Fru talman! Det är inte så länge sedan, bara dryga
timmen, vi voterade kring ärendet personlig assistans.
Det är alldeles riktigt.
Men lyssnade man till den debatten kunde man
konstatera att det fanns en hel del uppgifter i luften
om vad de förändringar som regeringen föreslår och
som riksdagen nu har fattat beslut om faktiskt innebär.
Det har ju inte inneburit några försämringar. Det har
inte skett några inskränkningar. Det är inte fråga om
någon kommunalisering. Alla de påståendena har
kommit på skam, och det visar väl detta att riksdagen
alldeles nyligen faktiskt röstade igenom förslaget från
regeringen vad gäller den personliga assistansen.
Så till frågan om pengar och om hur vi skall an-
vända dem. Det är klart att jag ändå är litet mallig
över att vi nu har pengar att lägga på handikappområ-
det, att vi kan förstärka på assistansområdet och att vi
kan göra det utan att behöva ta från de sjuka, de ar-
betslösa eller de arbetsskadade. Det är klart att jag är
glad för det. Jag är glad över att kunna säga att vi kan
göra det med egna pengar, inte lånade pengar. En
eller annan fjäder i hatten tycker jag att vi skall ha
också för det.