Herr talman! Som jag sade i mitt anförande har vi
inte gått så långt att vi säger att man skall ta bort den
här lagstiftningen. Den är i och för sig tveksam på
många punkter, men vi har ändå stannat för att den
kanske skall finnas i sin nuvarande omfattning åtmins-
tone ett tag till. Men jag har en fråga till Karl
Hagström, som säger i sitt anförande att det inte finns
några andra sätt att skärpa den här lagstiftningen och
se till att skattelagstiftningen efterlevs: På vilka sätt
har man prövat andra vägar? Har man övervägt över
huvud taget att försöka komma åt problemen med
skärpning i den materiella lagstiftningen?
Det finns väldigt svaga motiveringar i betänkan-
det. På s. 5 står t.ex. att denna "ändring föreslås för att
komma till rätta med vissa tillämpningsproblem, som
i vissa fall sägs ha gett upphov till effekter som lag-
stiftaren knappast avsett". Det finns en sorts luddighet
i själva grunden för förslaget att göra den här föränd-
ringen av klausulen. Då frågar jag: Har man verkligen
prövat eller övervägt andra sätt att skärpa det hela?
En annan fråga jag har till Karl Hagström är om
han tycker att det är rimligt att man på det här sättet
smyger in en annan typ av lagstiftningstillämpning
och tolkning i svensk rättstradition. Som jag berörde i
mitt anförande säger man att ändringen av rekvisitet
att det skall strida mot lagstiftningens grund syftar till
att i första hand peka på utformningen av lagmotiven
och att det skall utgöra underlag vid prövning. Den
formen av rättstillämpning har vi inte i vår rättstradi-
tion. Tycker Karl Hagström att det är rimligt att vi på
en enskild punkt för in den sortens lagtolkning?