Herr talman! I detta betänkande behandlas ett nittiotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden inom den arbetsrättsliga lagstiftningen. Det är frågor som i allra högsta grad berör vår vardag ute på våra arbetsplatser, oavsett var vi jobbar, om vi jobbar i offentlig sektor eller privat sektor.
Jag kommer att uppehålla mig vid de tre tillkännagivanden som en utskottsmajoritet i arbetsmarknadsutskottet föreslår kammaren och som vi sedan kommer att fatta beslut om.
Det första tillkännagivandet är att vi föreslår att regeringen skyndsamt ska tillsätta en utredning med uppdraget att senast den 1 september 2012 överväga vilka lagändringar som krävs för att värna den svenska modellen i ett internationellt perspektiv och därefter återkomma till riksdagen med skarpa lagförslag, detta för att jämställa utländsk arbetskraft med inhemsk vad avser kollektivavtal, sociala frågor och försäkringar, framför allt när det gäller fackliga stridsåtgärder.
Den svenska modellen bygger på en omfattande autonomi för arbetsmarknadens parter. Såväl medlemskapet i EU som globaliseringen medför att Sverige ställs inför nya utmaningar. En central utgångspunkt för utskottet är att arbetsmarknadens parters autonomi och ingångna avtal alltid respekteras till fullo. Social dumpning och lönedumpning ska alltid motverkas och beivras.
Den nya svenska lagstiftningen i frågan om utstationering trädde i kraft för drygt ett år sedan. Det svenska rättsläget är fortfarande oklart efter Lavaldomen, enligt utskottets majoritet.
Vi ser tre delar som särskilt viktiga att belysa i den kommande utredningen för regeringen.
För det första handlar det om att man utser en behörig representant som har rätt att företräda bolaget eller ägaren om han eller hon är bosatt utomlands med personal stationerad i Sverige för att till exempel kunna teckna kollektivavtal och inte minst företräda arbetsgivarparten.
För det andra handlar det om att värna de svenska kollektivavtalen på en svensk arbetsmarknad, oavsett varifrån arbetskraften kommer. Det handlar om lika villkor för alla anställda på den svenska arbetsmarknaden. Vi ser det som ett rättvisekrav i allra högsta grad. Vi ser det också som viktigt att man klarar ut försäkringsskyddet för den arbetskraft som är stationerad i Sverige när det gäller framför allt trygghetsförsäkring vid arbetsskada och tjänstegrupplivförsäkringen. Givetvis ska detta också uppfylla EU-rätten.
För det tredje handlar det om att kunna lösa eventuella konflikter mellan anställda och företagsledning och ytterst vilka stridsåtgärder som kan vidtas. Därför ser vi det som väldigt angeläget att man får till stånd utredningen om hur man ska hantera de frågorna i framtiden.
Det andra utskottsinitiativet handlar om utstationeringsdirektivet på EU-nivå. När det antogs av EU-parlamentet och ministerrådet rådde en bred enighet om att direktivet skulle utgöra en lägstanivå för de löner och anställningsvillkor som ett värdland kan kräva. EU-domstolen valde dock att tolka detta som ett tak, vilket inte känns särskilt bra.
Det tredje utskottsinitiativet handlar om ratificering av ILO-konventionen 94. Sverige är medlem i ILO sedan många år tillbaka. Det här handlar om att skydda anställda hos en offentlig arbetsgivare från försämrade villkor vid konkurrensutsättning, vilket i dag inte sker.
Vi ska komma ihåg att nio länder inom EU i dag har ratificerat ILO 94. Det är fullt möjligt att göra det även för Sverige. Det finns väldigt många länder som inte är med i EU och som har ratificerat detta.
Vi blir ibland, inte minst nu i partiledardebatten, sammanblandade med Sverigedemokraterna i den här frågan. Jag vill bara deklarera här och nu att vi i Socialdemokraterna skiljer oss från Sverigedemokraterna i synen på utländsk arbetskraft. Vi ser fördelar med att medborgare från andra länder kan komma till Sverige och arbeta, men naturligtvis på våra villkor.
Min kollega Patrik Björck kommer i ett senare anförande att redogöra för våra ställningstaganden vad avser tidsbegränsade anställningar, tvåpersonersundantaget i LAS och företrädesrätt till återanställning samt inhyrning av arbetstagare, så detta tänker jag inte uppehålla mig vid just nu.
Jag tänker prata lite mer om våra ställningstaganden när det gäller rätten till heltid. I dag finns det ungefär 200 000 ofrivilligt deltidsanställda inom offentlig sektor, hotell och restaurang samt handel. Det vi tycker är viktigt från Socialdemokraternas sida är att man försöker lösa detta kollektivavtalsvägen i första hand genom att erbjuda dem som så önskar rätt till heltidsanställningar.
Det finns väldigt många lyckade försök, som hittills har varit försök men som man dess värre har avbrutit, med att kunna erbjuda heltidsanställningar, kanske framför allt inom offentlig sektor. Det känns naturligtvis tragiskt att man inte har kommit längre med detta. Inom Kommunalarbetareförbundet har man jobbat stenhårt med att försöka få till heltidsanställningar. Det finns ett väldigt lyckat exempel i Nynäshamn, en kommun nära Stockholm, där man har erbjudit heltidsanställningar för alla som vill i den här delen och också kunnat genomföra detta på ett väldigt bra sätt.
Vi vill följa upp det här, jobba vidare med rätten till heltid och försöka klara ut det, i första hand via kollektivavtal. Lyckas man inte där är vi inte på något sätt och vis främmande för att man lagstiftar framöver. Forskningen visar tydligt att risken för sämre hälsa är betydligt högre för deltidsanställda än för heltidsarbetande.
Ett modernt arbetsliv kräver också en anpassning till människors livssituationer och förutsättningar. Det är viktigt att skapa incitament och verktyg för att många fler ska få heltidstjänster. Här spelar arbetsmarknadens parter en viktig och tydlig roll.
Vi har också en reservation om au pair-anställningar. Det finns väldigt många exempel på att dagens system när det gäller detta inte fungerar särskilt väl.
Ansökan om au pair handläggs av Migrationsverket. Av Migrationsverkets information framgår tydligt att syftet med kvinnans vistelse ska vara att få internationella erfarenheter och möjlighet att lära sig svenska språket och svensk kultur. Det finns en del förutsättningar som måste vara uppfyllda för att reglerna om au pair ska gälla. Bland annat ska det vara högst 25 timmars hushållsarbete i veckan för en bruttolön på minst 3 500 kronor per månad. En au pair ska också ha fri kost och fri logi.
Men detta är väldigt problematiskt. Det finns ingen reglering av detta i lagen om anställningsskydd, lagen om arbetstid och annat som reglerar hushållsarbete. Därför tycker vi att det är viktigt att man ser över det här. Det finns också en dold svart arbetsmarknad när det gäller au pair-verksamheten.
Vi har också en reservation som handlar om bärplockare. Migranter är i dag den grupp som är mest utsatt för diskriminering. Vi får läsa varje sommar och varje höst i de svenska medierna om hur man har behandlat dessa på ett väldigt dåligt sätt. Vi tycker att det är viktigt att regeringen tillkännager att en bred översyn bör göras i syfte att trygga villkoren för migrantarbetarna, inklusive bärplockarna.
Vi har också i detta betänkande ett ställningstagande när det gäller solidariskt entreprenörsansvar. Det kommer Josefin Brink från Vänsterpartiet att prata mer om, så jag tänkte inte uppehålla mig så mycket vid detta.
Jag vill avsluta med att yrka bifall dels till våra tre tillkännagivanden, dels till vår reservation nr 8 om tvåpersonersundantaget i LAS. Jag nöjer mig med det så här långt.