Herr talman! Vi bor i Stockholm, både du och jag, Emma. Här har ni kört runt, och ni fortsätter; det är ju budgetdebatt i landstinget just nu.
I Stockholm finns 215 vårdcentraler. 65 procent av dem är redan privatiserade. En hög procentandel av dem finns i innerstaden. Man har gjort så kallade nöjdhetsrapporter av vårdcentralerna. Det har då visat sig att i områden med god hälsa, där jag bor exempelvis, på Kungsholmen, är man jättenöjd. Man har en vårdcentral på var tionde meter, känns det som. Men i områden med hög ohälsa är man väldigt missnöjd. Det är 40 procent som skiljer exempelvis Tensta och Kungsholmen åt.
Jag tycker att detta är ett bekymmer. Du säger att politiker inte ska styra. Men vilka är det som styr nu? Vilka är det som öppnar vårdcentralerna nu? Det kan vara engagerade läkare, men de engagerade läkarna verkar hellre vilja befinna sig inne i citykärnan. De är verkligen superduktiga. Jag har sagt det förut; skulle jag vara läkare och ha möjlighet att öppna en vårdcentral skulle jag nog göra det där jag hade störst möjlighet att tjäna pengar. Det är ju ingen ideell sektor vi talar om.
Det här blir dock skillnaden, tycker jag. Det är glasklart i utredningen, som visar hur det faktiskt är. Om man har icke tillgänglig sjukvård har detta inneburit att det har blivit ännu mindre tillgänglighet. Jag förvånas över att ni inte har tittat ned tidigare och tänkt: Herregud, det här måste vi göra någonting drastiskt åt! Så här kan det inte vara. Vi kan inte ha en galopperande ojämlikhet inom vården på det här sättet.
Det måste väl ändå vara politiker som styr var vården ska vara, och inte Aleris. Det tycker jag.