Herr talman! Jag uppskattar verkligen Karin Rågsjö, som så tydligt visar på de ideologiska skillnaderna i sjukvårdsdebatten.
När vi här diskuterar nöjda patienter, patientens rätt att välja, att det är viktigt att man har kompetent personal och kan hålla stafettläkarna borta och att man kan attrahera annan personal, då handlar det för Karin Rågsjö om privat vård och om dessa koncerner. Hon säger att man runt dessa styrelsebord inte diskuterar patientkvalitet och annat utan att det bara handlar om vinst.
Jag var för ett tag sedan på Sankt Görans Sjukhus. Det är ett av få akutsjukhus som drivs av ett privat företag. Det drivs av Capio. Där sa man följande: Det som vi är besjälade av är att se till att vi har hög kvalitet och att vi gör rätt. Gör vi rätt första gången, det vill säga har hög kvalitet, leder det till att vi kan hålla ordning på ekonomin och ha nöjd personal, och därmed kanske i slutändan dessutom få ett överskott.
Det är så det fungerar. Du gör inte vinst på en privat hälsocentral genom att bete dig illa mot patienterna, genom att hunsa personalen eller någonting annat.
Det är det som är den fundamentala skillnaden, nämligen att vi ser möjligheterna i detta. Det visar sig också att fler och fler patienter och mer och mer personal inom primärvården faktiskt väljer att gå till något av de privata alternativen. Det är en utveckling som vi tycker är positiv.
Jag tycker att det är bra att Karin Rågsjö också lyfter fram det problem som vi har i Sverige med ojämlik hälsa. Dessutom, vilket är någonting helt annat, har vi en ojämlik fördelning av sjukvård. Det har varit ett jätteproblem i Sverige, och det är det fortfarande. Men om man pekar på att lösningen skulle vara så enkel som att bara byta majoritet i Stockholms läns landsting eller att se till att få bort några av de privata alternativen, kan jag säga att den ekvationen inte är så enkel.