Fru talman! Självklart måste kunskapsläget för-
bättras. Problemet är att vi t.ex. inte satsar tillräckligt
på sådan forskning som har med dermatologi att göra,
dvs. hudförändringar. På Karolinska Institutet finns
det en särskild avdelning för elöverkänslighet. Den får
inga pengar. Jag menar att det är fullständigt fel. Vi
kan inte ägna oss åt de psykologiska förklaringsmo-
dellerna. Vi måste ha en bred forskning som omfattar
alltihop.
När det gäller de akuta problemen kan jag tänka
mig att staten går in och ger ett stöd för att skapa en
institution långt ute på vidden, som är helt befriad
från allt vad el heter, för att ge de värst utsatta en
frizon att fly till där de också blir omhändertagna på
rätt sätt. Dessa människor kan då också stå till forsk-
ningens förfogande. På ett sådant ställe skulle de
människor som är värst utsatta kunna få en fin kontakt
med varandra.
En del av dessa människor tål inte ens billarm. Det
finns sådana exempel. När det har gått så långt är det
något allvarligt som har hänt i vårt samhälle, speciellt
för de drabbade människorna. Det är en fråga som vi
måste ta på allvar och börja nu. Vi måste arbeta före-
byggande men även göra akuta insatser.