Fru talman! Jag är övertygad om att de här dis-
kussionerna är till hjälp och påverkar också andras
syn på saken.
Det här med rehabilitering håller man ju på med.
Med forskningsexperiment på Huddinge försöker man
övertyga människor om att de inte är elöverkänsliga
och om att de skall bli bättre igen. Dessutom får man
använda en hel del psykofarmaka, vilket naturligtvis
gynnar läkemedelsindustrin. Folk skickas till Tranås
men såvitt jag förstår är det ingen som trivs där. Vi
har nämligen fått många negativa rapporter här i riks-
dagen om hur man upplever situationen i Tranås.
Visst tror jag att man jobbar aktivt, som det står i
svaret, men frågan är hur man jobbar och vilka insat-
ser som görs. Det gäller alltså inte bara att man gör
någonting.
Här i riksdagen t.ex. skall vi gå från trefas till fem-
fas för att börja eliminera alla elektromagnetiska fält
som finns i riksdagens hus. Det finns ju människor i
riksdagen som är känsliga och som har problem med
att sitta länge vid datorer. Husen här är ganska elek-
trifierade med många apparater och dragningar av
olika slag, liksom gamla vattenledningar o.d. Nu har
det också visat sig att Stockholms gator har oerhört
höga värden - värden som anses högre än värdena
under stora kraftledningsgator. Visst finns det alltså
all anledning att börja tänka sig för och se vad som
händer i samhället.
Jag har också fått uppgift om att människor som är
svagt tungmetallskadade inte får lämna blodplasma
eftersom de har s.k. köldallergi. Tungmetaller som
binder sig i blodkroppar krymper när det blir kallt och
vidgar sig när det blir varmt. Därmed tål man varken
kyla eller värme.
Det finns mycket forskning att ta tag i. Det gäller
bara att använda fantasin men jag tycker inte att det är
särskilt bevänt med fantasin t.ex. i Medicinska forsk-
ningsrådet. Det vore bra om man fick en puff på rätta
vägen så att säga.