Fru talman! Jag har med stort intresse tagit del av
socialutskottets betänkande i det här ärendet. Man
konstaterar att funktionshindrade skall kunna delta i
samhällslivet på samma sätt som människor som inte
har funktionshinder. Det är bra. Det är en mycket bra
målsättning. Men när jag kommer till avsnittet om
arbetsmarknaden och villkoren för de arbetshandi-
kappade på arbetsmarknaden blir det problem.
Då ser vi, och vi vet det också från SCB:s under-
sökningar, att endast 50 % av de funktionshindrade
finns på arbetsmarknaden. Resten finns placerade i
olika bidragssystem, och framför allt är de arbetslösa.
Vår slutsats av detta faktum är att det finns ett stort
behov av att öka insatserna på området. Det handlar
om att öka lönebidragsvolymen, och det handlar om
att öka resurserna till Samhall.
Om vi tittar bakåt kan vi se att de senaste åren har
antalet lönebidragsanställda minskat från ca 50 000
till att i augusti det här året vara nere på 45 500. Det
innebär att i stort sett var tionde funktionshindrad
under de senaste åren har fått lämna sin arbetsplats.
Med tanke på att alternativet till lönebidragsanställ-
ning är förtidspension eller försörjning via sjuk- eller
arbetsskadeförsäkring är behovet stort också rent
samhällsekonomiskt, vid sidan av diskrimineringen
och det mänskliga lidandet, att i stället tillåta aktivitet.
Man har sänkt lönebidragsnivåerna. Sänkningen
till 80 % innebar att 7 000 fick lämna sina anställ-
ningar. Nu har man höjt nivån igen för de allmännyt-
tiga organisationerna. Det tycker vi är bra. Men den
här höjningen måste slå igenom på hela arbetsmark-
naden. Lönebidraget skall vara anpassat till den an-
ställdes funktionshinder och inte med rigiditet ha ett
tak. Lägger man en övre gräns, innebär det att männi-
skor med svåra funktionshinder utestängs från stora
delar av arbetsmarknaden. Det är orättfärdigt.
Vi i Vänsterpartiet har lagt fram en annan motion,
en motion som inte behandlas i det här betänkandet.
Men jag vill lyfta fram några saker ur den som exem-
pel. Vi har sagt att vi utöver höjda tak och volymer
också vill införa ett särskilt rekryteringsbidrag som
gör att arbetsgivare vågar anställa människor med
svåra funktionshinder. Det här skall vara i högst ett år.
Sedan kan man förhandla om nivån på lönebidragsbi-
ten. Då vågar arbetsgivarna faktiskt anställa. Det är
viktigt.
I dag är högsta bidragsnivån för lönebidragen
13 700 kr. Det beloppet har legat stilla sedan 1992. Vi
menar att det här låga beloppet innebär att arbetshan-
dikappade har svårt att avancera och få nya arbets-
uppgifter. Om de får det får de i alla fall ingen högre
lön eftersom arbetsgivarna då måste betala 100 % av
löneökningen. Vi menar att det här taket måste höjas
och på sikt tas bort, så att hela arbetsmarknaden öpp-
nas för de funktionshindrade. Vi menar också att vi
skall ta tillbaka en bestämmelse i lönebidragsförord-
ningen som innebär att arbetsförmedlingar, när de
förhandlar om nivåerna, måste ta hänsyn till om en
nedsättning av nivån innebär risk för uppsägning.
Vi har också sagt att Samhall måste få mer resur-
ser. Antalet platser på Samhall har minskat med 2 700
de senaste åren. 2 700 funktionshindrade har förlorat
möjligheten till försörjning. Nu säger Samhall att om
man får 180 miljoner kronor kan man snabbt skapa
1 500 nya jobb. Då kan man lyfta folk från bidrag till
aktivitet. Vi tycker att det är viktigt.
Fru talman! Moderaterna säger att de inte har stått
bakom de nedskärningar som har drabbat de funk-
tionshandikappade. Men Moderaterna har stött varen-
da nedskärning när det gäller lönebidrag, minskade
anslag till Samhall. Jag tycker att det också skall sä-
gas i den här debatten.
Det är dags att gå från de vackra orden som betän-
kandet inleds med och omsätta dem i handling. Det är
viktigt med tillgången till arbetsmarknaden.
Fru talman! Det finns många reservationer som det
skulle vara angeläget att stödja i betänkandet. Men jag
nöjer mig med att yrka bifall till reservation 9, som
gäller en antidiskrimineringslag.