Herr talman! Jag kan börja med att glädja talman-
nen och de närvarande ledamöterna med att jag inte
kommer att behöva åtta minuter för att framföra mitt
anförande.
Planfrågorna är en oerhört viktig del i arbetet med
att forma vårt samhället. För inte länge sedan be-
handlade vi ju här i kammaren ett betänkande som
ledde till att riksdagen gjorde ett tillkännagivande till
regeringen om behovet av en bred översyn av PBL.
Huvuddragen i Folkpartiets politik avseende planfrå-
gorna togs upp i det sammanhanget, och jag ska där-
för nu bara gå in på ett par punkter där vi har reserve-
rat oss i detta betänkande.
Ett av mina uppdrag här i riksdagen är att vara
med i riksdagens tvärpolitiska barngrupp. Frågor som
rör barnen och barnens möjligheter till inflytande
ligger mig mycket varmt om hjärtat, inte minst med
tanke på att jag har förmånen att vara farmor till fyra
små barn.
FN:s barnkonvention säger klart ifrån att barn i
förhållande till sin ålder och mognad ska få vara med
och samråda om exempelvis den fysiska planeringen.
Flera talare har redan varit inne på detta. Vi måste
utgå från hur barnen ser sin omgivning, hur de upple-
ver t.ex. vägen till och från skolan, lek- och parkom-
råden och annat. I reservation 2 framhåller vi reser-
vanter att barnens rätt till en trygg och fri utemiljö
måste vara en grundpelare i samhället.
I målen för den svenska bostadspolitiken betonas
vikten av att främja en god uppväxtmiljö för barn och
ungdom, vilket dock har dålig förankring i den
svenska lagstiftningen. I Norge måste, som en tidiga-
re talare nämnde, kommunerna lägga upp planerings-
arbetet så att barns och ungdomars synpunkter fak-
tiskt kommer fram. En ansvarig tjänsteman tar till
vara barnens intressen i dessa frågor. Sverige bör
följa det exemplet.
Vi begär i reservationen ett tillkännagivande att
regeringen bör lämna förslag till nationella riktlinjer
för barns deltagande och rättigheter i samhällsplane-
ringen.
Jag yrkar bifall till reservation 2.
I reservation 4 har jag tillsammans med kd och
Centern anfört att de mycket skilda förhållandena i
vårt avlånga land innebär att bostadspolitiken inte kan
utformas lika över hela landet. Detta har också Anne-
lie Enochson mycket noggrant redogjort för.
Vi anser att regeringen bör utreda hur man kan ut-
forma lagstiftningen så att den i större utsträckning än
i dag tar hänsyn till regionala skillnader och behov.
Jag står bakom reservationen men yrkar för tids vin-
nande inte bifall till den.
I reservation 10 yrkar jag tillsammans med leda-
möterna från Moderaterna samt Sten Andersson att
den 1997 återinförda möjligheten att reglera handels-
ändamålet i detaljplan ska tas bort. Genom att det i
dag är möjligt att reglera handelsändamålet försämras
enligt vår mening konkurrensen inom handeln. Detta
leder med stor sannolikhet till högre konsumentpriser,
vilket är mycket negativt.
För mig och Folkpartiet är det oerhört viktigt att
medborgarens - den vanlige konsumentens - intres-
sen sätts i första hand, så länge det inte skadar någon
annan. Personligen handlar jag visserligen gärna i
min lilla lokala livsmedelsbutik i Lycksele, men jag
är medveten om att priserna där ligger högre än i
många andra större livsmedelsaffärer. Med ett hushåll
som mestadels består av två personer kan jag dock
klara det. För flerbarnsfamiljen, däremot, är lågpris-
alternativen väldigt viktiga. Därför är det, enligt min
och Folkpartiets mening, helt fel att möjliggöra re-
glering av handelsändamålet och därmed säga ja till
sämre konkurrens.
I princip samma argument kan gälla för reserva-
tion 11 om externa köpcentrum.
Jag står bakom båda dessa reservationer men yr-
kar inte bifall till dem.