Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Planfrågor

ANNELIE ENOCHSON (kd), 2002-04-10 (riksmöte 2001/02).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! I betänkandet från bostadsutskottet

behandlas ett antal motioner från allmänna motionsti-

den som rör den fysiska planeringen. Den fysiska

planeringen har stor betydelse för vår levnadsmiljö

och närmiljö och påverkar inte bara vårt boende utan

också vårt sociala liv. Kristdemokraterna lyfter fram

detta i ett antal reservationer, och ett exempel på detta

är vår reservation om brottsförebyggande planering.

En grundläggande förutsättning för att människor

ska känna livskvalitet är att de har en trygg boende-

miljö. Sverige har traditionellt uppfattats som ett

tryggt land, men tyvärr har utvecklingen de senaste

åren visat att denna uppfattning inte har fog för sig i

delar av vårt land. Många människor, särskilt kvinnor

och unga, känner i dag en oro i sin boendemiljö. Det

är nu dags att vidta åtgärder för att åstadkomma ett

effektivt och långsiktigt brottsförebyggande arbete.

Att se till att parkeringsplatser är ordentligt upplysta

och se till att entrédörrar går att överblicka är sådana

positiva brottsförebyggande åtgärder.

Vi vill göra det möjligt för kommunerna att kunna

upprätta en brottsförebyggande policy som bör ingå i

översiktsplanen. En sådan policy kan innehålla prin-

cipiella ställningstaganden om hur stadens struktur

bör utvecklas för att motverka brott och hur bostäder,

arbetsplatser och handel kan planeras på ett brottsfö-

rebyggande sätt. Vidare bör Boverket ges i uppdrag

att utveckla de tankar som förts fram i rapporten

Brott, bebyggelse och planering och utarbeta tydliga

riktlinjer för bebyggelseinriktade hinder mot brott.

En annan viktig fysisk miljöfråga är att planera

för "tysta zoner". Alla människor behöver tystnad och

stillhet, inte minst när tillvaron blir alltmer stressad

och fragmenterad. Tysta områden håller på att bli en

bristvara i vårt samhälle! Det gäller att vi planerar för

att bevara denna "naturresurs" innan det är för sent!

Det borde vara lika självklart att inventera ostörda

områden och planera för att dessa ska fortsätta att

vara det även i framtiden som det är att inventera och

planera för natur- och kulturintressen. Tysta områden

bör markeras i översiktplanerna!

Att planera för framtiden innebär att också ta vara

på den kunskap som fanns bakåt i tiden. De senaste

årens kraftiga översvämningar visar på brister när det

gäller planeringen just utefter sådana drabbade sjöar

och åar. Sedan gammalt har kunskapen funnits om att

större översvämningar av vattendrag återkommer

med jämna mellanrum. Boverket visar i sin rapport

Översvämningsfrågor i översiktsplaneringen att just

översvämningar är en sådan riskfaktor som skulle

behöva markeras i översiktsplanerna. Bättre flödes-

prognoser med en samlad prognosbild är nödvändiga

för att kommunerna ska kunna vidta lokala förebyg-

gande åtgärder. Prognoserna bör samordnas med de

översiktliga översvämningskarteringar som är gjorda.

Att låta räddningstjänsten regelmässigt ingå i remiss-

kretsen för översiktsplanen samt att använda rädd-

ningstjänstplanen som ett av underlagen vid över-

siktsplaneringen skulle kunna öka framförhållningen

för att undvika översvämningar.

Fru talman! Kommunen har genom PBL ett in-

strument för en effektiv och långsiktig planering av

handelsutvecklingen. Ett beslut om etablering av en

stormarknad ska föregås av ett detaljplanearbete. I

detaljplanen ska man ta hänsyn till många olika in-

tressen och väga dessa mot varandra. Framför allt ska

man bevaka det allmännas intressen. Hit räknas mil-

jöhänsyn, estetik, kulturarv, trygghet, trivsel, hälsa

och närhet. Dessa allmänna intressen ska vägas mot

enskilda intressen som etableringsintressen och fri

konkurrens. När det gäller en stormarknadsetablering

bör särskild vikt läggas på hur "tidrika" respektive

"tidfattiga" människor påverkas av etableringen.

Eftersom "tidrika" människor oftare är ekonomiska

svaga medan "tidfattiga" människor oftast är ekono-

miskt starka, så måste bägge dessa aspekter vägas in.

De "tidrika" människorna har kanske ingen bil för att

ta sig till stormarknaden medan de "tidfattiga" oftast

har bil och vill att deras handlande ska ske både

snabbt och effektiv. För att få en balans mellan dessa

olika gruppers behov och intressen är det viktigt att

en konsekvensanalys väger in hur etableringen påver-

kar det sociala livet, hur familjens behov tillgodoses

och hur äldre och funktionshindrade påverkas nega-

tivt respektive positivt.

Kristdemokraterna markerar vikten av att kom-

munerna gör upp en handelspolicy över hur man vill

att kommunens handel ska utvecklas. Denna handels-

policy kan utarbetas parallellt med översiktsplanear-

betet och antas av fullmäktige en gång per mandatpe-

riod. För Kristdemokraterna är det viktigt att inte

rubba det kommunala självstyret utan i stället förstär-

ka kommunernas mandat att utöva sitt planeringsan-

svar. Detta kan man göra genom att verka för mer

omfattande konsekvensanalyser och införandet av en

handelspolicy.

I detta sammanhang bör påpekas länsstyrelsens

ansvar att bevaka att användningen av mark- och

vattenområden som angår flera kommuner har sam-

ordnats på ett lämpligt sätt enligt 12 kap. PBL.

Kommunerna ska inte spela ut varandra genom stor-

marknadsetableringar av rädsla för att missa arbets-

tillfällen eller genom etableringar som drabbar en

annan kommuns centralort på ett negativt sätt.

I reservation nr 17 tar vi upp den minskande an-

delen grönområden i städerna.

Planeringen av dagens Sverige innebär stora skill-

nader jämfört med 1987, när plan- och bygglagen

kom till. Då planerade man framför allt på jungfrulig

mark och staden expanderade i ytterområdena. I dag

komprimeras staden och man bygger på redan ian-

språktagen mark. Detta innebär att de gröna områden

som finns i staden alltmer tas i anspråk för byggna-

tion. Det är dock viktigt att skydda parker och grön-

områden så att de kan vara de andningshål de är även

för kommande generationer.

I stadsmiljöer kan värdefulla naturmiljöer skyddas

genom inrättande av nationalstadsparker. Institutet

nationalstadspark täcker dock inte hela det lagteknis-

ka behovet utan det behövs även ett skydd för de

mindre grönområdena så att inte dessa tas bort, t.ex.

genom ett enkelt planförfarande.

Regeringen bör därför utreda förutsättningarna för

att inrätta ett sådant skydd och även se över reglerna

om kompensationsmark när man tar parkmark i an-

språk.

Fru talman! Det är nu dags att vidga planerings-

perspektivet så att även de röstsvaga grupperna får en

chans att göra sin stämma hörd vid all planering.

Kristdemokraterna vill lyfta fram enmetersperspekti-

vet, som är barnens perspektiv och som måste beaktas

mycket mer än i dag vid all planering. I FN:s kon-

vention om barnens rättigheter står det att barnens

bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder

som rör barn. Det står vidare att det barn som är i

stånd att bilda egna åsikter ska tillmätas betydelse i

förhållande till ålder och mognad. Konventionen

säger med andra ord att den fysiska planeringen ska

ske i samråd med barnen och inte för barnen.

Det är också viktigt att vid all planering lyfta fram

rullatorperspektivet, som innebär att planera för de

äldre och funktionshindrade. Hur planerar vi våra

miljöer för dem som ser dåligt, hör dåligt och går

dåligt?

Fru talman! Jag vill till sist lyfta fram det regio-

nala perspektivet i planeringen. Sverige har sedan

1995 minskat sin befolkning i 208 av landets 289

kommuner. Våra avfolkningsområden blir allt större,

och i dag lever 55 % av befolkningen i kommuner

med bostadsöverskott, överdimensionerade infra-

strukturer och stora ödsliga torg. Våra tillväxtområ-

den har omvänt problem med bostadsbrist, överhettad

infrastruktur och brist på tysta områden och bebyg-

gelsebar mark. Här måste andra åtgärder till för att ge

kommunerna incitament till att öka sitt bostadsbyg-

gande.

Det är nödvändigt att på alla områden söka mot-

verka den regionala klyvningen av landet i en över-

hettad del och en del som kämpar för sin överlevnad.

I detta sammanhang kan även de instrument som den

fysiska planeringen ställer till vårt förfogande ha en

avgörande betydelse. En bättre anpassning till regio-

nens behov kan aktivt bidra till det självklara målet

att hela Sverige ska leva. De skilda förutsättningar för

den fysiska planeringen som råder i olika delar av

landet måste komma till uttryck också i den lagstift-

ning som sätter upp ramarna för planeringen. Krist-

demokraterna anser därför att regeringen bör utreda

hur denna lagstiftning i större utsträckning kan ta

hänsyn till regionala skillnader och behov.

Fru talman! Jag instämmer i alla våra reservatio-

ner men yrkar för tids vinning bifall endast till vår

reservation nummer 3.

Debatten

Hämtad sida: 27

27 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

ANNELIE ENOCHSON (kd): Planfrågor (2002-04-10) — PRESS0