Herr talman! Frågan om specialdomstolarna har
varit uppe till debatt vid ett flertal tillfällen. I dag
har vi att besluta om Bostadsdomstolens
upphörande. I föreliggande betänkande, JuU31,
som behandlar regeringens proposition 1993/94:200
Upphörande av Bostadsdomstolen m.m., föreslås i
enlighet med propositionens förslag att
Bostadsdomstolen upphör den 1 juli 1994.
I departementspromemorian Domstolsväsendet --
organisation och administration i framtiden,
beskrevs att vissa överväganden av principiell art
borde göras inför ställningstagandet om
specialdomstolarnas framtid. Sådana
överväganden har gjorts på regeringskansliet och
lett till promemorian Specialdomstolarna i
framtiden. Efter ytterligare överväganden har
sedan den proposition lagts fram som vi nu
debatterar.
Förutom frågan om Bostadsdomstolens
avskaffande tas i propositionen upp vissa allmänna
frågor om specialdomstolarna och var
rättsskipningen skall ske i framtiden beträffande
dagens arrende- och hyresnämndsärenden.
Herr talman! Domstolsväsendet har ju som
grundstomme två parallella
domstolsorganisationer, dels allmänna domstolar,
dvs. tingsrätterna, hovrätterna och Högsta
domstolen, dels förvaltningsdomstolar, dvs.
länsrätterna, kammarrätterna och
Regeringsrätten.
Till detta system kommer dessutom de fristående
specialdomstolarna samt ett antal nämnder som
prövar olika slag av tvister, t.ex. hyres- och
arrendenämnderna, vilka särskilt berörs i det nu
diskuterade betänkandet.
I propositionen gör regeringen den bedömningen
att flertalet av måltyperna i specialdomstolarna i
framtiden bör prövas av de allmänna domstolarna
eller de allmänna förvaltningsdomstolarna.
De viktigaste argumenten som brukar framföras till
specialdomstolarnas fördel är snabb rättsskipning,
specialkunnande och parternas förtroende.
Herr talman! När det gäller snabb rättsskipning bör
det påpekas att specialdomstolar inte alltid utgör
någon garanti för snabbhet. Balanserna kan vara
besvärande även för specialorganen. Hur lång tid
som ärendet tar är en fråga om resurser och
prioriteringar. Genom olika regler om förtur m.m.
kan det ges ett extra snabbt förfarande även inom
de allmänna domstolarna. Snabbhetskravet är, som
jag ser det, ett relativt svagt argument för värnande
om specialdomstolar.
Ett annat av argumenten för specialdomstolar
brukar vara kravet på specialkunskaper. Men
särskilda ledamöter med särskilda fackkunskaper
kan faktiskt även tillföras de lägre instanserna inom
allmänna domstolar och allmänna
förvaltningsdomstolar. Specialkunskap kan
tillgodoses genom koncentration av vissa mål till
vissa domstolar, genom adjungering av olika typer
av jurister eller på annat sätt.
Vissa typer av mål kan också speciallottas på vissa
avdelningar eller rotlar inom en domstol som
därmed kan hålla en hög sakkunskap på sina
speciella områden. Kravet på sakkunskap
förutsätter alltså inte specialdomstolar.
Herr talman! Argumentet att s.k.
intresseledamöter i specialdomstolarna inger
parterna ett större förtroende än en
sammansättning med andra ledamöter känns
tveeggat. Å ena sidan har naturligtvis
intresseledamöter hög sakkunskap och kan genom
detta och sin knytning till berörda organisationer
ingjuta ett ökat förtroende. Men å andra sidan kan
sådana knytningar till organisationerna förväntas
ge solidarisering med och verkande för just de
organisationer som de på något sätt är knutna till.
Tvivel om opartiskhet kan då självfallet uppstå.
Herr talman! I propositionen framhålls bl.a. att
införandet av Bostadsdomstolen medförde ett
avsteg från principen om ett sammanhållet
domstolsväsende. Vissa frågor enligt
hyreslagsstiftning prövas fortfarande av allmän
domstol, vilket innebär en splittring av
hyresprocessen. Bostadsdomstolen är dessutom
relativt liten med visst beroende av
domstolsväsendet i övrigt för sin
personalförsörjning.
Sammantaget har regeringen i sitt förslag kommit
fram till att det är tid för att genomföra en
delreform. Den har föreslagit att
Bostadsdomstolen bör upphöra som fristående
domstol den 1 juli 1994. Vidare föreslås att Svea
hovrätt i ett första steg ensam övertar
Bostadsdomstolens roll som överinstans till
hyresnämnderna. Justitieutskottet instämmer i
regeringens förslag.
Låt mig sedan säga några ord om arrende- och
hyresnämnderna. Regeringen har den principiella
inställningen att rättsskipningen inom det hyres-
och arrenderättsliga området bör koncentreras till
de allmänna domstolarna. Regeringen föreslår i
propositionen att arrende- och hyresnämnderna på
sikt skall upphöra. Huvuddelen av deras
arbetsuppgifter skall övertas av tingsrätterna.
Tingsrätternas normala förfarande och
sammansättning bör gälla i de mål som övertas. Det
innebär också att intresseledamöter inte bör delta.
Trots regeringens principiella inställning anser
regeringen att tingsrätternas övertagande av
arrende- och hyresnämndernas ärenden kräver att
ytterligare överväganden sker innan förändringen
kommer till stånd. Regeringen aviserar en översyn
av de hyresprocessuella reglerna liksom en viss
omarbetning av de materiella reglerna under
sommaren och hösten 1994.
Däremot bör, enligt regeringsförslaget, arbetet
med samlokalisering och viss administrativ
samverkan mellan nämnderna och tingsrätterna
fortsätta i enlighet med den principiella inriktning
som regeringen angivit. Justitieutskottet instämmer
i regeringens förslag. Det gäller också förslaget om
att Svea hovrätts beslut inte skall kunna överklagas,
liksom övriga förslag i propositionen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i
betänkandet och avslag på reservationerna.