Herr talman! Vi kan konstatera att det finns en skiljelinje oss emellan. Annars skulle vi inte ha dessa reservationer.
Vi förordar inte någon utredning, men vi säger att vi kan leva med den. Det kan i slutändan bli så att det blir en bra utredning. Det vet vi ingenting om än. Men vi vill inte ha den. Vi menar att det grundliga arbetet redan är gjort. Det finns ett misstänkliggörande.
Självklart ska fackföreningsrörelsen i Sverige strida för sina saker. Men i Sveriges riksdags kammare ska vi ta en helhetssyn och också ta hänsyn till de regler som gäller inom EU. EU-rätten står över svensk lag. Vi måste anpassa oss till den.
Sedan var det frågan om utstationeringsdirektivet. Det är tur att vi inte fördjupar oss i alla detaljer. Direktivet är oerhört snårigt. Naturligtvis kan det finnas en och annan synpunkt som man kan fila på. Det kan komma domar framöver som möjliggör ett tydligare rättsläge. Som det är just nu är det oklart. Då har vi intagit en ståndpunkt, liksom regeringen, att vi inte vill riskera villkoren i Sverige, men att vi inte heller vill stänga dörren. Det ska vara möjligt att komma till Sverige. Vi behöver konkurrensen. Det är dyrt att bygga bostäder i Sverige. Det behövs en fri konkurrens och fri rörlighet av arbetskraft inom EU. Det är därför vi är medlemmar i EU. Annars kunde vi strunta i att vara det.