Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Miljöfrågorna blir allt viktigare, inte minst för svenska folket som tycker att det är en av de fem viktigaste frågorna inför valet i höst. Däribland är klimatfrågan den viktigaste. Den kommer som enskild fråga faktiskt som nr 8, det vill säga bland de tio första.
Detta har vi kunnat se under det senaste året av mediernas fokusering och många artiklar om hur en uppvärmning kommer att påverka oss, våra barn och inte minst våra barnbarn och barnbarnsbarn.
Mediernas bevakning tillsammans med exceptionella händelser runtom i världen har gjort att många i dag vill prata, fråga och diskutera vad man som enskild kan göra för att dämpa temperaturökningen genom att förändra sitt eget beteende. Jag riktar ett stort tack till medierna som med den uppmärksamhet som de har gett frågan har hjälpt oss att skapa intresse för frågan.
Fru talman! Sverige har en ledande roll i klimatarbetet. Vi har minskat de nationella utsläppen och i global samverkan lagt grunden för en långsiktigt hållbar internationell politik för att begränsa klimatpåverkan globalt.
Vår utgångspunkt är att den svenska klimatstrategin ska vara ett föredöme genom att fortsätta att visa att det är möjligt att förena en offensiv miljöpolitik med en god ekonomisk tillväxt.
År 2002 fastslog riksdagen ett miljökvalitetsmål för begränsad klimatpåverkan. De svenska utsläppen av växthusgaser ska som ett medelvärde för perioden 2008-2012 vara minst 4 % lägre än utsläppen år 1990.
Detta mål kommer vi med all sannolikhet att nå genom att hela tiden jobba med olika styrmedel såsom klimatinvesteringsprogram, informationsinsatser, effektivare användning av energi, främjande av förnybara energislag och olika ekonomiska styrmedel. Listan över hur vi jobbar med att minska våra utsläpp av växthusgaser kan göras hur lång som helst.
Trots att vi har kommit en bit på väg räcker det inte på långa vägar. Därför kom vi i höstas tillsammans med våra vänner i EU-gemenskapen överens om att vi måste fortsätta vårt påbörjade arbete inom klimatområdet.
Vi fastslog då på europeisk nivå att vi ska ha som inriktningsmål att minska utsläppen med 15-30 % till år 2020 och vi fastslog ett temperaturmål om en maximal global genomsnittlig uppvärmning med två grader Celsius.
Detta följer vi nu upp i detta betänkande. Vi beslutar om ett mål på medellång sikt. Utsläppen för Sverige bör för år 2020 vara 25 % lägre än utsläppen år 1990. Målet utgår från EU:s fastslagna inriktning. Målet ska fortlöpande följas upp i samband med de kontrollstationer som kommer att vara minst vart femte år med början år 2008.
Inför kontrollstationen år 2008 ska vi också utreda hur olika sektorer i samhället ska kunna bidra till uppfyllandet av målen på medellång sikt. Vi kommer att utveckla sektorsvisa inriktningsmål. Dessa kommer att bli betydelsefulla för att vi ska nå målet till år 2020.
Vi följer också upp målet på lång sikt genom att lägga till ett temperaturmål om en maximal global genomsnittlig uppvärmning med två grader. Detta motsvarar det tidigare beslutet om koldioxidkoncentrationen i atmosfären.
Fru talman! En sammanhållen klimat- och energipolitik är väsentlig om vi ska lyckas få ned våra utsläpp av växthusgaser. Det handlar också om det ansvar som vi har mot kommande generationers möjlighet till ekonomisk, social och miljömässigt hållbar utveckling.
Utgångspunkter och riktlinjer för detta har riksdagen tidigare lagt fast i flertalet betänkanden. För den omställning som detta kräver behövs omfattande investeringar och det kommer att ta lång tid. Därför behövs också beslut som är långsiktiga.
Övergången till förnybara energikällor och ökad energieffektivisering är centrala delar i detta. På lång sikt ska energitillförseln baseras på förnybara källor och inte på fossilt bränsle som olja, kol och gas och inte heller på uran.
Ett av de styrmedel som vi använder är handel med utsläppsrätter. Det har varit i gång i cirka ett och ett halvt år, och det finns en stor enighet om att detta är ett bra sätt att styra för att få ned utsläppen. Just nu omfattar det den sektor där den energiintensiva industrin ingår.
Nu har också arbetet för att få in fler sektorer i detta system kommit i gång. Om det kommer att bli i samma bubbla eller om andra sektorer kommer att ha egna bubblor kommer att visa sig i framtiden. Det viktigaste i detta är att man har fokus på problematiken. Då tänker jag framför allt på transportsektorn.
Transportsektorn är den sektor som ökar sina utsläpp. År 2002 hade man ökat sina utsläpp med 10 % jämfört med 1990. De har inte blivit mindre sedan dess. Vårt mål är att transportsektorn ska ha stabiliserat sina utsläpp på 1990 års nivå till år 2010. Därefter ska de minska.
Fru talman! När jag läser de motioner som är skrivna med anledning av den proposition som ligger till grund för betänkandet kan jag konstatera att vi är flera partier som ligger nära varandra i klimatpolitiken. Det kan vi också konstatera efter dagens inlägg. Det finns dock ett parti som skiljer sig. Det är Moderaterna.
I sin motion föreslår man två saker. Den ena är att tillsätta en parlamentarisk utredning för den fortsatta klimatpolitiken. Den andra är energipolitikens koppling till klimatpolitiken och då med inriktningen att marknaden ska bestämma hur energipolitiken ska se ut. Så står det i motionen.
Några större ambitioner har man alltså inte och i de sex gemensamma reservationer som de fyra borgerliga partierna har är det just detta om en parlamentarisk utredning som skiljer i förhållande till betänkandet.
En handlar om kritik mot regeringen. En handlar om att man inte är nöjd med skrivningarna i propositionen. Det kan jag tycka är en administrativ fråga.
Det finns olika tolkningar när det gäller skrivningarna om sektorsvisa minskningar tidigare än 2015. Jag menar att skrivningarna går ut på att vi ska ha kommit till rätta med det och fått det så att vi redan till 2015 ser en effekt av hur de olika sektorerna jobbar.
Gemensam energi- och klimatpolitik på europeisk nivå är en kd-motion. Det är jättebra, men det finns ju en EU-strategi. Man kan ju alltid bättra på.
Den reservation som flertalet har yrkat bifall till handlar om fastighetsskatt. Där är redan en översyn på gång.
Jag menar att det finns en väldigt stor enighet mellan de olika partierna när det gäller klimatpolitiken.
Det har uppstått ett antal frågor som jag vill passa på att ställa till de olika partierna.
Lars Lindblad från Moderaterna hade i och för sig ett bra inlägg. Han är en duktig retoriker. Jag vill höra lite mer från Lars Lindblad om styrmedel. Vilka styrmedel har man tänkt använda? Man tycker inte att grön skatteväxling är bra. Det får man naturligtvis tycka, men vad vill man ha i stället? Det är naturligtvis både vi och inte minst väljarna intresserade av.
Hur vill man gå till väga för att styra över till ett mer klimatanpassat och miljövänligt samhälle?
Man vill fortsätta med kärnkraften, säger Lars Lindblad, så länge den har hållbarhet och man kan reinvestera i de befintliga verken. Vill man bygga fler? Det vet vi inte. Moderaterna har aldrig sagt någonting om det. Folkpartiet har varit ärligt, även om man efter tisdagens presskonferens kan undra över vad de egentligen vill. Man säger åtminstone att man vill bygga ut.
På tal om tisdagens presskonferens om alliansens energiuppgörelse sade Göran Hägglund från Kristdemokraterna att man nu har tagit ett helhetsgrepp om energi- och klimatpolitiken. Men ingen har lyckats läsa ut vad det helhetsgreppet innebär. I dag har ni chans att informera oss andra om vad detta helhetsgrepp som ni nu har tagit innebär.
Jag vill också passa på att ställa en fråga till Centern. Maud Olofsson sade vid presskonferensen att hon inte vill berätta i fråga om vad som Centern har fått ge efter. Vad är det som är så hemligt, Claes Västerteg, och som ni inte vill berätta? Om ni inte vill berätta det för oss är kanske väljarna intresserade av att få veta det. Det är också intressant att få höra.
Sven Gunnar Persson säger att kärnkraften under en övergångsperiod är nödvändig. Men sedan då? Det är jätteintressant att få veta vad ni tycker.
Vi vet sedan tidigare att framför allt Kristdemokraterna är väldigt positivt inställda till Klimp, det vill säga klimatinvesteringsprogrammet. Men era kamrater från Moderaterna vill ju ta bort det. Hur ställer sig det borgerliga alternativet till detta? Det kanske man kan lägga in i frågan om vilka styrmedel som ni har tänkt använda för att komma till rätta med klimatproblemen? Det kan vara intressant att få veta vilka alternativ som svensk politik har ett valår som detta 2006.