Fru talman! Jag ber först att få yrka bifall till re-
servation 1 och 17.
Jag är mycket glad och tacksam över att Knut
Billing är så intresserad av min närservice i det områ-
de där jag finns och bor för det mesta när jag inte är
här. Den är naturligtvis viktig. Jag utgår ifrån att det
kan bli väldigt bra i framtiden om vi fortsätter att vara
överens om att vi ska ha en bred service över hela
landet.
Trots de planbestämmelser som finns har vi fort-
farande ICA, Konsum och Matnära i Gamleby. Men
den lanthandel som jag är född 500 meter ifrån hem-
ma i Lönneberga har förvärvats av en barnkolonist i
Tyskland. Det visar naturligtvis utvecklingen lite
grann i ett nötskal. Det rår inga planbestämmelser
över, utan det är andra faktorer som styr det.
Låt oss fortsätta att titta på utvecklingen i det om-
råde som Knut Billing känner till. Ända ned i Väster-
vik tolv mil från Linköping kände man av när man
började etablera de stora köpcentrumen där. Det är
många faktorer som styr det sätt på vilket man plane-
rar. Jag tror att det är viktigt, och det har sagts här i
debatten också, att man tittar på hur man etablerar
köpcentrum. Den uppfattning vi har i den frågan -
och jag delar den uppfattning som Annelie Enochson
har gjort sig till tolk för så det behöver jag inte orda
mer om - finns också i reservation 12 i det här betän-
kandet.
Fru talman! Jag vill fortsättningsvis uppehålla mig
vid samhällsplaneringen ur ett jämställdhetsperspek-
tiv, ur barnens synvinkel och ur ett trygghetsperspek-
tiv. Först bör vi fråga oss om det är för alla männi-
skorna vi planerar. Planerar vi så att det underlättar
att vistas i samhället och inte tvärtom?
En grundläggande förutsättning för att människor
ska kunna känna livskvalitet i sitt boende är att boen-
demiljön är trygg. Sverige har traditionellt uppfattats
som ett tryggt land. Denna uppfattning visar sig allt
oftare vara en ren myt. Undersökningar visar att
många människor, särskilt kvinnor och unga, känner
oro eller rädsla i sitt boende. Därför är det viktigt att
ha dessa grupper som en utgångspunkt i arbetet med
att skapa tryggare boendemiljöer. Oftast utgår plane-
ringen från ett perspektiv som kan te sig naturligt för
en frisk medelålders man. Det vill vi i Centerpartiet
ändra på.
Vi menar att kommunerna i sin planeringsprocess
systematiskt bör gå igenom alla åtgärder som kan
genomföras för att kvinnor och ungdomar ska känna
trygghet just där de bor. Ett första steg kan vara att
lyssna på vad kvinnorna och ungdomarna har att säga
om var och när de känner sig trygga och otrygga.
Åtgärderna kan handla om utformningen av den fy-
siska miljön och att kvinnor och ungdomar som kän-
ner sig utsatta lätt kan få den hjälp och det stöd de
behöver.
Ett viktigt förebyggande arbete är att planera bo-
stadsområden som motverkar kriminalitet. Det har
varit uppe här i debatten. Sterila, storskaliga och
anonyma bostadsmiljöer fungerar som en katalysator
för vandalism och skadegörelse i alla dess former. I
antologin Barns och ungdomars välfärd redovisas
statistik om hur barn och ungdomar uppfattar sin
boendemiljö. Statistiken visar att 18 % av alla barn
och ungdomar känner sig otrygga i den nära miljön
intill hemmet. Störst andel otrygga finns bland de
barn och ungdomar som bor i lägenheter. Den otryg-
gaste situationen är enligt statistiken vägen till och
från skolan. Detta visar att barn och ungdomar i all-
mänhet bör ges möjlighet att påverka samhällsplane-
ringen i större utsträckning än vad som sker i dag.
Det bör ske inte minst för att underlätta möjligheterna
för funktionshindrade barn och ungdomar att röra sig
ute på egen hand.
Vi i Centerpartiet är övertygade om att det går att
skapa ökad trygghet i bostadsområdena om man pla-
nerar varma och välkomnande miljöer. Det går att
göra oerhört mycket för att förvandla anonyma, ste-
rila gårdar och gator till levande och trygga miljöer.
Det är viktigt att de boende själva får möjlighet att
föreslå förändringar och medverka i genomförandet.
Vi anser att brottsförebyggande aspekter alltid bör
tas med i såväl planeringen av bostadsområden som i
samhällsplaneringen i övrigt. Det här har majoriteten
avvisat. Vi undrar naturligtvis vad man har emot att
planera bostadsområdena för att förebygga brott i
stället för att underlätta dem, som det nu tydligen är
frågan om i många fall.
Men det är inte bara nya bostäder som behövs.
För skapande av trygga och hälsosamma livsmiljöer
behöver också många befintliga bostadsmiljöer för-
bättras. Det gäller särskilt i de s.k. miljonprograms-
områdena. Många kommuner har inlett eller genom-
fört väsentliga miljöförbättringar inom dessa områ-
den, men mycket återstår.
Ett område som särskilt måste beaktas då man
förnyar och förändrar i bostadsområden och i stads-
miljön är de handikappades situation. På många håll
görs goda insatser för ökad handikappanpassning.
Mycket återstår att göra, bl.a. så enkla saker som att
fasa av trottoarkanter.
I stadsmiljö kan nu genom Centerpartiets tidigare
insatser värdefulla naturmiljöer skyddas genom in-
rättande av nationalstadsparker. Behovet av national-
stadsparker bör inventeras. Samtidigt kan vi konstate-
ra att innebörden av institutet nationalstadspark behö-
ver bli mer känd, så att allmänheten uppmärksammar
institutets positiva innehåll.
Institutet nationalstadspark täcker dock inte hela
det lagtekniska behovet. Regeringen bör överväga
och komma med förslag till ytterligare instrument för
skydd av grönområden i stadsmiljö.
Det är angeläget att hela tiden diskutera på vilket
sätt vi kan utveckla planeringen av våra samhällen, så
att vi får trygga, barnvänliga och jämställda bostads-
områden.
Jag yrkar än en gång bifall till reservationerna 1
och 17.