Herr talman! Det är bra att regeringen avser att
återkomma. Det måste den naturligtvis göra om det
skall ske förändringar i organisationen. Men det
hade naturligtvis varit ännu bättre om regeringen
hade snabbat på utredningen så att vi hade haft ett
fullvärdigt utredningsunderlag att ta ställning till.
Nu skall vi ju besluta att Bostadsdomstolen skall
flyttas in i Svea hovrätt och i praktiken fortsätta där
som något slags specialenhet.
Regeringen vill dessutom att riksdagen skall uttala
sig för den inriktning som regeringen har, nämligen
avskaffandet av hyresnämnderna och
arrendenämnderna. Det är ju den inriktning som
regeringen har, och den vill ha ett godkännande av
detta. Vi socialdemokrater motsätter oss det.
Intresseledamöterna i de olika instanserna
företräder inte parterna direkt. De är utsedda på
grund av sin särskilda sakkunskap inom
bostadsområdet, t.ex. när det gäller förvaltning och
hyresgästaspekter. Europadomstolen säger i sitt
uttalande att den här sakkunskapen medför att man
på ett bra och riktigt sätt kan handlägga de ärenden
och de mål som blir aktuella. Jag tycker att det är
trist att man nu motar ut parterna ut tvistlösningen
när det gäller hyreslagen och andra tvister som kan
uppstå i anslutning till boendet.
Avslutningsvis vill jag fråga Kjell Eldensjö: Vad är
det egentligen för fel på specialdomstolarna? Man
kan säga allmänt att man skall ha det på ett visst
sätt. Men vad är det egentligen som gör att det är
så förfärligt besvärligt att ha specialdomstolar?
Jag minns ett litet ärende inom justitieutskottets
beredningsområde som gällde kronofogdemål, som
flyttades från kammarrätten ner till tingsrätterna.
Då gällde plötsligt inte detta med alla tingsrätters
behörighet på alla områden. Den typen av mål
skulle koncentreras till den största tingsrätten i
länet.
Trots kraftfulla deklarationer från framför allt de
partier som nu utgör regeringsunderlag i tidigare
sammanhang om att alla domstolar skall vara
kompetenta att döma i alla mål beslöt man att
koncentrera s.k. kronofogdemål till den största
tingsrätten. De heligt deklarerade principerna kom
knappast inte att gälla i verkligheten, när man
ställdes inför de praktiska problemen. Då blev det
plötsligt så att alla tingsrätter inte kunde anförtros
att döma i denna typ av mål. Vilka principer är det
egentligen som gäller?