Fru talman! Jag har många gånger i denna kammare debatterat den fria rörligheten på en alltmer globaliserad arbetsmarknad. Vi gör det i dag under rubriken
Arbetsrätt
, men detta berör både arbetsrätt, Laval, den svenska modellen och många fler frågor.
För mig som centerpartist är globaliseringen viktig och en kraft för utveckling. När rörligheten på arbetsmarknaden ökar, välfärden stiger och den ekonomiska tillväxten tar fart gynnar det oss här i Sverige, men det gynnar också människor i de länder som ännu inte har samma välståndsnivå som vi har här hos oss.
Genom tiderna har hundratusentals svenskar rest till andra länder för att skaffa sig ett bättre liv. För hundra år sedan var det till USA; i dag är det till Norge. Samtidigt är det nu många förväntansfulla letter och polacker som vill jobba och driva företag i Sverige för att kunna köpa skor till sina barn eller ge sina föräldrar en värdig ålderdom.
Det råder i dag en viss obalans i debatten om rörligheten på arbetsmarknaden. Den har främst handlat om olika avigsidor och beskrivit en mörk bild. Det har inte talats om möjligheterna för konsumenter, löntagare och företagare.
Vad som är nytt för dagens debatt är att det är första gången som Sverigedemokraterna är med i denna debatt i kammaren. De hyllar den fria marknaden och frihandeln men nämner aldrig vad deras krav på utträde ur EU skulle betyda i form av nya murar för företag i Sverige som vill bedriva handel med Europa och kontroller vid gränser på semesterresan - för att inte tala om bekymren för alla dem som arbetspendlar över gränserna. De säger alltså en sak, men fattar beslut som leder till det motsatta resultatet. Tillsammans med den övriga oppositionen vill de nu riva upp den så kallade utstationeringslagen.
Fru talman! Jag måste få uttrycka min oro över det som nu sker. I den här debatten med tillkännagivandet om utstationeringsdirektivet lyfts bara hoten med rörligheten över gränserna fram. Socialdemokraterna, miljöpartisterna och vänsterpartisterna gör nu gemensam sak med Sverigedemokraterna i en fråga som rör människors rörlighet över gränserna. S, MP och V gör nu det man sade att man inte skulle göra; man ger Sverigedemokraterna inflytande och det i en fråga som rör människors rörlighet över gränserna.
För mig är det en oerhört viktig värdering att stå upp för den fria rörligheten. Jag delar inte den syn som delas av de partier som i denna fråga bildar majoritet på att andra människor inte är välkomna hit. Det vi ser här och nu är en, i och för sig mer stiliserad, upprepning av det "Go home!" som skanderades vid det uppmärksammade bygget i Vaxholm. Det är vad som sker här och nu i dag.
Fru talman! Oppositionen har missat att globaliseringen är en möjlighet för Sverige som är ett litet och exportberoende land och starkt ekonomiskt beroende av omvärlden. Det finns över 600 000 människor som är anställda i ett företag som är utlandsägt. Att se de utländska företagen som ett problem bäddar för ekonomisk tillbakagång och ökad arbetslöshet. Ett alternativt perspektiv, som jag föredrar, handlar om att svenska företag får ökade möjligheter i och med öppenheten att verka på andra marknader. Det stimulerar den europeiska integrationen. Med konkurrens finns fler företag som utvecklas här i Sverige och som därmed är livskraftiga och kan anställa. Med konkurrens finns ett bättre utbud på varor och tjänster till bättre priser för oss konsumenter. Rörlighet över gränserna handlar förutom om en grundläggande värdering om möjligheten till ett bättre liv för oss här, men också om möjligheten till ett bättre liv även för andra - någon form av solidaritet, kanske.
Fru talman! Utstationeringslagen ger såväl utländska arbetstagare som arbetsgivare trygghet och klara spelregler vid arbete i Sverige genom att garantera villkor om lön, arbetstid, arbetsmiljö och ledighet. Det är alltså den hårda kärnan. Johan Andersson har varit uppe flera gånger och krävt att det ska vara svenska kollektivavtal. Också Mehmet Kaplan nämnde det. Det var det EU-rätten sade att vi inte kan kräva. Man har inte rätt att kräva svenska kollektivavtal - däremot den hårda kärnan med vissa villkor.
Detta blev tydliggjort, och det blev också tydliggjort på vilket sätt man ska redovisa vad det är för avtal som man har att rätta sig efter när man kommer till Sverige. Det är det som blev resultatet av den utstationeringslag som vi inrättade. Vi har den för att ge klara och tydliga villkor och ge ett tydligt regelverk så att alla vet vad det är som gäller när man ska etablera sig här.
Utstationeringslagen möter upp mot dessa krav men också mot det krav som fanns på att göra regleringen på ett sådant sätt att det hela rymdes inom ramen för den svenska modellen så att vi inte hotade den, vilket skanderandet faktiskt hade kunnat göra. Den ryms självfallet också inom ramen för EU-rätten så länge vi är medlemmar och vill att Sverige ska vara en aktiv medlem i EU.
Östeuropa har fått en allt större betydelse för svensk ekonomi och utgör enligt Socialdemokraterna ett större hot för jobben i Sverige och andra EU-länder då man konkurrerar med lägre arbetskraftskostnader. Utländska företag ska enligt Socialdemokraterna därför inte tillåtas konkurrera på den svenska tjänste- och byggmarknaden eftersom det riskerar att leda till social dumpning. Denna uppfattning framstår som paradoxal. Det Socialdemokraterna likställer med social dumpning är när utländska företag konkurrerar på svensk tjänste- och byggmarknad, vilket i sin tur leder till lägre priser och då möjliggör vår konsumtion. Det är en utveckling som har skett inom de flesta andra branscher, fast där flyttade företagen utomlands i stället.
De argument som oppositionen lyfter fram och som ligger till grund för tillkännagivandet om utstationeringsdirektivet har utretts tidigare och analyserats av den tidigare Lavalutredningen och den följande propositionen. Det är ett grundligt och omfattande arbete som har debatterats flera gånger. De slutsatser som drogs var väl avvägda utifrån det läge som fanns med domen från EG-rätten och utifrån den svenska modellen, där vi inte lagstiftar om minimilöner. Det är arbetsmarknadens parter som sätter upp reglerna för det.
Det innebär att den grundläggande principen om att huvudansvaret för att bestämma lönevillkor fortfarande ligger på parterna utan statlig inblandning - inom ramarna för EU-rätten. I stället visar argumenten att det är protektionism och att försvåra rörlighet som är skälet bakom kravet på utredning. Om man läser motionerna ser man att det står att det handlar om att riva upp lagen.
I Centerpartiet tar vi strid mot skadlig protektionism och även mot unken nationalism. Vi är tvärtom övertygade om att det behöver bli ännu lättare att komma till Sverige för att arbeta och driva företag. Genom att göra Sverige till ett attraktivt nybyggarland för människor från jordens alla hörn kan vi öka tillväxten och trygga välfärden också i framtiden då allt färre ska försörja allt fler.
När Polen blev medlem i EU levde ungefär 2 000 polacker i Irland. Tre år senare arbetade en kvarts miljon polacker där. Utan detta inflöde hade den irländska tillväxtboomen gett upphov till en kraftig löneinflation och inte till den utveckling som man fick där. Tack vare detta inflöde kan nu en kvarts miljon polacker också åka hem med besparingar som motsvarar många årslöner i Polen och stå bättre rustade. Eventuellt kan de också investera i ett eget företag på hemmaplan.
Det är bara att konstatera att striden om rätten att arbeta i andra länder inom EU fortsätter. När det lettiska företaget Laval fick i uppdrag att bygga en skola i Vaxholm ändrade Byggnads sin argumentation 180 grader: Här skulle det inte komma några letter och konkurrera med svenska fackmedlemmar! Byggnads krävde helt enkelt att de lettiska byggarbetarna skulle riva sitt lettiska kollektivavtal och få betalt enligt den genomsnittliga svenska kollektivavtalslönen. De krävde alltså mer i lön på den här arbetsplatsen än ungefär hälften av de andra, svenska, byggarbetare hade i lön!
Det är tydligt att kraven var ett försök att hålla ute konkurrenter från andra länder. Hade det varit den världen vi skulle leva i hade också den svenska snickaren förblivit arbetslös i Sverige medan det var byggboom i Berlin på 90-talet. Den polska rörmokaren hade förblivit arbetslös i Polen medan det var arbetskraftsbrist i Irland. Lettiska byggarbetare hade förblivit arbetslösa när svenska byggföretag hade svårt att rekrytera. Men det är inte så Centerpartiet vill ha det.
Frågan som ställs på sin spets är om EU ska vara ett samarbete där människor kan röra sig fritt över gränserna för att studera, arbeta och semestra. Eller ska passkontroller och murar begränsa medborgarnas frihet som under förra seklet?
Fru talman! När det gäller ratificeringen av ILO 94 - som Socialdemokraterna för övrigt har haft ca 60 år på sig att ratificera eftersom det var redan 1949 den antogs - finns det oklarheter kring om detta överensstämmer med upphandlingsdirektiven på EU-nivå. Därför krävs det ett rättsligt klargörande av vad som gäller. Upphandlingsutredningen har fått i uppdrag att utreda om våra egna upphandlingsregler i tillräcklig utsträckning möjliggör för upphandlande myndigheter och enheter att göra goda ekonomiska affärer samt använda sin köpkraft till att förbättra miljön, ta social och etisk hänsyn samt verka för ökade affärsmöjligheter för både små och medelstora företag. Att då föregripa både det rättsliga läget och den utredning som tittar på frågan med tillkännagivandet i dag tyder på ett populistiskt och tämligen oansvarigt agerande från S, MP, SD och V som även i denna fråga gör gemensam sak.
Fru talman! Jag vill att Sverige ska vara ett land där man kan få ett jobb eller starta ett företag utifrån den erfarenhet och kompetens man har med sig i bagaget. Det ska vara ett land där man blir accepterad för den man är och där man känner ett ansvar för att tillsammans skapa ett bra och inkluderande samhälle runt omkring sig.
Centerpartiet kommer alltid att verka för en politik som öppnar gränserna, för att enskilda företagare ska våga investera och satsa på nya affärsidéer och för att enskilda människor ska våga flytta till ett annat land för att skapa sig det välstånd de eftersträvar. Genom att vara nybyggarlandet Sverige för människor från jordens alla hörn kan vi öka tillväxten och trygga välfärden. Det är nämligen öppna gränser som skapar tillväxt, välfärd och framtidstro.
Med detta står jag självfallet bakom våra båda reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 1.
I detta anförande instämde Katarina Brännström och Lotta Olsson (båda M) samt Hans Backman (FP) och Lars-Axel Nordell (KD).