Herr talman! Tack för att du nämnde att det var jag som begärde replik! Det är alltså jag som ställer frågor.
Det är uppenbart att Cecilia Widegren inte svarade på frågan om varför det är så viktigt för Moderaterna att värna vårdföretagen. Jag förstår att det är jobbigt att tala i talarstolen om de personunioner som finns, de pengar - vi vet inte hur mycket det är - från privata vårdkoncerner som får goda möjligheter att etablera sig i moderatstyrda landsting eller kommuner som strömmar in i den moderata partikassan. Den diskussionen får vi ta någon annan gång. Det hade varit trevligt att höra om det finns något mer publikt förslag till talepunkt om varför det är viktigt att värna de privata vårdföretagen, men det finns det uppenbart inte.
Jag är också riktigt skrämd av hur tunn fernissan Nya moderaterna var. Jag trodde - och jag tror att många väljare trodde - att ni hade genomgått en förändring, att ni faktiskt var mer humana, spännande och intresserade. Men så fort ni hamnade i opposition krackelerade det. Nu gäller det som Cecilia Widegren ägnar hela sin tid åt: en tydligt ideologisk högerpolitik för att värna företagens rätt att etablera sig, inte patienternas rätt till vård.
Jag vet inte vad Cecilia Widegren ägnar sina kvällar åt. Jag ägnade min kväll i går åt att läsa Riksrevisionens rapport, och den är tydlig: Nya vårdcentraler har i större utsträckning etablerats i områden där vårdbehovet är lägre.
Det har lett till ojämlikhet i vården. Det moderatstyrda sättet att fördela resurser värnar företagen och dem som är friska och rika. Det har lett till ojämlikhet i vården, och min fråga kvarstår: Varför är det så viktigt att hålla fast vid det gamla new public management-sättet att styra sjukvården, när vi ser att det inte fungerar?