall ske på ett sådant sätt att det tryg-
gar en långsiktig och hållbar utveckling.
Inte minst viktigt att poängtera är att alltmer med-
vetna bostadskonsumenter kommer att efterfråga
bostäder med hälso- och miljökvalitet. Byggherrar
och fastighetsägare kommer då också att svara upp till
sådana krav samt bygga och förvalta bostäder i enlig-
het med uppställda krav - annars blir det vare sig
uthyrt eller byggt!
En hel del har redan gjorts vad gäller ekologiskt
byggande, bl.a. genom stödet till byggnadsforskning
och experimentbyggande. Bygg- och bostadsföretag
har på skilda sätt bidragit med projekt där olika in-
riktningar på miljö/hälsa, exempelvis allergihusbyg-
gande, och olika energisparande åtgärder har prövats.
Byggforskningsrådet poängterar starkt att experi-
mentbyggandet på ett effektivt sätt förde ut kunskaper
om tekniska lösningar och planeringsmetoder. På det
sättet kan dessa kunskaper omsättas i praktisk till-
lämpning. Enligt min mening är en branschmedverkan
bästa sättet att utveckla ett både hälsosamt och eko-
logiskt byggande och att ta fram metoder och mate-
rial.
Byggbranschens ökande och engagerade deltagan-
de i forskning och utveckling är tecken på att kraven
från bokonsumenter och lagparagrafer om att bygga
hälsosamma hus har gått fram. Det finns anledning att
tro att sådan bygg- och boforskning framdeles kom-
mer att bli ett prioriterat område.
I reservation nr 2 ger vi moderater uttryck för att
återanvändning och återvinning i byggandet måste
öka. Det är något som det i dag råder stor samstäm-
mighet om. Ett exempel på detta är byggsektorns
kretsloppsråd som nyligen bildats av företrädare för
byggherrar, konsulter, byggindustrin och byggmate-
rialindustrin.
Vid bostadsutskottets interna utfrågning framkom
också bra exempel på det tänkande som i dag finns
bland byggare och fastighetsägare, helhetssynen. Hela
processen måste hänga samman - från beställa-
ren/konsumenten, via planering, projektering, byg-
gande och färdigställande av byggnaden fram till
användandet och skötseln. Man menar att hela kedje-
resonemanget är viktigt.
Som jag redan tagit upp finns det förslag till änd-
ringar i plan- och bygglagen, vilka syftar till att säkra
återvinningen och återanvändningen av byggmaterial.
Dessutom bör det vara intressant att inhämta erfa-
renheter från länder som kommit längre inom detta
område, exempelvis Tyskland och Danmark. Utskot-
tets studieresor i höst ger ett utmärkt tillfälle till för-
djupade kunskaper om detta.
Då det gäller elöverkänsligheten vill jag framföra
följande. Riksdagens beslut våren 1994 innebar att en
bred översyn skulle göras i frågor om elöverkänslig-
het. Det är naturligtvis inte tillfredsställande att män-
niskor har besvär som allvarligt inskränker deras
möjligheter att leva och verka i den normala miljön.
De insatser som utskottet våren 1994 förordade inne-
fattar bl.a. en inventering av pågående utrednings- och
forskningsinsatser. Uppdraget då innebar också frågan
om bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet
skulle behandlas. Riksdagens beslut skall genomföras
utan dröjsmål, sade vi då, och på ett sådant sätt att
vunna erfarenheter snabbt kan komma i praktisk till-
lämpning.
Jag menar att uppdraget till regeringen redan är
tydligt formulerat. Därför behövs det inget nytt till-
kännagivande. Det som är av vikt är att upprepa att
åtgärder som riksdagen tidigare förordat verkligen
skyndsamt genomförs.
Reservation nr 11 handlar om bidrag till förbätt-
ring av inomhusmiljön. Där avstyrker vi moderater
förslaget om att införa en ny bidragsform. Motivering:
Det kan inte anses rimligt att staten återigen skall
subventionera åtgärder som borde ingå som en själv-
klar del i en normal fastighetsförvaltning.
Vi vill betona fastighetsägarens ansvar för repara-
tion, underhåll och upprustning av sina egna lokaler,
oavsett om ägaren är en kommun eller någon annan,
och att fastigheterna sköts på ett sådant sätt att de inte
blir hälsovådliga.
Till slut till reservation nr 13, som handlar om yt-
terligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön.
Bakgrunden känner vi alla till: det ofinansierade stat-
liga stöd på 2 miljarder kronor till allergisanering som
aviserats efter uppgörelsen mellan s och mp. Även i
några motioner förs förslag fram om ytterligare stöd-
åtgärder.
Det kan definitivt inte anses ansvarsfullt att i det
läge som Sveriges ekonomi befinner sig i lägga fram
sådana förslag. Därför avvisar vi det aviserade försla-
get och motionerna i samma frågor.
Gemensamt för de moderata motionerna är att in-
omhusmiljön i våra bostäder och byggnader måste
visas stor uppmärksamhet. Utgångspunkten för vårt
resonemang är och kommer framdeles att vara att
fastighetsägaren själv skall ta ansvar för reparation,
underhåll och upprustning av sin fastighet och därmed
även ansvara för finansieringen av åtgärderna.
Det är vidare viktigt att fortsätta med forskning
och utveckling, låt mig säga det praktiska forsknings-
och utvecklingsarbete som branschen och forskarna
bedriver. Utvecklingen sker bäst utan detaljregler,
enligt vår mening.
Härmed yrkar jag bifall till reservation 1 och stäl-
ler mig naturligtvis också bakom de andra moderata
reservationerna utan att därmed yrka bifall till dem.