Herr talman! Nej, jag anser inte att Sveriges kommuner är omoraliska. Jag vet inte om jag gjorde citattecken eller inte runt "moraliska påtryckningar" - det var något jag hade tagit från en debattartikel jag läste tidigare i dag, nämligen.
Vad är min syn på Sveriges kommuner och att de inte har ökat sitt mottagande? Ja, själv reste jag runt jättemycket under förra våren. Jag var i ungefär 50 kommuner. De har väldigt olika anledningar till att de inte har ökat sitt mottagande. I vissa större städer som jag besökte visste inte ens de ledande politikerna som har ansvar för de här frågorna hur stort mottagande man hade. När jag påpekade att de inte tog emot så många som fördelningstalet sa blev de förvånade. Det var verkligen så det såg ut. Det förvånar många att det har varit på det sättet, men jag tror att man i många kommuner helt enkelt inte har pratat om det.
Jag jobbade själv tidigare med de här frågorna i Stockholms stad, och där var det ofta ett tjänstemannabeslut. Det lades fram ett papper som sa ungefär hur det borde se ut, och sedan klubbade man igenom det utan diskussioner. Jag tror att den här frågan har lyfts upp på agendan under senare tid och att man i många kommuner har börjat arbeta politiskt med frågan efter det.
Bostadsfrågan är absolut avgörande, som jag sa, och den måste få större utrymme om det här över huvud taget ska gå. Paula Bieler tog själv upp bostadssituationen och varför den inte finns med i lagstiftningen. Det ska ju också till en förordning om hur länstalen ska fördelas nere på kommunnivå. Där kommer bostadsfrågan troligtvis att finnas med, så den är på sätt och vis invävd. Men det är klart att det måste till massor för att det ska gå.
Dock handlar det inte bara om bostadsfrågan. Jag har träffat vissa kommunstyrelseordförande som har bett om en tvingande lag eftersom man helt enkelt har svårt att hantera en lokal opinion. Det är också en svår sak i det här.
Det finns alltså många olika delar. Jag skulle kunna fortsätta och rabbla upp många fler.