Fru talman! Låt mig först säga till Hugo Hegeland
att det skulle vara intressant om vi fick en debatt
kring dessa frågor i ett och samma sammanhang,
nämligen när det gäller företagsbeskattningen. Det
är såvitt jag förstår en annan interpellation som
Lars Hedfors har lämnat. Vi kan ta en bred
diskussion om hela skattesystemet, men de
frågorna passar bättre i mer specifik diskussion om
företagsbeskattningen. Låt mig ändå kort svara
Hugo Hegeland.
Orsaken till att lättnaden inte läggs i bolaget --
vilket vore rimligt från principiella utgångspunkter,
som jag har skrivit i propositionen -- är de
internationella förhållandena. Det skulle kunna bli
en total skattefrihet genom att utdelningen riktades
till s.k. skatteparadis. Detta skulle kunna leda till
motsvarande aktioner från andra länder gentemot
Sverige. Det skulle inte gynna Sverige och svensk
industri.
Dessutom måste vi ha möjlighet att kunna
diskutera med andra länder på lika villkor när det
gäller dubbelbeskattningsavtal. Det är det sätt på
vilket vi kan hantera beskattningen på utländska
aktier. Andra länders lättnader ligger på ägarsidan.
Slutligen när det gäller skatten på nyemission är
den för hög. Den bör vi hantera i ett annat
sammanhang så småningom. Det finns anledning
att diskutera detta i en separat debatt.
Jag tycker mycket bra om Lars Hedfors. Det är
därför jag vill undvika att han känner sig oroad. Jag
är inte alls oroad. Det är därför jag gärna vill lugna
honom i många avseenden. Jag har inget behov alls
av att försvara mig. Det behovet har väl snarare
Lars Hedfors. Jag kommer tillbaka till det.
Ibland tvingas man göra något som komplicerar
lagstiftningen. Om vi menar att egenföretag och
handelsbolag skall ha en chans att kunna expandera
med lågbeskattade medel på samma sätt som
bolagssektorn för att skapa de nya riktiga jobb i den
privata sektorn som Sverige behöver, måste vi
införa en ny regel. Det blir en regel som dessutom
upplevs som, och är, komplicerad. Lars Hedfors
och Socialdemokraterna accepterar denna regel,
eftersom de tycker att det är riktigt att genomföra
den. Svaret på den frågan är att vissa regler måste
genomföras därför att de är nödvändiga för
ekonomin. Sedan får vi hantera det så enkelt som
möjligt i skattelagstiftningen. Vi har naturligtvis ett
gemensamt ansvar för detta.
Det måste vi också tänka på när det gäller
resursfrågan. Det finns anledning för mig att
överväga det i budgetarbetet, även om det också är
viktigt att slå fast att det måste finnas en beredskap
för ett kontinuerligt förändringsarbete i varje
organisation, inklusive Riksskatteverket. Det är
något som skall finnas inbyggt i organisationen.
Den förenklade självdeklarationen påverkas inte
alls av ROT-avdraget. Det vet Lars Hedfors. Det
borde han i alla fall veta. Kvittningsregler
förutsätter en vanlig deklaration, inte en förenklad
deklaration, eftersom man har inkomst av
näringsverksamhet. Det var några exempel på det
Lars Hedfors sade.
Jag kommer självfallet att bevaka
regelförändringen för att se till att den förenklade
självdeklarationen kommer att fungera för de allra
flesta. Den förenklade självdeklarationen har nu,
genom vår försorg, fått ett rimligt utseende med
förtryckta uppgifter och en blankett som man
undertecknar själv.
Låt mig gå över till det som kanske är allra
viktigast, dvs. detta med enhetlighet och
neutralitet. Jag tycker att vi skall lägga ner litet tid
på den diskussionen, Lars Hedfors.
Lars Hedfors säger att genom skattereformen
sattes slutpunkten för allt förändringsarbete på
skatteområdet i Sverige. Den skattereform som
genomfördes är helig. Det kan inte finnas några
brister i den. Ändå var det min företrädare, Lars
Hedfors egen skatteminister i den förra regeringen,
som bröt detta genom att differentiera
mervärdesskattesatserna från en enhetlig skattesats
till två skattesatser. Det kan komma att bli
ytterligare differentieringar med anledning av det
EG-medlemskap som vi hoppas på. Om
Socialdemokraterna har börjat genom att ta bort
detta får de också lov att ta ansvar för det, Lars
Hedfors, och inte försöka att skylla det på andra.
Det saknades en del enhetlighet och neutralitet.
Lars Hedfors försöker säga att det är orimligt att
tänka sig att vi skall ta bort dubbelbeskattningen för
aktiebolag, om jag förstår det rätt. Det är en del av
det hela. Men visst var det väl så, Lars Hedfors, att
vi bestämde oss för att kapitalinkomster i Sverige
skulle beskattas nominellt med 30 %? Vi gjorde
den avvägningen mellan beskattningen av
kapitalinkomster och arbetsinkomster. Det enda
felet var att ni inte kom ända fram.
Genom att acceptera min proposition för
egenföretagare tvingas ni erkänna att där
misslyckades ni. Egenföretagaren hade inte 30 %
skatt. Han hade på marginalen 62,6 % skatt på sina
kapitalinkomster. Det är bra att ni accepterar
propositionen nu. Men det innebär ju de facto att
ni också har erkänt att man skall ta bort
dubbelbeskattningen på aktiebolag. Varför skall
utdelningen där beskattas med 51 %, eller med
41 % om vi tar hänsyn till Annellavdraget, Lars
Hedfors?
Mitt förslag innebär att vi skapar den neutralitet
och den enhetlighet i beskattningen av
kapitalinkomster, 30 % nominellt, som ni inte
lyckades med. Det kan alltid diskuteras vad skälet
till det var.
Om nu Lars Hedfors tycker att vi skall ha
dubbelbeskattning av utdelningar i bolagen, varför
skall vi då inte ha dubbelbeskattning av räntor i
bolagen? Varför skall ersättningen till lånat kapital
i form av räntor beskattas en gång och det
riskbärande kapital som kan ge de nya jobb vi så väl
behöver beskattas dubbelt? Jag skulle vilja vända
på frågan. Hur kan Lars Hedfors försvara den
bristande neutralitet som finns i
dubbelbeskattningen? Är Lars Hedfors beredd att
ge mig rätt i att dubbelbeskattningen också bör
slopas? Jag hoppas på det senare.