Herr talman! Det är nog inte så lätt för den som följer debatten att förstå vad den faktiskt handlar om. I olika typer av tonläge, förvisso, har vänsterdebattörerna fört fram att vi vill att friska patienter ska använda doktorernas tid, att primärvården ska finnas där vårdbehoven inte finns och att skattebetalarnas pengar enbart ska gå till vårdgivare, som finns där patienterna inte finns och ger vård till dem som ingen vård behöver. Så är det förstås inte.
Det finns skillnader i den här frågan. Men jag skulle vilja att vi tar debatten lite mer seriöst och faktiskt talar om de skillnader vi har och det som Riksrevisionen i sin viktiga rapport rekommenderar. Det är självklart att det i ett komplext primärvårdssystem som drivs av många olika landsting med lite olika färg på sina politiker och lite olika skicklighetsnivå på sina politiker också sker fel och misstag.
Därför är det viktigt att Riksrevisionen granskar primärvårdens styrning. Det är viktigt att vi tar till oss vad Riksrevisionen kommer fram till. Men den tondövhet som finns hos vänsterdebattörerna också i de diskussioner som förts efter Riksrevisionens rapport gör mig orolig. Man slår dövörat till och lyssnar inte också på de röster som är vårdgivare, de landstingspolitiker som man vill ge mer makt i primärvårdens styrning.
De säger: Det är förvisso så att vissa patienter med diagnoser som gör att de hamnar i kategorin mer sjuka patienter inte har träffat en läkare. Men när vi träffade patienterna sa patienterna: Mitt vårdbehov är mer betjänt av att jag regelbundet, ofta, nära och så fort jag behöver direkt får kontakt med distriktsköterska. De har fått sitt vårdbehov tillgodosett. Det framställer Riksrevisionens rapport som att de inte har fått vård eftersom de inte har fått en pinne hos läkaren. Men de har fått precis den vård de behöver. Är vi inte beredda att lyssna och se hela bilden kommer vi inte heller att fatta rätt beslut.
Det finns viktiga rekommendationer i det Riksrevisionen har kommit fram till. Men det är beklämmande att det över huvud taget inte är de åtgärderna som den nya regeringen vidtar.
Jag tänker läsa upp alla de rekommendationer som Riksrevisionen kommer fram till: Ersättningsprinciperna ska bli så enkla som möjligt och styra mot hälso- och sjukvårdslagens etiska principer. Det är den första fetade texten. Man ska inte formulera primärvårdsuppdraget för brett. Det är den andra. Man ska verka för att hälso- och sjukvårdslagens undantagsbestämmelser om särbehandling kommer till användning. Det är den tredje. Tydliggör myndigheternas uppföljningsuppdrag! Det är den fjärde och sista.
Ingenstans fanns rekommendationen: Ta bort patientens möjlighet att välja vårdgivare! Den fanns alltså ingenstans, och ändå är det detta som den nya regeringen har tagit som sitt primära uppdrag. Man tar makten från patienter, och man tar makten från dem som äntligen har kunnat välja en vårdgivare som ser just deras behov och anpassar verksamheten utifrån patienternas behov.
Det har etablerats nya vårdgivare långt utanför Stockholms läns gränser, på ställen där landstinget gång på gång har försökt att upprätthålla en verksamhet men misslyckats. Där har nya krafter kommit in. Ofta består de här nya krafterna av engagerad personal - läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Det är de som är i vården, som möter patienterna och som är lyhörda för patienternas behov.
Vårdvalsreformen och uppföljningen av vårdvalet utgår ifrån att vi ska möta patienternas behov. Vi ska använda skattebetalarnas pengar väl. Men vi måste se på hela bilden om vi ska få möjlighet att fortsätta och inte enbart ge mer makt till de landstingspolitiker som de facto i många fall har misslyckats.
Därför, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och önskar er allihop en glad sommar.
(Applåder)