Fru talman! Till det här betänkandet har Vänster-
partiet fogat tre reservationer, men för att spara tid i
kammaren yrkar jag bara bifall till reservation 5 un-
der punkt 3. Men naturligtvis står jag även bakom
våra andra två reservationer.
I vår första reservation tar vi upp frågan om barns
och ungdomars delaktighet eller snarare brist på del-
aktighet i samhällsplaneringen. När Sverige ratifice-
rade FN:s barnkonvention fastslog vi också att bar-
nens bästa alltid ska komma i första hand och att
barnen alltid har rätt att framföra sina åsikter i alla
frågor som rör dem. Konventionen uttrycker klart att
samhällsplanering ska ske i samråd med barnen och
inte för barnen.
Konventionen har nu en hel del år på nacken, men
fortfarande har vi inte vad avser samhällsplaneringen
flyttat fram positionerna ett enda steg. Tvärtom finns
det numera undersökningar som visar på en större
otrygghet bland barnen, en otrygghet som finns både i
den direkta närmiljön och när barn förflyttar sig mel-
lan olika aktiviteter.
Fru talman! Vid nybyggnation och ombyggnation
är det viktigt att lekens betydelse lyfts fram. Kunska-
pen om barns behov av leken och kunskapen om lek
och stadsplanering är väldokumenterade och det här
hög tid att vi börjar ta de här kunskaperna på allvar.
Barns rätt till en stimulerande och samtidigt trygg och
fri utemiljö måste sättas i centrum vid all samhälls-
planering. Trafikplaneringen måste tillförsäkra barn
och unga rätt att säkert kunna förflytta sig mellan
olika aktiviteter.
I målen för den svenska bostadspolitiken betonas
också vikten av att främja god uppväxt för barn och
ungdomar. De vackra orden har tyvärr ingen större
förankring i svensk lagstiftning. Studiebesök i andra
länder skulle kunna ge kunskap. Det skulle inte vara
helt fel om regeringen tog sig tid att framför allt titta
närmare på det norska exemplet vad avser hur man
tar till vara barns och ungdomars kunskaper och be-
hov i samhällsplaneringen.
LO:s rapport om familjers och barns boende visar
tydligt på den segregation som finns både socialt och
ekonomiskt i Sverige. En god samhällsplanering hade
inneburit att de här klyftorna och segregationen hade
kunnat minska på sikt, kanske rent av försvinna. Ge-
nom att se till att planera så att olika upplåtelseformer
finns representerade i varje område skulle möjlighe-
terna öka för barn med olika social och för den delen
också etnisk bakgrund att mötas och därmed vara
med och forma det som vi alla strävar efter, nämligen
ett integrerat Sverige.
Fru talman! De andra två reservationerna hänger
samman, eftersom båda berör behovet av en regional
samverkan och ett regionalt planeringsinstrument. Vi
har ett antal gånger i den här kammaren diskuterat
och voterat om s.k. externa köpcentra. Det är inget
undantag i dag. Knut Billing inledde den debatten.
Jag bara konstaterar att vi nog står på var sin sida av
vägen när det gäller den delen.
Vänsterpartiet har vid ett flertal tillfällen visat på
att den regionala planeringen avseende objekt som rör
flera kommuner eller hela regioner kan och bör för-
stärkas. Vi kan konstatera att i majoritetens svar på
motionen om externa köpcentra har en viss förskjut-
ning skett det senaste året. Och i dagens betänkande
finns vissa öppningar som pekar åt det håll som
Vänsterpartiet under flera år föreslagit.
I klimatpropositionen avser regeringen att göra en
översyn av plan- och bygglagen vad avser externa
köpcentra, framför allt den s.k. dagligvaruhandeln.
Tills den översynen är gjord vore det bra om vi fick
rådrum och en möjlighet att stoppa framväxten av fler
externa köpcentra. Vänsterpartiet ställer sig därför
bakom kravet på ett tillfälligt moratorium under den
tid det tar att utreda frågan och få fram ny lagstift-
ning.
Fru talman! Man kan naturligtvis fråga sig varför
det är så viktigt att bryta utvecklingen mot alltfler
externa köpcentra som nu pågått i flera år. Den nega-
tiva miljöpåverkan som dessa stormarknader skapar
kan väl ingen ifrågasätta, inte ens Knut Billing. Hela
idén med dem är ju att locka bilburna kunder. Utifrån
en placering oftast ganska långt från bostadsområden
och tättbebyggt område, med billig mark för stora
anläggningar och stora parkeringar, skapar man förut-
sättningar för en köpstark kundkrets.
Jag delar Knut Billings uppfattning, det här är ur
affärssynpunkt en ganska smart idé. Tyvärr skapar
den här smarta idén en rad stora problem. Förutom de
rent miljömässiga problemen med ökade utsläpp och
ökad energiförbrukning är det den försämrade service
som uppstår i bostadsområdena också ett av de stora
problemen. Stadskärnorna utarmas oftast vad avser
normalutbudet och ersätts i stället av dyra specialbu-
tiker som har en inriktning mot mycket köpstarka
kundkretsar.
Vad som är än värre är att servicen i städernas yt-
terområden också utarmas. Här finns de konsumenter
som saknar tillgång till egen bil och därför inte kan
tillgodogöra sig fördelarna med de externa köpcent-
ren. Fördelen för de konsumenter som kan dra nytta
av de externa centren skapar nackdelar för andra
konsumenter i form av försämrad service och högre
priser. Detta borde väga mycket tungt när man inleder
bygglovsprocesser för etablering av externa köpcent-
ra. En kommun har och måste ha ansvar för alla med-
borgare och ska därför också väga in behovet av
service i sin planering. Vi kan konstatera att det fram-
för allt är tre grupper som drabbas hårt av etablering-
en av de externa köpcentren.
För det första handlar det om grupper med svag
ekonomi som saknar tillgång till egen bil. För det
andra är det kvinnor som generellt sett har betydligt
mindre tillgång till bilen än männen. För det tredje är
det många äldre som ofta saknar bil. Dessutom har
det visat sig, precis som Knut Billing påpekade, att
servicen i glesbygden utarmas kraftigt.
Boverket har i sin rapport Handeln i planeringen
tydligt visat att Vänsterpartiet hela tiden har haft rätt i
sin argumentering. Boverkets rapport visar på beho-
vet av en förstärkning av länsstyrelsens roll när det
gäller regional påverkan av den kommunala över-
sikts- och detaljplaneringen. Det borde dessutom för
oss vara en självklarhet för alla som ställer upp på
utvecklingen av ett ekologiskt hållbart samhälle att
det är hög tid att ändra inriktning på handelns fram-
växt långt från bostäderna.
Fru talman! Mycket av de problem som de exter-
na köpcentrumen skapar skulle kunna lösas med hjälp
av en regional samhällsplanering. Det finns i dag
inget planinstitut för utveckling och exploatering som
omfattar flera kommuner eller hela regioner. Bostäder
planeras oftast lokalt i den enskilda kommunen. Vä-
gar planeras oftast av Vägverket, och järnvägarna
planeras av Banverket - även om kommuner och
regioner börjar få ett större inflytande.
Fördelningen av högskoleplatserna bestäms av
staten, och placeringen av sjukhusen av landstingen.
De sektorsövergripande aspekterna saknar oftast
belysning vid planering av infrastruktur och bostads-
byggande. Från Vänsterpartiets sida tycker vi därför
att det är viktigt att nu försöka utveckla ett plane-
ringsinstrument för infrastruktur och bebyggelseut-
veckling på regional nivå. Detta ska möjliggöra för
flera samhällsorgan att analysera, samordna och ut-
veckla övergripande strategier för utbyggnad av inf-
rastruktur och bostäder där parterna faktiskt har ge-
mensamma intressen.
Grunden för en regional samhällsplanering ligger
framför allt i kunskaper och förståelse av att männi-
skor i dag ofta arbetar och bor i olika delar av en
region. Mycket annat som har utvecklats under de
senaste decennierna, t.ex. informationsteknologin och
en del av kollektivtrafiken, har förbättrat förutsätt-
ningarna för folk att bo, arbeta och ha sin fritid inom
betydligt större områden än tidigare.
En förutsättning för att utveckla dessa möjligheter
är en övergripande samordning mellan flera kommu-
ner och olika samhällsorgan i planeringsskedet. Om-
råden som skulle kunna bli aktuella är hälso- och
sjukvård, transporter, näringsliv, bostadsbyggande,
utbildning, miljö, kulturmiljö, kultur och arbetsmark-
nad. Det är svårt att i dag säga i vilken omfattning ett
nytt regionalt planinstrument skulle påverka den
svenska samhällsbyggnadstraditionen. Det är troligt
att det skulle rucka en del såväl på det kommunala
planmonopolet som Vägverkets och Banverkets do-
minans. Vi tror dock att fördelarna överväger. Det är
därför en önskvärd utveckling att förstärka den regio-
nala samordningen av utbyggnad av bebyggelse och
kommunikationer. Genom att inrätta ett regionalt
instrument för samhällsplaneringen kan förutsättning-
ar skapas för en väl fungerande arbets- och bostads-
marknad och en effektiv infrastruktur och regional
utveckling.
Fru talman! Avslutningsvis ska jag säga ett par
ord om den fråga som har knutits till betänkandet om
rätten att använda offentlig plats. Det finns en reser-
vation i frågan från Moderaternas sida. Jag konstate-
rar att ett i stort sett enigt utskott säger i dag att det
demokratiska samtalet och rätten att få framföra sin
åsikt är större än äganderätten. Det är med glädje vi
ser den uppfattningen. Vi kan konstatera att i dag på
privatägda s.k. offentliga torg har ägaren rätten att
välja vem som ska få framföra sina åsikter och när
man ska få framföra sina åsikter. Jag tror att det är
hög tid att regeringen tar utskottets betänkande på
allvar och ser till att lösa de problem som finns när
det gäller svårigheten att få det offentliga samtalet att
fungera överallt där offentligheten befinner sig.