Herr talman! Det är lite grann dubbel bokföring Karin Rågsjö kör med. Först säger hon att valfrihet är när hon som patient kan välja mellan olika aktörer, och i nästa mening säger hon att det är jätteviktigt att det är vi politiker som bestämmer vilka det är som får yttra sig.
Ta exemplet uppe i Hoting i norra Jämtland. Där hade landstinget sagt att det minsann inte behövdes någon privat hälsocentral; de kunde åka till Strömsund. Men vad hände när det plötsligt, via det fria vårdvalet, öppnades just en privat mottagning? Jo, patienterna där uppe valde faktiskt att åka till just den enheten.
Sedan håller jag med Karin Rågsjö om att vi har ett stort problem vad gäller ojämlikhet i hälsa. Dessutom, vilket kanske är ännu allvarligare och lättare att åtgärda, har vi ojämlikhet i hur vi konsumerar sjukvård. Det är dock inget nytt, Karin Rågsjö. Det är inget som har uppstått under de senaste åtta åren. En stor internationell jämförelse från 2005 visar att Sverige och Portugal var de OECD-länder som av alla jämförda hade den mest ojämlika fördelningen av besök hos specialistläkare.
Vad berodde detta på? Jo, den avgörande skillnaden var att vi hade mycket stora problem med tillgänglighet. Det var köer för att träffa specialistläkare. Oavsett om det handlar om brödköer i Leningrad eller vårdköer i Stockholm krävs det kontanter eller kontakter. Det är det som orsakar ojämlikhet vad gäller vårdkonsumtion. Förbättrad tillgänglighet är ett av de absolut vassaste instrumenten för att se till att även den som är utlandsfödd, den som har låg utbildning och den som har låg inkomst faktiskt kan komma till i sjukvården.
Vi borde kunna hitta en gemensam linje i att vi ser detta som ett stort problem.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om primär-vårdens styrning
(Applåder)