Herr talman! Det är ändå lite roligt att se att Cecilia Widegren är så nöjd och glad. Det är få människor i landet som är så nöjda med hur den svenska sjukvården fungerar. Men det är kul att någon är nöjd. Tämligen ensam är hon dock.
Jag tror att det kan vara lite svårt för den som lyssnar på debatten att förstå vad den handlar om. Det är tydligt att Moderaterna och högern använder en ideologisk retorik som tillhör det gamla. Det är få som känner sig bekväma i den hårda högerretoriken. Det gör det också komplicerat.
När vi talar mångfald vill jag att fler människor ska få möjlighet att få sina behov tillgodosedda. Att få välja vilken vårdgivare de vill ha, på vilket sätt de vill ha vården, är något annat - för att förklara för den som lyssnar - än när Cecilia Widegren och högern talar om mångfald. Det är tydligt i Riksrevisionens betänkande. Det handlar om den fria dragningsrätten på skattemedel. Det är ett komplicerat ord, men det betyder att det är viktigare att låta privata vårdkoncerner plocka skattepengar än att se till att vård ges efter behov och att jag som patient och vårdtagare har rätt till mångfald.
Det är sorgligt att Moderaterna har kvar den synen, och det är tydligt att de gamla Moderaterna är tillbaka nu när de är i opposition.
Jag har två frågor till Cecilia Widegren. Varför är det så viktigt att värna de privata vårdkoncernernas rätt? Det är den första frågan. Den andra är: Varför är det så viktigt att hålla fast vid det här gamla new public management-sättet att sköta vården när vi vet, när vi har svart på vitt, att sjukvård lämpar sig väldigt illa för detta?