Herr talman! När det gäller uppgraderingen av kärnkraftverken tycker jag att det är viktigt att hålla isär begreppen. När vi arbetar med nedläggning och fattar de politiska besluten gör vi det enligt lagen om kärnkraftens avveckling. När vi gör bedömningar av tillstånd ska vi följa vår lagstiftning.
Företag lämnar in ansökan om att få öka effekten. Då ska vi följa den lagstiftning vi har. Vi har kärntekniklagen och vi har en miljölagstiftning som vi följer. Om det ligger inom ramen för vad som är säkert och möjligt så får företaget tillstånd. Beslutet att lägga ned fattar vi i särskild ordning. Det ska vi inte göra i tillståndsbeslutsärendena. Så länge vi har kärnkraft är det mycket viktigt att kärnkraftverken, precis som all annan verksamhet, drivs så säkert och så effektivt som möjligt.
Beträffande Vattenfall och Tyskland är grunden densamma. Tyskland är ansvarigt för sin egen energipolitik. Jag tycker att det är utmärkt att riksdagen varit tydlig med att säga att vi ska fortsätta på den linje som vi drivit, nämligen att se till att inte subventionera fossilkraft på det sätt som skett i Tyskland, där just kolet subventionerats. Det är vi alldeles eniga om, och det är en linje som vi gärna fortsätter att driva med stöd av den svenska riksdagen.
När det gäller enskilda företags agerande ska vi inte styra exakt vad de gör. Vattenfall har valt att även köpa kolkraftverk. De gör en utomordentlig insats i fråga om forskning och utveckling på området, i ett land där detta är politiken, och som regering går vi inte in och styr energipolitiken i Tyskland.
Det viktiga är att Vattenfall tar det ansvar som de fått av riksdagen när det gäller övergången till bättre energislag i Sverige. Vattenfall har nu på ett tydligt sätt markerat sin vilja att investera i Sverige, bland annat i vindkraftsel. Det är utomordentligt bra. Den styrningen behövs, och den ska utvecklas.