Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.
Den 23 oktober 2015 enades sex partier om en rad åtgärder för ett hållbart mottagande och snabbare etablering av nyanlända flyktingar.
Att låta kommunerna ta lika stort ansvar är inte i första hand en rättvisefråga utan en etableringsfråga, eller varför inte integrationsfråga. Att ansvarstagandet är så olika påverkar inte bara vilka chanser den nyanlände har på arbetsmarknaden. Det påverkar också vilka hon eller han möter på Konsum eller vilka möjligheter hon eller han har att lära sig språket och liknande.
Under lång tid har vi politiker diskuterat hur vi ska hantera att vissa kommuner tar ett väldigt stort ansvar för flyktingmottagningen medan andra knappt tar emot någon enda flykting. År efter år har vissa hävdat att tvång inte är nödvändigt och att detta är en obalans som vi kan komma till rätta med på frivillig väg. Ändå har obalansen inte försvunnit.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett gemensamt ansvar för mottagande av nyanlända
För att förstå hur olika det har sett ut kan man titta på statistiken som visar att vid tidpunkten för migrationsöverenskommelsen tog Ljusnarsberg i Örebro län emot 134 nyanlända per 1 000 invånare medan Danderyd, utanför Stockholm, bara tog emot en person per 1 000 invånare. Till Danderyds försvar ska sägas att sju kommuner tog emot ännu färre flyktingar.
Att regeringen tillsammans med oppositionen nu kan genomdriva denna förändring är därför inte bara positivt utan också nödvändigt för att det ska bli en jämnare fördelning mellan kommunerna. Miljöpartiet tycker att det är särskilt bra att besluten om anvisning inte ska kunna överklagas av kommunerna. Det skulle kunna leda till att mottagandet fördröjs och att etableringsprocessen för individen försenas, vilket motverkar syftet med förslaget.
Herr talman! Antalet anvisningsbara platser med nuvarande system blir långt ifrån tillräckligt under de kommande åren, vilket konstateras i betänkandet. De långa väntetiderna, konsekvensen av den nuvarande ordningen, leder till att etableringen på arbetsmarknaden och i samhället fördröjs.
Jag själv kom till Sverige från Chile 1985. I Nyköping, kommunen som tog emot mig, fick jag möjlighet till både utbildning och jobb tidigt efter ankomsten och fick en bra start i Sverige. Kommunerna har en central och viktig roll i etableringen av nyanlända invandrare. Bland deras viktiga uppgifter finner vi bostadsförsörjning, svenska för invandrare, annan vuxenutbildning, skola, förskoleverksamhet och samhällsorientering.
Syftet med lagförslaget är att förbättra och påskynda etableringen i samhället, och bosättningen är ett av de viktigaste inslagen i processen.
Ju fler kommuner som delar på ansvaret, desto bättre resultat får vi i landet som helhet. Om detta sker proportionerligt, i förhållande till arbetsmarknadsförutsättningar och befolkningsstorlek, blir det ännu bättre.
För några år sedan lanserade Socialdemokraterna parollen Alla ska med. Jag tycker att den passar särskilt bra när man talar om nyanlända. Ingen förlorar på en bättre etablering, men många förlorar på att människor inte kommer in i samhället. Där är ett solidariskt ansvar för flyktingmottagandet avgörande.
(Applåder)