Fru talman! Låt mig säga det så är det sagt: Till-
växt och ökad sysselsättning är förutsättningen och
grunden för välfärd. Men dra inga enkla växlar på
tidsserier med tillväxtstatistik, Bo Lundgren. Kasino-
ekonomi, efter en avreglering som ni gillade, bidrog
till mycket elände. En underfinansierad skattereform
bidrog till ytterligare elände. Vi har en konservativ
svensk näringsstruktur, för lite nyföretagande, för lite
entreprenörsskap och för lite kreativt företagande i
tillväxtbranscher, javisst. Men den största delen av
problemet är faktiskt demografi. Antalet åldringar i
Sverige under den period som Bo Lundgren jämför
med är väsentligt högre än omvärldens. Men det
hindrar inte att vi har stora problem.
Och det hindrar inte, fru talman, att vi har väldiga
problem med vår välfärd. De flesta har talat här om
välfärd som välstånd, som Bo Lundgren gjorde, eller
välfärd som trygghet i vårdsystemet, och det är vik-
tigt. Vi har haft mycket kritik av hur situationen ser
ut, och vi har varit rädda för vart nedskärningarna har
lett oss.
Men jag vill också betona andra saker. Jag tror att
man kan ha välfärd i ett samhälle på olika BNP-
nivåer. Jag tror att välfärd innehåller en viktig kom-
ponent av delaktighet, t.ex. när det gäller arbete. Hur
är det i dag med massarbetslösheten och med margi-
nalisering av invandrargruppen? Pratar man välfärd
där? Ofärd var ordet, skulle jag säga!
Man kan se detta socialt. Någon nämnde hur
många som inte är med i vårt socialförsäkringssystem
beroende på att de inte är med i arbetslivet. Vi har en
gemensam jätteproblematik där, men vi åtgärdar inte
den genom att avveckla socialförsäkringssystemet.
Jag är oerhört glad över socialministerns budskap mot
slutet av anförandet om att vägen går i att utveckla
dessa system och att minska klassamhället. Den pro-
duktiva rättvisan leder framåt.
Boendet ökar segregationen. Det är ytterligare så-
dana välfärdsförluster som vi lider av och som jag
personligen verkligen känner av: Jag bor i ett sämre
land, även om faktiskt BNP har ökat under den sista
tioårsperioden.
Detta gäller jämlikhet när det gäller lön, makt, re-
surser och fritid - klassaspekten är fortfarande så
tydlig. Men detta gäller också mänskliga rättigheter.
Människor utsätts för våld, sexualiserat våld, därför
att de är kvinnor i första hand. Homosexuella utsätts
för våld. Människor som har en annan bakgrund, som
invandrare, utsätts för våld. Kvinnor lönediskrimine-
ras. Funktionshindrade lönediskrimineras. Nu sätts en
serie av lagstiftningar i verket för att förhindra att
olika grupper i vårt land diskrimineras - på den fria
marknaden, Bo Lundgren. Och när vi då tar upp och
skärper frågor om sexuella trakasserier och när vi
skärper jämställdhetslagen för att förhindra att kvin-
nor skall diskrimineras tycker jag alltid att det är ett
enastående motstånd från de fria marknadskrafternas
försvarare här i kammaren, där jag tycker moderater-
na går i spetsen.
Frihet - ja! Makt - ja! Jag vill kalla kombinatio-
nen av makt, frihet, rättvisa och icke-diskriminering
som jag och Vänsterpartiet vill stå för för jämlikhet.
Jag vill för dagen lyfta fram frågan om kön. Vi
brukar för det mest lyfta fram frågan om klass. Skär
jag med klassens kniv när det gäller löner, förmögen-
heter, utbildningsnivå, arbetsmiljö och boende finner
jag att den kniven fungerar. Skär jag klassmässigt får
jag fram stora sociala skillnader.
Det är likadant om jag tar könskniven och skär
genom vårt samhälle strukturellt och tittar på lön,
förmögenhet, pension, arbetsskador, anställningsav-
tal, obetalt arbete, deltider som är ofrivilliga, sexuella
trakasserier, ohälsa, hur handikappade får sina resur-
ser tilldelade, resursfördelningen i stort, kvinnliga och
manliga idrotter och för att inte tala om makten i
näringslivet. Hur många vd:ar är kvinnor?
Vem tar det sociala ansvaret? Vem tar hand om
gubbarna, barnen och de äldre? Vem får alltid stiga
tillbaka när de riktigt viktiga frågorna i samhället
lyfts? Hur är det med krig? Det är mest män. Hur är
det med våldtäkter? Det är mest män. Hur är det med
våldet? Det är mest män.
Kvinnor exploateras i sexindustrin. Kvinnor ex-
ploateras i pornografin, som jag tycker att jag får på
mig dagligen från TV, veckotidningar och t.o.m.
flicktidningar. Detta är för mig stora välfärdsfrågor.
Jag vill verkligen som vänsterperson säga att jag har
ett ideologiskt motstånd mot vad de fria marknads-
krafterna har försett oss med. Vilken välfärdsförlust
vi har drabbats av när alltför mycket har blivit mark-
nad. Den är anonym, och där köper var och en vad
han kan eller vill. Det drabbar hårt klassmässigt. Men
det drabbar också väldigt hårt ur könssynpunkt.
Jag hatar klassamhället. Jag vill ha mer demokra-
tiskt inflytande när det gäller att fördela makt, resur-
ser, pengar och trygghet. Därför är jag socialist. Men
jag hatar också det patriarkala maktsystem som vi
lever under och som leder till de effekter jag nämnde.
Könskniven är så precis när den skär i orättvisorna.
Därför är jag feminist.
Jag läste i Aftonbladet häromdagen hur två mode-
rater - Sten Tolgfors och Per Bill, som kommer upp i
debatten här senare - ondgjorde sig över Margareta
Winberg som de tyckte var den som bidrog till den
polarisering som finns mellan könen. Ha, ha! Tror ni
att det är Margareta Winberg som bidrar till det? Det
är helt andra mekanismer som bygger på makt, över-
och underordning och kommersiellt utnyttjande av
egenskaper som hänger ihop med de socialt konstrue-
rade könen.
Ni säger i er artikel att varken män eller kvinnor
är offer för sina gener. Nej, men för den socialt kon-
struerade egenskap som kallas för kön. Lika lite som
moderater förstår vad klass innebär ur social syn-
punkt lika lite har ni förstått vad kön innebär. Därför
är ni blinda när det gäller den källan till ofärd i vårt
samhälle och den källan för ökade klyftor.
Det här är dokumenterat. SCB har en utmärkt
sammanställning som heter På tal om kvinnor och
män. Där finns det oerhört mycket ledsamma saker
att läsa om för oss som är intresserade av jämlikhet,
jämställdhet och rättvisa. Kvinnors och mäns löner
kom häromdagen från Arbetslivsinstitutet och Statis-
tiska Centralbyrån. Den visar att vi har backat lite
sedan 1992 när det gäller att eliminera lönediskrimi-
nering.
Kvinnors lön är 83 % i förhållande till männens.
Räknar jag bort ålder, utbildning och yrkestillhörighet
återstår det fortfarande 7 %, eller 7 cm som jag bru-
kar säga. Det är något slags snopptillägg som till-
kommer det manliga könet. Lönediskriminering är
enligt min uppfattning ett brott mot mänskliga rättig-
heter.
Vi har anslutit oss till konventioner som förbjuder
detta. Vi har anslutit oss till EU-direktiv som förbju-
der detta. Vi har en egen lagstiftning som förbjuder
detta. Ändå säger man - och det säger även regering-
en, Lars Engqvist - att det är avtalsparterna som får
sköta det.
Marknaden är för hård för att avtalsparterna skall
kunna lösa detta. Vi måste ha skarpare politiska in-
strument som tillåter de demokratiska institutionerna
att upprätthålla lönejämlikhet mellan könen och för-
bjuda diskriminering. Jag hoppas på ytterligare posi-
tiva besked. Det finns ett litet tilläggsdirektiv. Men
det går alls icke så långt som nödvändigt är.